den 1 augusti

Interpellation

2007/08:814 Synen på svensk ekonomi i ett historiskt perspektiv

av Monica Green (s)

till finansminister Anders Borg (m)

Innan finansministern åkte till det informella Ekofin den 4–5 april i Ljubljana hade finansutskottet en intern utfrågning med finansministern. Finansministern skulle tala om Sveriges välfärd och den generella och välutbyggda förskolan med mera.

Enligt protokollet från det informella Ekofin den 4–5 april i Ljubljana framkommer dock att finansministern hävdat att Sverige var ett framgångsrikt land fram till 1970 och att svenskarna efter det har blivit alltför välmående och omhuldade. Finansministern menar också att Sverige skulle ha varit ett sammanhållet land med små ekonomiska klyftor mellan 1870 och 1970, och att förändringarna under 1970-talet med högre skatter och generösare bidragssystem skulle ha lett till ökat utanförskap och avmattad tillväxt samt ökade makroekonomiska obalanser.

Många håller nog med om att de förändringar som skedde i Sveriges ekonomi under 1970-talet bland annat går att hänföra till de effekter som oljekrisen medförde 1973–74 och 1979–1980. Svensk industri fick betala ett högt pris och den ekonomiska tillväxten i Sverige dämpades. Då allt fler kvinnor tog steget in på arbetsmarknaden byggdes barn- och äldreomsorgen ut och den kommunala konsumtionen ökade under 1970-talet.

Sverige har sedan 1994 haft en tillväxt som varit högre än genomsnittet i EU och OECD. Sverige har också lägre inflation, högre sysselsättning, lägre arbetslöshet och lägre räntor än EU som helhet. Sveriges reala bruttonationalinkomst (bni) per capita har ökat snabbare än de ursprungliga 15 EU-ländernas och i samma takt som i Förenta staterna.

Hushållens ekonomiska standard ökade mellan 1994 och 2003 med 23 procent. Mest gynnsam har utvecklingen varit för sammanboende med barn, vars disponibla inkomst justerad för försörjningsbörda har ökat med 27 procent.

Det är märkligt att dela in svensk ekonomisk historia i just dessa två perioder. Uppbyggnaden av den svenska välfärdsstaten grundlades till viss del före 1970, men mycket av reformerna kom sedan till och genomfördes under 1970-talet och framåt – till exempel barn- och äldreomsorg och föräldraförsäkring som har varit en förutsättning för dagens höga kvinnliga sysselsättningsgrad.

Det bör i sammanhanget också påpekas att Sverige styrdes av borgerliga regeringar 1976–82 och 1991–94 och att det såväl 1982 som 1994 har varit Socialdemokraterna som har sanerat och satt fart på ekonomin efter år av borgerlig misskötsel.

Med anledning av vad som anförts vill jag fråga finansministern om han avser att också i fortsättningen ge den bild han tidigare presenterat av svensk ekonomisk historia på Ekofinmöten och i andra sammanhang när han representerar Sverige.

Avser finansministern att vidta några åtgärder för att den svenska modellen sprids som goda exempel i EU och övriga världen?