den 4 juni
Fråga
2007/08:1298 Sexuella trakasserier inom
forskarutbildningen
av Eva Olofsson
(v)
till
statsrådet Lars Leijonborg (fp)
Högskoleverkets
senaste rapport om forskarutbildningen, Doktorandspegeln 2008, visar att de
flesta forskarstuderande är nöjda med sin utbildning. Vad gäller negativ
särbehandling och sexuella trakasserier är dock resultatet mycket nedslående, vilket också har uppmärksammats i medierna. Hela 25
procent av kvinnorna och 6 procent av männen uppger att de har blivit negativt
särbehandlade på grund av könstillhörighet; 9 procent av kvinnorna och 2
procent av männen uppger att de har blivit sexuellt trakasserade. Antalet
varierar ganska mycket beroende på ämnesområde, men det finns ett tydligt
samband mellan negativ särbehandling på grund av könstillhörighet och sexuella
trakasserier. Samtidigt är det också tydligt att det handlar om ett
strukturellt problem.
Den
senaste tiden har också lagen om likabehandling av studenter i högskolan
debatterats flitigt och ett antal debattörer menar att den utnyttjas av
obegåvade och lata studenter. Undersökningar från bland annat Sveriges förenade
studentkårer (SFS) visar snarare att informationen om lagen är ytterst
bristfällig. Av rapporter från ombudsmännen framgår dessutom att det är
sällsynt med anmälningar av högskolor och att studenterna sällan får rätt.
Den nya
diskrimineringslag som regeringen har drivit igenom innehåller inga redskap för
att förändra de strukturer och maktförhållanden som orsakar negativ
särbehandling och sexuella trakasserier utan gör det till ett individuellt
problem. Det är därför osannolikt att denna lag kommer att lösa de allvarliga
problem som finns inom forskarutbildningen. Därför vill jag fråga statsrådet
Lars Leijonborg:
Vilka
åtgärder avser statsrådet att vidta för att förhindra att forskarstuderande
blir negativt särbehandlade och utsatta för sexuella trakasserier?