den 13 maj

Interpellation

2007/08:738 Utanförskapet

av Mikaela Valtersson (mp)

till finansminister Anders Borg (m)

En av regeringens viktigaste valfrågor under valrörelsen 2006 var att minska utanförskapet. Begreppet utanförskap har sedan återkommit under regeringens första år vid makten. I vårpropositionen 2008 refereras flitigt till utanförskapet och att detta nu sägs minska.

I vårpropositionen skriver regeringen att antalet personer som får sin försörjning från system som rör ohälsa, arbetslöshet och försörjningsstöd minskade med 121 000 personer under 2007. Utanförskap mäts av regeringen som antalet helårsekvivalenter försörjda med olika sociala ersättningar. Denna statistik har samlats in av SCB sedan ett antal år tillbaka. Enligt SCB:s statisk var 1 020 000 helårsekvivalenter försörjda med sociala ersättningar 2006. Regeringen använder emellertid en variant av SCB:s statistik där även sjuklön som inte ersätts av det offentliga räknas in. Enligt regeringen var därför 1 084 000 helårsekvivalenter försörjda med sociala ersättningar.

Att regeringen räknar i helårsekvivalenter skapar en hel del förvirring och gör att målet med regeringens politik blir väldigt oklart. Sammantaget är det 1,8 miljoner individers ersättningar som är sammanräknande till helårsekvivalenter. Många av dem som därmed räknas in är individer som är frånvarande en mycket kort del av året till exempel på grund av sjukdom eller en kortare tids arbetslöshet. Med regeringens sätt att räkna ingår även personer som är borta två dagar från arbetsmarknaden i det så kallade utanförskapet. Detta är så klart mycket missvisande och gör att fokus helt försvinner från de riktiga problemen med människor som verkligen står långt ifrån arbetsmarknaden eller har sociala problem som gör att de har svårt att försörja sig själva.

Regeringen gör heller ingen analys av skillnader mellan kvinnor och män när det gäller utanförskapet. Att sjuktalen ser olika ut, att fler kvinnor än män har sjuk- och aktivitetsersättning, att fler kvinnor än män är deltidsarbetslösa och att arbetslöshetstiderna ser olika ut för män och kvinnor tas ingen hänsyn till. Regeringen tar inte heller någon hänsyn till orsakerna bakom dessa skillnader som ofta handlar om att män och kvinnor har olika ställning på arbetsmarknaden.

Av de 1,8 miljoner individer regeringen räknar samman i utanförskapet var det ca 450 000 som hade inkomst enbart från de aktuella stöden under året. Övriga 1,35 miljoner individer hade inkomst delvis av arbete eller näringsverksamhet. 682 000 personer hade ersättning på heltid mer än sex månader 2006. Av dessa 682 000 var 403 000 personer med sjuk- och aktivitetsersättning.

Regeringen och statsrådets användning av begreppet utanförskap stämmer väldigt dåligt överens med den gängse användningen av begreppet utanförskap. Den intuitiva föreställningen om vad ett utanförskap är för något är att det handlar om personer och individer som på något sätt befinner sig utanför en gemenskap. Läser man vad Nationalencyklopedin säger om begreppet ”utanförskap/utanförskapet” skriver de att det innebär ”att stå utanför viss gemenskap i hem, arbets‑, kultur- el. samhällsliv, mellan medlemmar av ett land, folk etc.” (Nationalencyklopedin på nätet www.ne.se hämtat den 12 maj 2008).

När regeringen säger att utanförskapet minskat med 121 000 personer är nog den gängse uppfattningen att det betyder 121 000 personer som sluppit ifrån långtidssjukdom och långtidsarbetslöshet och därmed ett utanförskap från arbetsgemenskapen. Så är dock inte alls fallet.

I själva verket är till exempel långtidsarbetslösheten fortfarande 79 100 i mars 2008 jämfört med till exempel 81 800 i oktober 2006. Förvisso har den minskat något från 2006 men denna minskning har skett i ett läge där jobbtillväxten varit exceptionell, vilket gör att den ändå är ganska blygsam. Risken är nu stor att långtidsarbetslösheten återigen ökar.

Regeringen, dess företrädare och de riksdagspartier som utgör majoritet för regeringens politik, verkar själva inte medvetna om vad man menar när man säger att utanförskapet minskar. Till skillnad från den statistik som SCB tidigare tagit fram på antalet helårsekvivalenter försörjda med sociala ersättningar har regeringen valt att också lägga till alla helårsekvivalenter av dem med sjuklön. Sjuklön är den ersättning som betalas av arbetsgivaren under de första 14 dagarnas sjukdom.

Mot bakgrund av detta vill jag ställa ett antal frågor till ministern:

Avser ministern att verka för att förtydliga vad regeringen menar med utanförskap?

Avser ministern, exempelvis, att verka för att förtydliga hur många personer det handlar om som regeringen menar i dag befinner sig utanför?

Vad är det, enligt ministerns bedömning, man befinner sig utanför, och vad är en rimlig nivå på utanförskapet?