den 28 maj

Fråga

2007/08:1277 Villkor för personlig assistans

av Maria Lundqvist-Brömster (fp)

till statsrådet Cristina Husmark Pehrsson (m)

För några dagar sedan uppmärksammades i medierna ett informationsmeddelande hos Försäkringskassan som ska vägleda handläggare i deras bedömning av rätten till personlig assistans. Jag ifrågasätter om detta överensstämmer med lagstiftarens intentioner och känner oro över vad det får för konsekvenser för de funktionshindrade.

I propositionen Stöd och service till vissa funktionshindrade (1992/93:159) gjordes stora framsteg för att klarlägga på vilket sätt staten är skyldig att ge stöd åt funktionshindrade. I propositionstexten står: ”Avgörande bör vara att den enskilde behöver personlig hjälp för att klara sin hygien, för att klä sig och klä av sig, för att inta måltider eller för att kommunicera med andra. Avsikten bör emellertid vara att assistansen därutöver också skall ges i andra situationer där den enskilde behöver kvalificerad hjälp och som ingår i det dagliga livet, t.ex. om personen behöver hjälp för att komma ut i samhället, för att studera, för att delta i daglig verksamhet eller för att få eller behålla ett arbete.”

I Försäkringskassans nya stramare vägledning vid prövning av personlig assistans konstateras det att hjälp med de grundläggande behoven ska vara av en väldigt personlig karaktär. Assistans är inte självklar enbart med hänvisning till att den sökande är i behov av hjälp med något delmoment i det grundläggande behovet. Det konstateras därmed att för den som exempelvis enbart är i behov av hjälp för att tvätta håret men som i övrigt själv kan tvätta sig, sköta sina toalettbesök etcetera kan i princip inte detta behov ensamt anses som ett kvalificerat behov.

Avser statsrådet att ta några initiativ med anledning av det anförda?