den 28 maj
Fråga
2007/08:1277 Villkor för personlig assistans
av Maria
Lundqvist-Brömster (fp)
till
statsrådet Cristina Husmark Pehrsson (m)
För
några dagar sedan uppmärksammades i medierna ett informationsmeddelande hos Försäkringskassan
som ska vägleda handläggare i deras bedömning av rätten till personlig
assistans. Jag ifrågasätter om detta överensstämmer med lagstiftarens
intentioner och känner oro över vad det får för konsekvenser för de
funktionshindrade.
I
propositionen Stöd och service till vissa funktionshindrade (1992/93:159)
gjordes stora framsteg för att klarlägga på vilket sätt staten är skyldig att
ge stöd åt funktionshindrade. I propositionstexten står: ”Avgörande bör vara
att den enskilde behöver personlig hjälp för att klara sin hygien, för att klä
sig och klä av sig, för att inta måltider eller för att kommunicera med andra.
Avsikten bör emellertid vara att assistansen därutöver också skall ges i andra
situationer där den enskilde behöver kvalificerad hjälp och som ingår i det
dagliga livet, t.ex. om personen behöver hjälp för att komma ut i samhället,
för att studera, för att delta i daglig verksamhet eller för att få eller
behålla ett arbete.”
I Försäkringskassans
nya stramare vägledning vid prövning av personlig assistans konstateras det att
hjälp med de grundläggande behoven ska vara av en väldigt personlig karaktär.
Assistans är inte självklar enbart med hänvisning till att den sökande är i
behov av hjälp med något delmoment i det grundläggande behovet. Det konstateras
därmed att för den som exempelvis enbart är i behov av hjälp för att tvätta
håret men som i övrigt själv kan tvätta sig, sköta sina toalettbesök etcetera
kan i princip inte detta behov ensamt anses som ett kvalificerat behov.
Avser
statsrådet att ta några initiativ med anledning av det
anförda?