den 29 oktober

Interpellation

2007/08:88 Väpnad konflikt i Irak och Afghanistan

av Kalle Larsson (v)

till utrikesminister Carl Bildt (m)

Nyhetsrapporteringar om döda och skadade i attentat i Irak och Afghanistan förekommer i stort sett dagligen. För de allra flesta är det ett självklart konstaterande att det råder krigstillstånd i dessa länder. Trots det mycket allvarliga säkerhetsläget har Sverige emellertid börjat avvisa flyktingar hit.

Bakgrunden är att de svenska migrationsmyndigheterna bedömer att begreppet väpnad konflikt, som det är definierat i utlänningslagen, inte innefattar den situation som råder i Irak och Afghanistan. För att väpnad konflikt eller andra svåra motsättningar ska råda i lagens mening ska det, enligt de vägledande beslut som fattats av Migrationsöverdomstolen, röra sig om strider mellan regeringsstyrkor och upprorsmakare som ”under ansvarigt kommando utövar sådan kontroll över en del av statens territorium att de kan utföra sammanhängande och samordnade militära operationer”, vilket inte anses beteckna situationen i Irak och Afghanistan.

Den svenska regeringen har hittills underlåtit att i något sammanhang uttrycka sin syn på begreppet väpnad konflikt i förhållande till den rådande situationen i Irak och Afghanistan. Efter den resa som utrikesministern i september 2007 genomförde till Bagdad tillsammans med statsrådet Tobias Billström uttalade utrikesministern att han inte kunde svara på om det råder en väpnad konflikt i Irak eller inte. ”Det är svårt att bedöma. Vi råkade vara här en viss tidpunkt. Vi hörde ingenting och såg ingenting. Men det är ju inte tillräcklig bedömningsgrund”, uttryckte han det. Han visste helt enkelt inte.

De över 600 asylsökande från Afghanistan och de över 1 400 från Irak som riskerar att tvångsavvisas från Sverige lämnas i oviss väntan.

Internationella rödakorskommittén (ICRC), som är den instans som enligt Genèvekonventionerna äger tolkningsrätten till hur bestämmelserna i konventionerna tillämpas, gör tolkningen att det råder väpnad konflikt i Irak och Afghanistan. Detta är själva utgångspunkten för det mandat organisationen har att övervaka att skyddet av civilbefolkningen vid väpnad konflikt sker i enlighet med internationell humanitär rätt. De svenska migrationsmyndigheterna gör alltså en annan bedömning av situationen i Irak och Afghanistan – en bedömning som står i strid med den som görs av ICRC.

När det gäller kriget i Irak är konsekvenserna av den amerikanska ockupationen oerhörda. Den studie som presenterades av den brittiska medicintidskriften The Lancet 2006 visade att ca 600 000 människor dödats i kriget. Resultat bland annat från det brittiska opinionsinstitutet ORB visar att dödssiffrorna snarare är de dubbla. De brukar räknas till ca 1 700 döda varje månad. UNHCR beskriver säkerhetsläget i landet som mycket allvarligt och använder begreppet väpnad konflikt angående de strider som pågår mellan koalitionsstyrkorna, de irakiska säkerhetsstyrkorna och motståndsgrupperna samt mellan de shiitiska och sunnitiska milisgrupperna.

När det gäller situationen i Afghanistan uttalade regeringen själv i samband med beslutet om svenskt deltagande i den internationella säkerhetsstyrkan i Afghanistan (ISAF) att det råder väpnad konflikt i landet. I proposition 2006/07:83 beskriver regeringen utvecklingen av säkerhetsläget:

”Konfliktens eskalering mellan 2005 och 2006 har liksom tidigare haft sin tyngdpunkt i södra och östra Afghanistan och kännetecknats av ett ökat antal väpnade sammanstötningar, överfall mot regeringsföreträdare och återuppbyggnadsverksamhet samt attacker med fjärrstyrda mineringar. I södra Afghanistan har stridigheterna blivit intensivare och mer utdragna, vilket bidragit till en markant ökning av antalet omkomna under 2006. Antalet självmordsattacker har under samma tid ökat fyra gånger jämfört med föregående år. Samtidigt har situationen försämrats även i Kabul samt i landets östra och västra delar. Det regeringsfientliga våldet har inte varit lika omfattande där som i landets södra delar, men utvecklingen har likväl varit bekymmersam. Bakgrunden till den försämrade säkerhetssituationen är sammansatt och skiljer sig dessutom åt mellan olika delar av landet. Det är dock helt klart att en ökad rekrytering har skett till de regeringsfientliga grupperna, i första hand till talibanrörelsen, och att organisation, finansiering, ledning, propaganda och stridsteknik har förbättrats.”

Angående den framtida utvecklingen fortsätter regeringen: ”Situationen i Afghanistan kännetecknas i dag av att landet samtidigt befinner sig i minst tre olika konfliktnivåer. I landets södra delar pågår en intern väpnad konflikt. Landets östra och västra delar, liksom Kabul, är utsatta för omfattande terrorism och oroligheter, medan det i landets centrala och norra delar råder ett instabilt postkonflikttillstånd. Utvecklingen i var och en av dessa områden är svår att förutse, och det är ännu svårare att förutse hur utvecklingen i de olika regionerna kan komma att påverka varandra. Det mest omedelbara hotet mot stabilitet och demokrati i Afghanistan är i dag tveklöst det hot som taliban och liknande regeringsfientliga grupper utgör. Fortsatt omfattande militära och civila insatser från det internationella samfundets sida kommer att vara nödvändiga för att stödja den afghanska regeringens ansträngningar att åstadkomma stabilitet i de områden som omfattas av konflikten.”

Sedan beslutet om svenskt deltagande i ISAF-styrkan fattades i riksdagen har situationen förvärrats ytterligare. I juni 2006 distribuerade FN en karta som beskriver säkerhetssituationen i 25 av Afghanistans 32 provinser; den kan betecknas som måttligt eller extremt osäker. Läget har knappast stabiliserats sedan dess. Utöver det krig som rasar i landet råder, enligt Utrikesdepartementets egen rapportering, nästan total laglöshet, med utomrättsliga avrättningar, tortyr, godtyckliga frihetsberövanden och människohandel. Dessutom präglas landet av extrem fattigdom och en sönderslagen ekonomisk infrastruktur.

Sedan våren 2007 visar ICRC:s rapportering på hur konflikten håller på att spridas till landets norra och västra delar och att antalet självmordsbomber och övriga terrorhot i Kabul tenderar att öka. Den 21 oktober 2007 rapporterar ICRC: ”Intensifying armed conflict has restricted independent humanitarian access and has caused a complex humanitarian emergency in huge swathes of already impoverished Afghanistan […] We do observe that large areas in the south, the southeast, the east and also growing parts in the west do see what we would call an emergency situation […] This ”emergency situation” means civilians face continuous insecurity and an absence of basic services, while the capacity of state and humanitarian organisations to promptly address these problems is limited.”

Det är tydligt att den svenska regeringen hittills inte visat sig särskilt angelägen att prioritera försvaret av människors liv och säkerhet. Detta är mycket oroande och jag vill därför ställa följande fråga till utrikesminister Carl Bildt:

Vilka åtgärder avser utrikesministern att vidta för att klargöra att det råder väpnad konflikt eller andra svåra motsättningar i Irak såväl som i Afghanistan?