den 26 mars

Fråga

2007/08:1004 De ekonomiska och sociala rättigheterna och Sveriges politik för global utveckling

av Bodil Ceballos (mp)

till statsrådet Gunilla Carlsson (m)

Regeringen har i en skrivelse till riksdagen nyligen redogjort för sin syn Sveriges politik för global utveckling. Det är glädjande att rättighetsperspektivet och fattigdomsperspektivet ligger fast och att man vill utgå från individens behov. Det är också glädjande att regeringen vill använda alla de policyinstrument som finns för att Sveriges bidrag till global utveckling ska bli så effektivt som möjligt.

Några av de dokument som ligger till grund för Sveriges agerande är FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna från 1948 och de två konventionerna om dels de medborgerliga och politiska rättigheterna, dels de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna. Båda är från 1966 och har samma dignitet. Regeringen prioriterar dock i sin skrivelse de medborgerliga och politiska rättigheterna och glömmer de ekonomiska sociala och kulturella rättigheterna. Bland de sistnämnda finns till exempel rätten till mat och rätten till vatten.

I FN:s millenniemål, som Sverige också har undertecknat, lyder det första målet: Att utrota extrem fattigdom och hunger. När Världsbanken djupintervjuade 60 000 fattiga människor om vad som var värst med fattigdomen svarade kvinnorna: ”Att inte ha mat till barnen.” Svaren redovisas i studien Voices of the poor 2000.

Jag vill därför fråga statsrådet:

Avser statsrådet att verka för att det ges större tyngd åt de ekonomiska och sociala rättigheterna, där rätten till mat ingår, när Sveriges politik för global utveckling ska få en nystart?