Fråga
2007/08:1257 Djurskyddslagstiftningen
av Jan Ericson
(m)
till
jordbruksminister Eskil Erlandsson (c)
Den
svenska djurskyddslagstiftningen är en modern lagstiftning, men skapar problem
och oklarheter vid tillämpningen. I ett uppmärksammat ärende i Sjuhärad rörande
hästhållning har en hästägare överklagat miljönämndens beslut rörande ombyggnad
av hästboxar med mera till både länsstyrelse och länsrätt, vilka båda givit
hästägaren rätt. Den aktuella miljönämnden har överklagat ärendet vidare till
kammarrätten, enligt egen uppgift för att få tydliga riktlinjer för framtida
bedömningar. Liknande problem drabbar även lantbrukare, kennelägare,
djurskyddsföreningar, djurparker och andra djurägare över hela landet.
Att den
nya strängare lagstiftningen om olika mått, takhöjder och annat tillämpas vid
byggnation av nya stallbyggnader och även tillämpas vid anskaffande av nya djur
är en sak, liksom om det är uppenbart att ett djur far illa. Det känns däremot
mindre lyckat att tillämpa reglerna fullt ut även i de fall det handlar om
äldre djur som funnits länge på en gård och som av veterinär bedöms som fullt
friska och välmående, men där det fattas några centimeter i takhöjd. Följderna
av detta kan bli att fullt friska och välmående djur måste avlivas eller säljas
för att en äldre ägare inte har råd att bygga om hela sin stallbyggnad. Detta
kan knappast ha varit avsikten med lagstiftningen. Äldre djur som uppenbarligen
mår bra borde kunna undantas från de nya strängare reglerna under sin
återstående livstid.
Vilka
åtgärder avser jordbruksministern att vidta för att garantera att regelverket
kring djurtillsyn tillämpas på ett sätt där man gör en helhetsbedömning av
djurets välbefinnande?