den 12 maj

Interpellation

2007/08:676 Konferens om Irak

av Hans Linde (v)

till utrikesminister Carl Bildt (m)

Den 29 maj står Sverige värd för det första uppföljningsmötet i International Compact with Iraq (ICI). Iraks delegation kommer att ledas av premiärminister Nouri al-Maliki, vars regering i princip är helt beroende av USA:s militära stöd för att hålla sig kvar vid makten. De irakiska konferensdelegaterna är handpockade av den irakiske premiärministern själv. Bland övriga deltagare märks USA:s utrikesminister Condoleezza Rice och FN:s generalsekreterare Ban Ki-Moon.

Bland de icke inbjudna finns alla som inte tillhör diverse regeringar eller innehar toppositioner av annat slag. Förhoppningen om en ”bred sammansatt irakisk delegation, med företrädare för olika befolkningsgrupperingar och politiska riktningar” som bland annat Carl Bildt sade sig ha ser inte ut att infrias. Huruvida Sveriges delegation kommer att bidra med en mångfald då det gäller deltagarna återstår att se.

Syftet med konferensen sägs vara att stärka FN:s roll i Irak. Det irakiska folket ska få hjälp att återställa ordnade förhållanden i landet och konferensen ska få omvärlden att lämna bistånd i detta arbete. Man avser att ”förtydliga det internationella samfundets stöd för Iraks utveckling, liksom för den centrala roll som har tilldelats FN genom säkerhetsrådets resolution 1770”.

Resolution 1770 från 2007 anses ofta ha skapat ”nya förutsättningar för ett fördjupat engagemang i Irak”. Sanningen är att resolutionen snarast innebär ett accepterande av ockupationen. Inte med ett ord nämns att situationen i Irak faktiskt i grunden är en följd av USA:s och dess allierades angreppskrig mot landet. Siffrorna på hur många som dödats sedan kriget inleddes år 2003 varierar, men mer än en miljon människor kan ha dödats. Mer än två miljoner har tvingats lämna sitt land och lika många är i dag internflyktingar. Kriget har dessutom främjat terrorismen och fördjupat motsättningarna i hela världen.

Förfrågan om det svenska värdskapet för konferensen den 29:e kom officiellt från Ban Ki-Moon och Nouri al-Maliki. Mest sannolikt är dock att initiativet i grunden kommer från den amerikanska administrationen. Konferensen är av allt att döma ett försök från USA:s sida att vinna stöd för sin fortsatta närvaro i Irak. Genom Sveriges alliansfria historia men ändå så vänligt sinnade inställning till Bushs administration kan vi genom att stå värd för arrangemanget skänka USA den legitimitet åt ockupationen som man så väl behöver i dessa dagar.

Det är svårt att se vad denna konferens, med specifikt inbjudna USA-vänligt inställda representanter, kommer att kunna bidra med för att närma sig ett slut på katastrofen i Irak. Om konferensen den 29 maj på allvar ska kunna bidra till fred, säkerhet och försoning i Irak krävs att frågan om grundorsakerna till kriget i Irak kommer upp på dagordningen – USA:s militära närvaro i landet.

Om den svenska regeringen under konferensen, likt två av tre av de kvarvarande amerikanska presidentkandidaterna, driver att USA ska ta sitt fulla ansvar och dra tillbaka sina trupper från Irak – om man tydliggör att det är fundamentalt att ockupationen upphör för att en förändring i positiv riktning ska komma till stånd – kan konferensen bli ett ypperligt tillfälle att ge irakier runt om i världen sitt stöd.

Med anledning av ovanstående vill jag fråga utrikesministern följande:

1. Vilka initiativ avser ministern att vidta för att under konferensen den 29 maj lyfta fram frågan om USA:s militära närvaro i Irak?

2. Vilka initiativ avser ministern att vidta för att den irakiska delegationen vid konferensen representerar det irakiska folkets mångfald?

3. Vilka initiativ avser ministern att vidta för att i den svenska delegationen ta vara på den kompetens och erfarenhet som finns hos invandrade med irakisk bakgrund i Sverige?