den 12 juni
Fråga
2007/08:1355 Kärnkraftens pånyttfödelse
av Birgitta
Eriksson (s)
till
miljöminister Andreas Carlgren (c)
I
klimatkrisens och det stigande oljeprisets spår diskuteras nu åter kärnkraften
som en ”ren” och billig lösning på energiförsörjningen i många länder. I dag
finns 442 kärnkraftreaktorer världen över: 121 i Nordamerika, sex i
Latinamerika, två i Sydafrika, 157 i Europa, 85 i Östasien (Kina, Sydkorea,
Nordkorea och Japan), 16 i Sydasien (Indien och Pakistan) och 47 i forna
Sovjetunionen. Totalt byggs för närvarande 28 nya reaktorer i världen: en i Latinamerika,
fyra i Europa (bland annat ett i grannlandet Finland), sex i Östasien, åtta i
Sydasien, sex i forna Sovjet och en i Mellanöstern. Ännu
fler reaktorer är beställda, planerade eller föreslagna: 62 stycken är
inplanerade eller beställda och ytterligare 160 föreslagna. De stora länderna
är i fallande ordning Kina, Indien, Ryssland, USA, Japan, Sydafrika och
Sydkorea. Av de totalt 250 reaktorer som byggs, beställs eller planeras så beräknas
168 vara i gång innan 2020. Och tittar man ännu längre fram så är planerna ännu
större. År 2050 talas om närmare 1 000 nya reaktorer. Det är Asien som
står för de mest omfattande utbyggnadsplanerna.
Genom
vilka initiativ avser statsrådet att mota kärnkraftens utbyggnad inom EU och i
världen?