den 29 oktober
Interpellation
2007/08:88 Väpnad konflikt i Irak och Afghanistan
av Kalle
Larsson (v)
till
utrikesminister Carl Bildt (m)
Nyhetsrapporteringar
om döda och skadade i attentat i Irak och Afghanistan förekommer i stort sett
dagligen. För de allra flesta är det ett självklart konstaterande att det råder
krigstillstånd i dessa länder. Trots det mycket allvarliga säkerhetsläget har
Sverige emellertid börjat avvisa flyktingar hit.
Bakgrunden
är att de svenska migrationsmyndigheterna bedömer att begreppet väpnad konflikt,
som det är definierat i utlänningslagen, inte innefattar den situation som
råder i Irak och Afghanistan. För att väpnad konflikt eller andra svåra
motsättningar ska råda i lagens mening ska det, enligt de vägledande beslut som
fattats av Migrationsöverdomstolen, röra sig om strider mellan regeringsstyrkor
och upprorsmakare som ”under ansvarigt kommando utövar sådan kontroll över en
del av statens territorium att de kan utföra sammanhängande och samordnade
militära operationer”, vilket inte anses beteckna situationen i Irak och
Afghanistan.
Den
svenska regeringen har hittills underlåtit att i något sammanhang uttrycka sin
syn på begreppet väpnad konflikt i förhållande till den rådande situationen i
Irak och Afghanistan. Efter den resa som utrikesministern i september 2007
genomförde till Bagdad tillsammans med statsrådet Tobias Billström uttalade
utrikesministern att han inte kunde svara på om det råder en väpnad konflikt i
Irak eller inte. ”Det är svårt att bedöma. Vi råkade vara här en viss tidpunkt.
Vi hörde ingenting och såg ingenting. Men det är ju inte tillräcklig
bedömningsgrund”, uttryckte han det. Han visste helt enkelt inte.
De över
600 asylsökande från Afghanistan och de över 1 400 från Irak som riskerar
att tvångsavvisas från Sverige lämnas i oviss väntan.
Internationella
rödakorskommittén (ICRC), som är den instans som enligt Genèvekonventionerna
äger tolkningsrätten till hur bestämmelserna i konventionerna tillämpas, gör
tolkningen att det råder väpnad konflikt i Irak och Afghanistan. Detta är
själva utgångspunkten för det mandat organisationen har att övervaka att
skyddet av civilbefolkningen vid väpnad konflikt sker i enlighet med
internationell humanitär rätt. De svenska migrationsmyndigheterna gör alltså en
annan bedömning av situationen i Irak och Afghanistan – en bedömning som står i
strid med den som görs av ICRC.
När det
gäller kriget i Irak är konsekvenserna av den amerikanska ockupationen
oerhörda. Den studie som presenterades av den brittiska medicintidskriften The Lancet
2006 visade att ca 600 000 människor dödats i kriget. Resultat bland annat
från det brittiska opinionsinstitutet ORB visar att dödssiffrorna snarare är de
dubbla. De brukar räknas till ca 1 700 döda varje månad. UNHCR beskriver
säkerhetsläget i landet som mycket allvarligt och använder begreppet väpnad
konflikt angående de strider som pågår mellan koalitionsstyrkorna, de irakiska
säkerhetsstyrkorna och motståndsgrupperna samt mellan de shiitiska och
sunnitiska milisgrupperna.
När det
gäller situationen i Afghanistan uttalade regeringen själv i samband med
beslutet om svenskt deltagande i den internationella säkerhetsstyrkan i
Afghanistan (ISAF) att det råder väpnad konflikt i landet. I proposition
2006/07:83 beskriver regeringen utvecklingen av säkerhetsläget:
”Konfliktens
eskalering mellan 2005 och 2006 har liksom tidigare haft sin tyngdpunkt i södra
och östra Afghanistan och kännetecknats av ett ökat antal väpnade
sammanstötningar, överfall mot regeringsföreträdare och
återuppbyggnadsverksamhet samt attacker med fjärrstyrda mineringar. I södra
Afghanistan har stridigheterna blivit intensivare och mer utdragna, vilket
bidragit till en markant ökning av antalet omkomna under 2006. Antalet
självmordsattacker har under samma tid ökat fyra gånger jämfört med föregående
år. Samtidigt har situationen försämrats även i Kabul samt i landets östra och
västra delar. Det regeringsfientliga våldet har inte varit lika omfattande där
som i landets södra delar, men utvecklingen har likväl varit bekymmersam.
Bakgrunden till den försämrade säkerhetssituationen är sammansatt och skiljer
sig dessutom åt mellan olika delar av landet. Det är dock helt klart att en
ökad rekrytering har skett till de regeringsfientliga grupperna, i första hand
till talibanrörelsen, och att organisation, finansiering, ledning, propaganda
och stridsteknik har förbättrats.”
Angående
den framtida utvecklingen fortsätter regeringen: ”Situationen i Afghanistan
kännetecknas i dag av att landet samtidigt befinner sig i minst tre olika
konfliktnivåer. I landets södra delar pågår en intern väpnad konflikt. Landets
östra och västra delar, liksom Kabul, är utsatta för omfattande terrorism och
oroligheter, medan det i landets centrala och norra delar råder ett instabilt
postkonflikttillstånd. Utvecklingen i var och en av dessa områden är svår att
förutse, och det är ännu svårare att förutse hur utvecklingen i de olika
regionerna kan komma att påverka varandra. Det mest omedelbara hotet mot
stabilitet och demokrati i Afghanistan är i dag tveklöst det hot som taliban
och liknande regeringsfientliga grupper utgör. Fortsatt omfattande militära och
civila insatser från det internationella samfundets sida kommer att vara
nödvändiga för att stödja den afghanska regeringens ansträngningar att
åstadkomma stabilitet i de områden som omfattas av konflikten.”
Sedan
beslutet om svenskt deltagande i ISAF-styrkan fattades i riksdagen har situationen
förvärrats ytterligare. I juni 2006 distribuerade FN en karta som beskriver
säkerhetssituationen i 25 av Afghanistans 32 provinser; den kan betecknas som
måttligt eller extremt osäker. Läget har knappast stabiliserats sedan dess.
Utöver det krig som rasar i landet råder, enligt Utrikesdepartementets egen
rapportering, nästan total laglöshet, med utomrättsliga avrättningar, tortyr, godtyckliga
frihetsberövanden och människohandel. Dessutom präglas landet av extrem
fattigdom och en sönderslagen ekonomisk infrastruktur.
Sedan
våren 2007 visar ICRC:s rapportering på hur konflikten håller på att spridas
till landets norra och västra delar och att antalet självmordsbomber och övriga
terrorhot i Kabul tenderar att öka. Den 21 oktober
2007 rapporterar ICRC: ”Intensifying armed conflict has restricted independent
humanitarian access and has caused a complex humanitarian emergency in huge
swathes of already impoverished Afghanistan […] We do observe that large areas
in the south, the southeast, the east and also growing parts in the west do see
what we would call an emergency situation […] This ”emergency situation” means
civilians face continuous insecurity and an absence of basic services, while
the capacity of state and humanitarian organisations to promptly address these
problems is limited.”
Det är
tydligt att den svenska regeringen hittills inte visat sig särskilt angelägen
att prioritera försvaret av människors liv och säkerhet. Detta är mycket
oroande och jag vill därför ställa följande fråga till utrikesminister Carl
Bildt:
Vilka
åtgärder avser utrikesministern att vidta för att klargöra att det råder väpnad
konflikt eller andra svåra motsättningar i Irak såväl
som i Afghanistan?