den 23 maj

Fråga

2007/08:1257 Djurskyddslagstiftningen

av Jan Ericson (m)

till jordbruksminister Eskil Erlandsson (c)

Den svenska djurskyddslagstiftningen är en modern lagstiftning, men skapar problem och oklarheter vid tillämpningen. I ett uppmärksammat ärende i Sjuhärad rörande hästhållning har en hästägare överklagat miljönämndens beslut rörande ombyggnad av hästboxar med mera till både länsstyrelse och länsrätt, vilka båda givit hästägaren rätt. Den aktuella miljönämnden har överklagat ärendet vidare till kammarrätten, enligt egen uppgift för att få tydliga riktlinjer för framtida bedömningar. Liknande problem drabbar även lantbrukare, kennelägare, djurskyddsföreningar, djurparker och andra djurägare över hela landet.

Att den nya strängare lagstiftningen om olika mått, takhöjder och annat tillämpas vid byggnation av nya stallbyggnader och även tillämpas vid anskaffande av nya djur är en sak, liksom om det är uppenbart att ett djur far illa. Det känns däremot mindre lyckat att tillämpa reglerna fullt ut även i de fall det handlar om äldre djur som funnits länge på en gård och som av veterinär bedöms som fullt friska och välmående, men där det fattas några centimeter i takhöjd. Följderna av detta kan bli att fullt friska och välmående djur måste avlivas eller säljas för att en äldre ägare inte har råd att bygga om hela sin stallbyggnad. Detta kan knappast ha varit avsikten med lagstiftningen. Äldre djur som uppenbarligen mår bra borde kunna undantas från de nya strängare reglerna under sin återstående livstid.

Vilka åtgärder avser jordbruksministern att vidta för att garantera att regelverket kring djurtillsyn tillämpas på ett sätt där man gör en helhetsbedömning av djurets välbefinnande?