den 23 april
Fråga
2007/08:1140 Kvinnomuseum
av Désirée
Pethrus Engström (kd)
till
kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth (m)
Intresset
för ett museum med fokus på kvinnor är stort och tycks bara öka. Motioner om
kvinnomuseum har inkommit år efter år och intresset övergränsar block- och
partipolitiken. Detta tyder på ett tomrum i det kulturella utbudet och på att
de museer vi har i dag till stor del saknar
genusperspektiv. På många museer figurerar enbart kvinnan som ett bihang till
mannen i form av bondens eller krigarens hustru. Utställningarna ger en skev
bild av verkligheten och en stor del av vår historia går förlorad då enbart
mäns fotavtryck i vårt samhälle belyses. Undersökningar visar att
institutionerna under hela 1900-talet använt en oproportionerligt stor del av
tillgängliga medel till att synliggöra manlig kultur. Mänsklighetens historia
har i själva verket outtalat förblivit mannens historia.
Motioner
om införande av ett kvinnomuseum har lämnats in men fått avslag oavsett
regering. I utskottsbetänkanden motiverar man detta med att genusperspektivet
ska genomsyra all verksamhet och att staten bör vara restriktiv med att främja
tillkomsten av nya museer. Givetvis är det viktigt att alla museer har
genusmedvetenhet och arbetar för att låta såväl kvinnor som män porträtteras i
materialet. I ett modernt samhälle borde dock kunskaper om genus inte vara ett
önskemål utan ett krav. Genusmedveten museipersonal kan inte ensamma motarbeta
osynliggörandet av kvinnor. Vi behöver ett nationellt kvinnomuseum som kan
agera kunskapskälla, orientera ny forskning och inspirera andra museer. Vi
behöver ett museum där kvinnors insatser visas för samtiden och bevaras för
framtiden. Danmark, Norge, USA och Vietnamn har redan tagit steget, varför inte
vi?
Vilka
åtgärder avser kulturministern att vidta för att säkerställa att kvinnors
historia, kultur och samhällsliv får samma utrymme på museer som mäns?