den 13 maj
Interpellation
2007/08:784 Den humanitära katastrofen i Somalia
av Hans Linde
(v)
till
utrikesminister Carl Bildt (m)
Det
humanitära läget i Somalia är katastrofalt. Konflikten i landet har pågått i 30
år och är en av de blodigaste i modern tid. Genom det USA-stödda etiopiska
angreppet 2006 och den efterföljande etiopiska militära närvaron i landet har
det skett en markant upptrappning av våldet och i dag råder krigstillstånd. Vid
2007 års slut betecknade FN krisen som den mest akuta i hela Afrika.
Flyktingorganisationen Refugees International kallar det världens mest
bortglömda humanitära kris.
Säkerhetsläget
i Somalia präglas av politiskt våld, klanfejder och brottslighet. Kontinuerliga
sammandrabbningar leder årligen till att civila dödas; bara under 2007 uppgick
siffran till minst 6 000. För en vecka sedan presenterade Amnesty
International en rapport där man konstaterar att tortyr, våldtäkter och
avrättningar dagligen förekommer samt att alla konfliktens parter står bakom
övergreppen; regeringens trupper, etiopisk militär och islamistisk milis.
Antalet internflyktingar uppskattas nu till cirka en miljon och antalet
hjälpbehövande till runt två miljoner. Samtidigt har tusentals människor flytt
landet. Dessutom varnade FN i förra veckan för att Somalia står inför massvält.
Bara i år har antalet svältdrabbade ökat med 40 procent till 2,6 miljoner, och
så mycket som halva befolkningen kan vara drabbad vid årsskiftet.
Situationen
i Somalia är inte bara en av de allvarligaste i Afrika utan innehar en
topplacering även ur ett globalt perspektiv. Trots detta är tillgången till
humanitärt stöd ytterst bristfällig då säkerhetsläget lett till att det är
oerhört svårt för hjälporganisationer att verka i landet. Ett eventuellt
engagemang sker med ständig risk för biståndsarbetares liv, nationellas såväl
som internationellas. När biståndsarbetarna allt oftare utsätts för
kidnappningar, hot och mord riskerar resultatet att bli ett minskat
internationellt engagemang som i sin tur leder till ett ökat lidande för den
civila befolkningen.
Grunden
till dagens katastrof i Somalia är de USA-stödda etiopiska truppernas
inblandning i konflikten i Somalia. Den relativa stabilitet som rådde hösten
2006 vändes till instabilitet och en markant upptrappning av våldet genom det
etiopiska anfallet mot landet i december 2006. För ett par veckor sedan
blossade stridigheter än en gång upp mellan å ena sidan etiopisk trupp och
övergångsregering och å andra sidan de islamska domstolarna. Striderna
betecknas som de värsta på månader och resulterade i 81 dödade och ett
hundratal skadade under bara ett par dagar.
Om en
bred och inkluderande freds- och försoningsprocess ska kunna inledas är det en
förutsättning att de etiopiska trupperna drar sig tillbaka från landet.
Tillsammans
med FN måste Sverige, som en av medlemmarna i den internationella
kontaktgruppen för Somalia, aktivt arbeta för att få till stånd en hållbar och
demokratisk politisk lösning i Somalia där alla de stridande parterna kommer
till förhandlingsbordet. USA:s så kallade krig mot terrorismen får inte gå före
en politisk lösning och försvåra en försoningsprocess.
Ett
slut på våldet kräver även ökade insatser från FN. Våldet måste fördömas och
det vapenembargo som finns måste förstärkas. Vapenembargot riktat mot Somalia antogs
av FN:s säkerhetsråd för första gången 1992. Flera revideringar av resolutionen
har gjorts sedan dess, den senaste 2007 (resolution 1772).
Att ett
flertal länder konsekvent valt att bryta mot embargot är ett avgörande skäl
till att kriget har kunnat fortgå i så blodig form under så många år. Enligt
Monitoring group on Somalia var det elva länder som kränkte vapenembargot under
2006: Djibouti, Etiopien, Eritrea, Uganda, Egypten, Libyen, Saudiarabien,
Jemen, Iran, Syrien och i Libanon Hizbollah.
Sverige
måste verka för att vapenembargot mot Somalia blir effektivt och inte bara en
pappersprodukt.
Mot
bakgrund av ovanstående vill jag fråga statsrådet:
1. Hur avser utrikesministern att agera för att få
de etiopiska militära styrkorna att lämna Somalia?
2. Vilka initiativ avser utrikesministern att ta
för att säkerheten för nationella och internationella biståndsarbetare och
hjälporganisationer i Somalia ska förbättras och den humanitära hjälpen ska ha
möjlighet att nå fram?
3. Hur avser utrikesministern att agera för att
FN:s vapenembargo mot Somalia blir effektivare?
4. Vilka initiativ avser utrikesministern att ta
för att förmå TFG att inleda en inkluderade freds- och försoningsprocess som
innefattar alla parter, även de islamska domstolarna?