den 13 maj
Interpellation
2007/08:738 Utanförskapet
av Mikaela
Valtersson (mp)
till
finansminister Anders Borg (m)
En
av regeringens viktigaste valfrågor under valrörelsen 2006 var att minska
utanförskapet. Begreppet utanförskap har sedan återkommit under regeringens
första år vid makten. I vårpropositionen 2008 refereras flitigt till
utanförskapet och att detta nu sägs minska.
I vårpropositionen
skriver regeringen att antalet personer som får sin försörjning från system som
rör ohälsa, arbetslöshet och försörjningsstöd minskade med 121 000
personer under 2007. Utanförskap mäts av regeringen som antalet
helårsekvivalenter försörjda med olika sociala ersättningar. Denna statistik
har samlats in av SCB sedan ett antal år tillbaka. Enligt SCB:s statisk var 1 020 000
helårsekvivalenter försörjda med sociala ersättningar 2006. Regeringen använder
emellertid en variant av SCB:s statistik där även sjuklön som inte ersätts av
det offentliga räknas in. Enligt regeringen var därför 1 084 000
helårsekvivalenter försörjda med sociala ersättningar.
Att
regeringen räknar i helårsekvivalenter skapar en hel del förvirring och gör att
målet med regeringens politik blir väldigt oklart. Sammantaget är det 1,8
miljoner individers ersättningar som är sammanräknande till helårsekvivalenter.
Många av dem som därmed räknas in är individer som är frånvarande en mycket
kort del av året till exempel på grund av sjukdom eller en kortare tids
arbetslöshet. Med regeringens sätt att räkna ingår även personer som är borta
två dagar från arbetsmarknaden i det så kallade utanförskapet. Detta är så
klart mycket missvisande och gör att fokus helt försvinner från de riktiga
problemen med människor som verkligen står långt ifrån arbetsmarknaden eller
har sociala problem som gör att de har svårt att försörja sig själva.
Regeringen
gör heller ingen analys av skillnader mellan kvinnor och män när det gäller
utanförskapet. Att sjuktalen ser olika ut, att fler kvinnor än män har sjuk-
och aktivitetsersättning, att fler kvinnor än män är deltidsarbetslösa och att
arbetslöshetstiderna ser olika ut för män och kvinnor tas ingen hänsyn till.
Regeringen tar inte heller någon hänsyn till orsakerna bakom dessa skillnader
som ofta handlar om att män och kvinnor har olika ställning på arbetsmarknaden.
Av de
1,8 miljoner individer regeringen räknar samman i utanförskapet var det ca 450 000
som hade inkomst enbart från de aktuella stöden under året. Övriga 1,35
miljoner individer hade inkomst delvis av arbete eller näringsverksamhet.
682 000 personer hade ersättning på heltid mer än sex månader 2006. Av
dessa 682 000 var 403 000 personer med sjuk- och
aktivitetsersättning.
Regeringen
och statsrådets användning av begreppet utanförskap stämmer väldigt dåligt
överens med den gängse användningen av begreppet utanförskap. Den intuitiva
föreställningen om vad ett utanförskap är för något är att det handlar om
personer och individer som på något sätt befinner sig utanför en gemenskap.
Läser man vad Nationalencyklopedin säger om begreppet
”utanförskap/utanförskapet” skriver de att det innebär ”att stå utanför viss
gemenskap i hem, arbets‑, kultur- el. samhällsliv, mellan medlemmar av ett
land, folk etc.” (Nationalencyklopedin på nätet www.ne.se hämtat den 12 maj
2008).
När
regeringen säger att utanförskapet minskat med 121 000 personer är nog den
gängse uppfattningen att det betyder 121 000 personer som sluppit ifrån
långtidssjukdom och långtidsarbetslöshet och därmed ett utanförskap från
arbetsgemenskapen. Så är dock inte alls fallet.
I
själva verket är till exempel långtidsarbetslösheten fortfarande 79 100 i
mars 2008 jämfört med till exempel 81 800 i oktober 2006. Förvisso har den
minskat något från 2006 men denna minskning har skett i ett läge där
jobbtillväxten varit exceptionell, vilket gör att den ändå är ganska blygsam. Risken
är nu stor att långtidsarbetslösheten återigen ökar.
Regeringen,
dess företrädare och de riksdagspartier som utgör majoritet för regeringens
politik, verkar själva inte medvetna om vad man menar när man säger att
utanförskapet minskar. Till skillnad från den statistik som SCB tidigare tagit
fram på antalet helårsekvivalenter försörjda med sociala ersättningar har
regeringen valt att också lägga till alla helårsekvivalenter av dem med
sjuklön. Sjuklön är den ersättning som betalas av arbetsgivaren under de första
14 dagarnas sjukdom.
Mot
bakgrund av detta vill jag ställa ett antal frågor till ministern:
Avser
ministern att verka för att förtydliga vad regeringen menar med utanförskap?
Avser
ministern, exempelvis, att verka för att förtydliga hur många personer det
handlar om som regeringen menar i dag befinner sig utanför?
Vad är
det, enligt ministerns bedömning, man befinner sig utanför, och vad är en
rimlig nivå på utanförskapet?