den 28 augusti
Interpellation
2007/08:842 Försvarsmaktens förmåga till luftburen
ubåtsjakt
av Allan Widman
(fp)
till
försvarsminister Sten Tolgfors (m)
I
propositionen (2004/05:5) inför försvarsbeslutet 2004 står det på s. 66:
”Utvecklingen
av den gemensamma mark- och sjöoperativa helikopterbataljonen fullföljs och
bataljonen beräknas vara organiserad 2008.”
Och på
s. 67 i samma proposition:
”Intill
dess att de nya helikoptersystemen är operativa kommer en nedgång i
ubåtsjaktförmågan att ske.”
I
Försvarsmaktens komplettering till budgetunderlaget 2009 daterad den 15 maj 2008
bil. 1 s. 35 står det:
”Under
perioden 2014–2018 uppnås full operativ förmåga 2018 med HKP14 och HKP15.
Återtagandet av den sjöoperativa förmågan påbörjas och full förmåga uppnås sent
i perioden.”
Slutligen
står det i Försvarsmaktens delårsrapport för första halvåret 2008 daterad den
15 augusti 2008 på s. 5:
”HKP14
flygverksamhet är inställd och inga HKP14 är levererade till HKPflj.”
Riksdagen
accepterade i försvarsbeslutet 2004 en nedgång i förmågan till luftburen
ubåtsjakt under storleksordningen ett par år i samband med övergången från HKP 4
till HKP 14. Det rör sig nu, som framgår av ovanstående, inte längre om en
nedgång utan om en total avsaknad av luftburen
ubåtsjakt under ett tiotal år om avvecklingen av HKP 4 fullföljs 2008.
Om
detta är ett acceptabelt risktagande eller inte torde vara en fråga för
riksdagen. Det kan knappast avtvingas en myndighet att bära det ansvaret.
Vad
avser försvarsministern att vidta för åtgärder så att ett politiskt beslut blir
styrande för om svensk luftburen ubåtsjakt ska finnas eller inte de närmaste
tio åren?