den 13 maj
Interpellation
2007/08:750 Kultur tillgänglig för teckenspråkiga
av Siv Holma
(v)
till
kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth (m)
Utbud
och service för teckenspråkiga är starkt begränsade inom alla kulturområden,
stundom rent av obefintliga. Teckenspråk är inte i första hand ett hjälpmedel
för att kommunicera på svenska. Teckenspråk är förstaspråk för 10 000 barn
och dessutom har ytterligare 10 000 hörselskadade och vuxendöva behov av
språket. Särskilt teckenspråkiga barn har små möjligheter att ta del av
samhällets kulturliv eftersom så ytterst lite är tillgängligt på deras språk.
Bibliotek
Projektet
Resursbibliotek för döva startade i oktober 2001 i Örebro. Syftet var att bygga
upp en fungerande biblioteksverksamhet för teckenspråkiga döva i hela Sverige.
Projektet, som finansierats med pengar från Statens kulturråd, var tänkt att
bli en motsvarighet för teckenspråkiga till TPB, Talboks- och
punktskriftsbiblioteket för synskadade och läshandikappade. I maj 2006 kom
utredningen om teckenspråkets ställning med konkreta förslag till hur ett
bibliotek för teckenspråkiga bör organiseras, och nu har Kulturrådet inte
längre för avsikt att anslå medel till Örebroprojektet. Men om
resursbiblioteket läggs ned nu, efter sex års arbete och ekonomiska satsningar,
ställer man teckenspråkiga döva, och då särskilt barn och unga, utanför
litterära upplevelser och utanför vårt kulturarv.
Litteratur
I dag
finns inget förlag som har i uppdrag att ge ut sagor, berättelser och
skönlitteratur på teckenspråk. En sådan utgivning är knappast kommersiellt
lönsam och utbudet är därmed katastrofalt litet. Litteratur är viktig för
läsfärdighet och språkutveckling hos barn och unga, för utveckling av
självkänsla, empati och fantasi. Barn- och ungdomslitteratur på svenska håller hög
litterär kvalitet. För dem som inte kan läsa text finns litteratur i alternativ
form – talböcker, ljudböcker och även böcker med punktskrift – men dessa kommer
inte de döva barnen till del. Små barn kan inte läsa. Även döva ungdomar och
vuxna har ibland svårt att läsa därför att man inte helt behärskar det svenska
språket. Man har lärt sig svenska först i skolan, det blir alltså ett
andraspråk medan teckenspråket är deras förstaspråk. Sagoläsning på teckenspråk
blir därför svårt för en teckenspråkig vuxen och det blir då heller inget
naturligt inslag i det döva barnets uppväxt.
Till
och med om man som döv kan perfekt svenska hamnar man ofta i situationer där
man är helt beroende av teckenspråket. Talad information, tal eller
föreläsningar måste tolkas. Man måste således ha ett rikt och utvecklat
teckenspråk parallellt med den svenska i skriven form som man lär sig i skolan.
För detta är det viktigt att det finns teckenspråkig litteratur – precis som
det är viktigt med litteratur för hörande.
SVT – public service
Döva
och hörselskadade är utestängda från radiosändningar. För dem är därför tv ett
viktigt medium. Antalet tv-kanaler har ökat kraftigt de senaste decennierna och
sändningstiden överskrider numera 20 000 timmar per år. Samtidigt har
sändningen av teckenspråkiga program minskat till 58 timmar om året. För dem
som kan läsa svenska finns textade program. För döva teckenspråkiga, särskilt
barn som inte behärskar skriven text, behövs teckenspråkiga tv-program. Inför
nästa public service-avtal måste detta behov uppmärksammas.
Museer
I dag
använder museerna modern teknik för att informera och förklara. Mestadels går
det ut på att läsa och lyssna. Döva och hörselskadade utestängs från värdefull
kunskap som förmedlas via museernas utställningar, särskilt då döva
teckenspråkiga barn som inte kan läsa. Med dagens teknik är det lätt att lägga
in samma information på teckenspråk som ges med text eller tal. Detta borde
vara en självklar åtgärd för tillgänglighet.
Teater
Hur gör
man teaterföreställningar tillgängliga för dem som inte hör? Inom Riksteatern
finns Tyst teater, som är en mycket värdefull förmedlare av kultur riktad till
teckenspråkiga döva och hörselskadade. Men Tyst teater har begränsade resurser
och når inte ut till alla. Det borde finnas möjlighet för den teckenspråkiga
gruppen att ta del av dagens stora utbud av teaterföreställningar. Textning av
replikerna på display förekommer, och detta bör utvecklas vidare. Men återigen:
detta förutsätter att publiken behärskar svenska och kan läsa. Det finns också
en möjlighet att med teckenspråkstolk följa skådespelarna på scenen och tolka
det de säger, så kallad skuggtolkning. Detta är en metod som kan utvecklas och
antalet skuggtolkade föreställningar bör utökas.
Jag
vill fråga kulturministern:
1. Vad avser ministern att vidta för åtgärder för
att behovet av ett resursbibliotek för döva fortsättningsvis ska tillgodoses?
2. Vad avser ministern att vidta för åtgärder för
att säkra tillgången på teckenspråkig litteratur för teckenspråkiga barn och
unga?
3. Vad avser ministern att vidta för åtgärder för
att säkra tillgången på teckenspråkig litteratur för teckenspråkiga vuxna?
4. Avser ministern att vidta åtgärder för att i
samband med kommande avtal med public service-bolagen uppmärksamma de
teckenspråkigas behov och skärpa kraven på tillgång till teckenspråkiga program
för barn och unga och även för vuxna?
5. Vad avser ministern att vidta för åtgärder för
att göra kulturarvet på våra museer tillgängligt för teckenspråkiga barn, unga
och vuxna?
6. Vad avser ministern
att vidta för åtgärder för att öka teckenspråkiga barns, ungas och vuxnas
tillgång till teckenspråkig scenkonst?