den 13 maj

Interpellation

2007/08:783 Äldres tillgänglighet i vården

av Christina Axelsson (s)

till socialminister Göran Hägglund (kd)

Tillgängligheten i primärvården och den geriatriska kompetensen behöver byggas ut.

1 ½ miljon av befolkningen är i dag 65 år och äldre och vi ser i olika prognoser hur andelen stiger framöver. Det är mycket positivt att vi har ett samhälle där många lever länge samtidigt som det är en utmaning vad gäller planeringen för alla i framtiden. Vi behöver ett samhälle som är tillgängligt för alla på alla plan, inte minst inom vården.

Vårdval Stockholm som styr många äldres vardag i Stockholms län är inte vägen till frihet, det har i stället inneburit ofrihet för många äldre. Fri etablering av läkare är inget för andra regioner att ta efter. Det visar sig redan nu att läkare etablerar sig där det bor många friska. I länets utkanter och i Stockholms förorter med personer med svårare diagnoser är det inte enkelt att ens få fatt i någon som vill etablera sig. De äldre får därför resa och finna sig i att de inte har tillgång till ”en egen doktor”. I Solna tvingas till och med en äldrecentral att läggas ned på grund av de finansieringssystem som det moderatledda styret i Stockholms läns landsting infört.

Medicinska landvinningar har lett till kortare vårdtider vid sjukhusen. Det är i och för sig positivt men har samtidigt lett till påfrestningar för den enskilde vid utskrivningar. Samarbetet mellan sjukvården och kommunernas äldreomsorg vid utskrivningar har blivit bättre men alltjämt finns brister.

Ålderdom är ingen sjukdom men det behövs mer forskning för att lindra och bota de sjukdomar som särskilt drabbar äldre. Den geriatriska kompetensen behöver byggas ut och fler sjukvårdspersonal med den speciella kompetensen behöver utbildas. Bara om några år kommer behovet av dessa att vara mycket stort, inte bara inom sjukvården utan också på de olika boenden som erbjuds de äldre. Jag vill därför fråga ministern vad han gör att öka forskning på äldres sjukdomar och vad han gör för att öka utbildningen i geriatrik på olika nivåer.

Att umgås är att hålla sig frisk. I en storstad är anonymiteten ett hot särskilt mot äldre. De känner sig otrygga och det kan gå många dagar utan att de ens har någon att samtala om vardagen med. PRO och andra organisationer erbjuder kontakt men deras möjligheter bygger helt på personligt engagemang. Deras arbete försvåras i och med att tillgången till gemensamma lokaler blir sämre. De äldre har alltså inte tillgängliga lokaler att träffas i. Jag vill fråga ministern vad han kan göra för att fler äldre ska få chansen att träffas.

Jag vill därför fråga socialministern vad han ämnar göra för att förbättra samarbetet mellan kommuner och landsting vid vård av äldre.

Vilka initiativ avser socialministern att ta för att öka äldres tillgänglighet i vården?