den 18 april

Fråga

2007/08:1117 Svavelfri diesel

av Tomas Tobé (m)

till näringsminister Maud Olofsson (c)

I början av 90-talet utvecklades en särskild miljöklass 1-diesel (mk 1), framtagen för att möta 1990-talets stora miljöfrågor såsom försurning och dålig luft. Eftersom mk 1 i princip var en svavelfri produkt kom den även att få en lägre beskattning än till exempel mk 2 och mk 3 som bestod av mycket mer svavel. Den lägre beskattningen skulle täcka merkostnaden för de raffinaderier som tillverkade mk 1-dieseln. Mk 1-dieseln har definitivt haft stora positiva effekter för minskade svavel- och partikelutsläpp.

Det som reglerar om ett bränsle får tillhöra miljöklass 1 (mk 1) är en rad gränsvärden som inte får överstigas. Bland dessa återfinns gränsvärden för bland annat aromater, svavel, polyaromater, cetantal samt densitet. Att dessa gränser är väsentliga av miljöskäl råder det ingen tvekan om men tack vare att Sverige har drivit på utvecklingen vad gäller en svavelfri diesel har även EU presenterat en bättre europeisk standarddiesel. Även mk 3 har förbättrats avsevärt vilket innebär att fler tillverkare faktiskt skulle kunna konkurrera på marknaden. Problemet är dock att de inte har en chans att konkurrera på samma villkor eftersom de inte har en skattelättnad såsom mk 1. Det gör att det endast är ett litet antal tillverkare som har tillgång till hela marknaden och dessutom ur konkurrenssynvinkel snedvrider marknaden. För dagens miljöbränslen är det viktigt med låga koldioxidutsläpp. Den snäva definitionen av vad som krävs för den högsta miljöklassen hindrar introduktionen av dieselsorter som helt eller delvis består av biologiska råvaror.

Vad avser statsrådet att göra för att möjliggöra för fler tillverkare av svavelfri diesel och biodiesel med egenskaper som motsvarar mk 1 att konkurrera på samma villkor som mk 1?