den 13 maj
Interpellation
2007/08:783 Äldres tillgänglighet i vården
av Christina
Axelsson (s)
till
socialminister Göran Hägglund (kd)
Tillgängligheten
i primärvården och den geriatriska kompetensen behöver byggas ut.
1 ½
miljon av befolkningen är i dag 65 år och äldre och vi ser i olika prognoser
hur andelen stiger framöver. Det är mycket positivt att vi har ett samhälle där
många lever länge samtidigt som det är en utmaning vad gäller planeringen för
alla i framtiden. Vi behöver ett samhälle som är tillgängligt för alla på alla
plan, inte minst inom vården.
Vårdval
Stockholm som styr många äldres vardag i Stockholms län är inte vägen till
frihet, det har i stället inneburit ofrihet för många äldre. Fri etablering av
läkare är inget för andra regioner att ta efter. Det visar sig redan nu att
läkare etablerar sig där det bor många friska. I länets utkanter och i Stockholms
förorter med personer med svårare diagnoser är det inte enkelt att ens få fatt
i någon som vill etablera sig. De äldre får därför resa och finna sig i att de
inte har tillgång till ”en egen doktor”. I Solna tvingas till och med en
äldrecentral att läggas ned på grund av de finansieringssystem som det
moderatledda styret i Stockholms läns landsting infört.
Medicinska
landvinningar har lett till kortare vårdtider vid sjukhusen. Det är i och för
sig positivt men har samtidigt lett till påfrestningar för den enskilde vid
utskrivningar. Samarbetet mellan sjukvården och kommunernas äldreomsorg vid
utskrivningar har blivit bättre men alltjämt finns brister.
Ålderdom
är ingen sjukdom men det behövs mer forskning för att lindra och bota de
sjukdomar som särskilt drabbar äldre. Den geriatriska kompetensen behöver
byggas ut och fler sjukvårdspersonal med den speciella kompetensen behöver
utbildas. Bara om några år kommer behovet av dessa att vara mycket stort, inte
bara inom sjukvården utan också på de olika boenden som erbjuds de äldre. Jag
vill därför fråga ministern vad han gör att öka forskning på äldres sjukdomar
och vad han gör för att öka utbildningen i geriatrik på olika nivåer.
Att
umgås är att hålla sig frisk. I en storstad är anonymiteten ett hot särskilt
mot äldre. De känner sig otrygga och det kan gå många dagar utan att de ens har
någon att samtala om vardagen med. PRO och andra organisationer erbjuder
kontakt men deras möjligheter bygger helt på personligt engagemang. Deras
arbete försvåras i och med att tillgången till gemensamma lokaler blir sämre.
De äldre har alltså inte tillgängliga lokaler att träffas i. Jag vill fråga
ministern vad han kan göra för att fler äldre ska få chansen att träffas.
Jag
vill därför fråga socialministern vad han ämnar göra
för att förbättra samarbetet mellan kommuner och landsting vid vård av äldre.
Vilka
initiativ avser socialministern att ta för att öka äldres tillgänglighet i
vården?