den 18 april
Fråga
2007/08:1117 Svavelfri diesel
av Tomas Tobé
(m)
till
näringsminister Maud Olofsson (c)
I
början av 90-talet utvecklades en särskild miljöklass 1-diesel (mk 1),
framtagen för att möta 1990-talets stora miljöfrågor såsom försurning och dålig
luft. Eftersom mk 1 i princip var en svavelfri produkt kom den även att få
en lägre beskattning än till exempel mk 2 och mk 3 som bestod av
mycket mer svavel. Den lägre beskattningen skulle täcka merkostnaden för de raffinaderier
som tillverkade mk 1-dieseln. Mk 1-dieseln har definitivt haft stora
positiva effekter för minskade svavel- och partikelutsläpp.
Det som
reglerar om ett bränsle får tillhöra miljöklass 1 (mk 1) är en rad
gränsvärden som inte får överstigas. Bland dessa återfinns gränsvärden för
bland annat aromater, svavel, polyaromater, cetantal samt densitet. Att dessa
gränser är väsentliga av miljöskäl råder det ingen tvekan om men tack vare att
Sverige har drivit på utvecklingen vad gäller en svavelfri diesel har även EU
presenterat en bättre europeisk standarddiesel. Även mk 3 har förbättrats
avsevärt vilket innebär att fler tillverkare faktiskt skulle kunna konkurrera
på marknaden. Problemet är dock att de inte har en chans att konkurrera på
samma villkor eftersom de inte har en skattelättnad såsom mk 1. Det gör
att det endast är ett litet antal tillverkare som har tillgång till hela
marknaden och dessutom ur konkurrenssynvinkel snedvrider marknaden. För dagens
miljöbränslen är det viktigt med låga koldioxidutsläpp. Den snäva definitionen
av vad som krävs för den högsta miljöklassen hindrar introduktionen av
dieselsorter som helt eller delvis består av biologiska råvaror.
Vad
avser statsrådet att göra för att möjliggöra för fler tillverkare av svavelfri
diesel och biodiesel med egenskaper som motsvarar mk 1 att konkurrera på samma villkor som mk 1?