den 12 juni

Fråga

2007/08:1355 Kärnkraftens pånyttfödelse

av Birgitta Eriksson (s)

till miljöminister Andreas Carlgren (c)

I klimatkrisens och det stigande oljeprisets spår diskuteras nu åter kärnkraften som en ”ren” och billig lösning på energiförsörjningen i många länder. I dag finns 442 kärnkraftreaktorer världen över: 121 i Nordamerika, sex i Latinamerika, två i Sydafrika, 157 i Europa, 85 i Östasien (Kina, Sydkorea, Nordkorea och Japan), 16 i Sydasien (Indien och Pakistan) och 47 i forna Sovjetunionen. Totalt byggs för närvarande 28 nya reaktorer i världen: en i Latinamerika, fyra i Europa (bland annat ett i grannlandet Finland), sex i Östasien, åtta i Sydasien, sex i forna Sovjet och en i Mellanöstern. Ännu fler reaktorer är beställda, planerade eller föreslagna: 62 stycken är inplanerade eller beställda och ytterligare 160 föreslagna. De stora länderna är i fallande ordning Kina, Indien, Ryssland, USA, Japan, Sydafrika och Sydkorea. Av de totalt 250 reaktorer som byggs, beställs eller planeras så beräknas 168 vara i gång innan 2020. Och tittar man ännu längre fram så är planerna ännu större. År 2050 talas om närmare 1 000 nya reaktorer. Det är Asien som står för de mest omfattande utbyggnadsplanerna.

Genom vilka initiativ avser statsrådet att mota kärnkraftens utbyggnad inom EU och i världen?