den 13 maj

Interpellation

2007/08:784 Den humanitära katastrofen i Somalia

av Hans Linde (v)

till utrikesminister Carl Bildt (m)

Det humanitära läget i Somalia är katastrofalt. Konflikten i landet har pågått i 30 år och är en av de blodigaste i modern tid. Genom det USA-stödda etiopiska angreppet 2006 och den efterföljande etiopiska militära närvaron i landet har det skett en markant upptrappning av våldet och i dag råder krigstillstånd. Vid 2007 års slut betecknade FN krisen som den mest akuta i hela Afrika. Flyktingorganisationen Refugees International kallar det världens mest bortglömda humanitära kris.

Säkerhetsläget i Somalia präglas av politiskt våld, klanfejder och brottslighet. Kontinuerliga sammandrabbningar leder årligen till att civila dödas; bara under 2007 uppgick siffran till minst 6 000. För en vecka sedan presenterade Amnesty International en rapport där man konstaterar att tortyr, våldtäkter och avrättningar dagligen förekommer samt att alla konfliktens parter står bakom övergreppen; regeringens trupper, etiopisk militär och islamistisk milis. Antalet internflyktingar uppskattas nu till cirka en miljon och antalet hjälpbehövande till runt två miljoner. Samtidigt har tusentals människor flytt landet. Dessutom varnade FN i förra veckan för att Somalia står inför massvält. Bara i år har antalet svältdrabbade ökat med 40 procent till 2,6 miljoner, och så mycket som halva befolkningen kan vara drabbad vid årsskiftet.

Situationen i Somalia är inte bara en av de allvarligaste i Afrika utan innehar en topplacering även ur ett globalt perspektiv. Trots detta är tillgången till humanitärt stöd ytterst bristfällig då säkerhetsläget lett till att det är oerhört svårt för hjälporganisationer att verka i landet. Ett eventuellt engagemang sker med ständig risk för biståndsarbetares liv, nationellas såväl som internationellas. När biståndsarbetarna allt oftare utsätts för kidnappningar, hot och mord riskerar resultatet att bli ett minskat internationellt engagemang som i sin tur leder till ett ökat lidande för den civila befolkningen.

Grunden till dagens katastrof i Somalia är de USA-stödda etiopiska truppernas inblandning i konflikten i Somalia. Den relativa stabilitet som rådde hösten 2006 vändes till instabilitet och en markant upptrappning av våldet genom det etiopiska anfallet mot landet i december 2006. För ett par veckor sedan blossade stridigheter än en gång upp mellan å ena sidan etiopisk trupp och övergångsregering och å andra sidan de islamska domstolarna. Striderna betecknas som de värsta på månader och resulterade i 81 dödade och ett hundratal skadade under bara ett par dagar.

Om en bred och inkluderande freds- och försoningsprocess ska kunna inledas är det en förutsättning att de etiopiska trupperna drar sig tillbaka från landet.

Tillsammans med FN måste Sverige, som en av medlemmarna i den internationella kontaktgruppen för Somalia, aktivt arbeta för att få till stånd en hållbar och demokratisk politisk lösning i Somalia där alla de stridande parterna kommer till förhandlingsbordet. USA:s så kallade krig mot terrorismen får inte gå före en politisk lösning och försvåra en försoningsprocess.

Ett slut på våldet kräver även ökade insatser från FN. Våldet måste fördömas och det vapenembargo som finns måste förstärkas. Vapenembargot riktat mot Somalia antogs av FN:s säkerhetsråd för första gången 1992. Flera revideringar av resolutionen har gjorts sedan dess, den senaste 2007 (resolution 1772).

Att ett flertal länder konsekvent valt att bryta mot embargot är ett avgörande skäl till att kriget har kunnat fortgå i så blodig form under så många år. Enligt Monitoring group on Somalia var det elva länder som kränkte vapenembargot under 2006: Djibouti, Etiopien, Eritrea, Uganda, Egypten, Libyen, Saudiarabien, Jemen, Iran, Syrien och i Libanon Hizbollah.

Sverige måste verka för att vapenembargot mot Somalia blir effektivt och inte bara en pappersprodukt.

Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga statsrådet:

1. Hur avser utrikesministern att agera för att få de etiopiska militära styrkorna att lämna Somalia?

2. Vilka initiativ avser utrikesministern att ta för att säkerheten för nationella och internationella biståndsarbetare och hjälporganisationer i Somalia ska förbättras och den humanitära hjälpen ska ha möjlighet att nå fram?

3. Hur avser utrikesministern att agera för att FN:s vapenembargo mot Somalia blir effektivare?

4. Vilka initiativ avser utrikesministern att ta för att förmå TFG att inleda en inkluderade freds- och försoningsprocess som innefattar alla parter, även de islamska domstolarna?