den 26 mars
Fråga
2007/08:1004 De ekonomiska och sociala rättigheterna och
Sveriges politik för global utveckling
av Bodil
Ceballos (mp)
till
statsrådet Gunilla Carlsson (m)
Regeringen
har i en skrivelse till riksdagen nyligen redogjort för sin syn Sveriges
politik för global utveckling. Det är glädjande att rättighetsperspektivet och
fattigdomsperspektivet ligger fast och att man vill utgå från individens behov.
Det är också glädjande att regeringen vill använda alla de policyinstrument som
finns för att Sveriges bidrag till global utveckling ska bli så effektivt som
möjligt.
Några
av de dokument som ligger till grund för Sveriges agerande är FN:s deklaration
om de mänskliga rättigheterna från 1948 och de två konventionerna om dels de
medborgerliga och politiska rättigheterna, dels de ekonomiska, sociala och
kulturella rättigheterna. Båda är från 1966 och har samma dignitet. Regeringen
prioriterar dock i sin skrivelse de medborgerliga och politiska rättigheterna
och glömmer de ekonomiska sociala och kulturella rättigheterna. Bland de
sistnämnda finns till exempel rätten till mat och rätten till vatten.
I FN:s millenniemål,
som Sverige också har undertecknat, lyder det första målet: Att utrota extrem
fattigdom och hunger. När Världsbanken djupintervjuade 60 000 fattiga
människor om vad som var värst med fattigdomen svarade kvinnorna: ”Att inte ha
mat till barnen.” Svaren redovisas i studien Voices of
the poor 2000.
Jag
vill därför fråga statsrådet:
Avser statsrådet
att verka för att det ges större tyngd åt de ekonomiska och sociala
rättigheterna, där rätten till mat ingår, när Sveriges politik för global
utveckling ska få en nystart?