den 4 juni

Fråga

2007/08:1298 Sexuella trakasserier inom forskarutbildningen

av Eva Olofsson (v)

till statsrådet Lars Leijonborg (fp)

Högskoleverkets senaste rapport om forskarutbildningen, Doktorandspegeln 2008, visar att de flesta forskarstuderande är nöjda med sin utbildning. Vad gäller negativ särbehandling och sexuella trakasserier är dock resultatet mycket nedslående, vilket också har uppmärksammats i medierna. Hela 25 procent av kvinnorna och 6 procent av männen uppger att de har blivit negativt särbehandlade på grund av könstillhörighet; 9 procent av kvinnorna och 2 procent av männen uppger att de har blivit sexuellt trakasserade. Antalet varierar ganska mycket beroende på ämnesområde, men det finns ett tydligt samband mellan negativ särbehandling på grund av könstillhörighet och sexuella trakasserier. Samtidigt är det också tydligt att det handlar om ett strukturellt problem.

Den senaste tiden har också lagen om likabehandling av studenter i högskolan debatterats flitigt och ett antal debattörer menar att den utnyttjas av obegåvade och lata studenter. Undersökningar från bland annat Sveriges förenade studentkårer (SFS) visar snarare att informationen om lagen är ytterst bristfällig. Av rapporter från ombudsmännen framgår dessutom att det är sällsynt med anmälningar av högskolor och att studenterna sällan får rätt.

Den nya diskrimineringslag som regeringen har drivit igenom innehåller inga redskap för att förändra de strukturer och maktförhållanden som orsakar negativ särbehandling och sexuella trakasserier utan gör det till ett individuellt problem. Det är därför osannolikt att denna lag kommer att lösa de allvarliga problem som finns inom forskarutbildningen. Därför vill jag fråga statsrådet Lars Leijonborg:

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att förhindra att forskarstuderande blir negativt särbehandlade och utsatta för sexuella trakasserier?