den 12 maj
Interpellation
2007/08:676 Konferens om Irak
av Hans Linde
(v)
till
utrikesminister Carl Bildt (m)
Den
29 maj står Sverige värd för det första uppföljningsmötet i International
Compact with Iraq (ICI). Iraks delegation kommer att ledas av premiärminister
Nouri al-Maliki, vars regering i princip är helt beroende av USA:s militära
stöd för att hålla sig kvar vid makten. De irakiska konferensdelegaterna är
handpockade av den irakiske premiärministern själv. Bland övriga deltagare
märks USA:s utrikesminister Condoleezza Rice och FN:s generalsekreterare Ban
Ki-Moon.
Bland
de icke inbjudna finns alla som inte tillhör diverse regeringar eller innehar
toppositioner av annat slag. Förhoppningen om en ”bred sammansatt irakisk
delegation, med företrädare för olika befolkningsgrupperingar och politiska
riktningar” som bland annat Carl Bildt sade sig ha ser inte ut att infrias. Huruvida Sveriges delegation kommer att bidra
med en mångfald då det gäller deltagarna återstår att se.
Syftet
med konferensen sägs vara att stärka FN:s roll i Irak. Det irakiska folket ska
få hjälp att återställa ordnade förhållanden i landet och konferensen ska få
omvärlden att lämna bistånd i detta arbete. Man avser att ”förtydliga det
internationella samfundets stöd för Iraks utveckling, liksom för den centrala
roll som har tilldelats FN genom säkerhetsrådets resolution 1770”.
Resolution
1770 från 2007 anses ofta ha skapat ”nya förutsättningar för ett fördjupat
engagemang i Irak”. Sanningen är att resolutionen snarast innebär ett accepterande
av ockupationen. Inte med ett ord nämns att situationen i Irak faktiskt i
grunden är en följd av USA:s och dess allierades angreppskrig mot landet.
Siffrorna på hur många som dödats sedan kriget inleddes år 2003 varierar, men
mer än en miljon människor kan ha dödats. Mer än två miljoner har tvingats
lämna sitt land och lika många är i dag internflyktingar. Kriget har dessutom
främjat terrorismen och fördjupat motsättningarna i hela världen.
Förfrågan
om det svenska värdskapet för konferensen den 29:e kom officiellt från Ban
Ki-Moon och Nouri al-Maliki. Mest sannolikt är dock att initiativet i grunden
kommer från den amerikanska administrationen. Konferensen är av allt att döma
ett försök från USA:s sida att vinna stöd för sin fortsatta närvaro i Irak.
Genom Sveriges alliansfria historia men ändå så vänligt sinnade inställning
till Bushs administration kan vi genom att stå värd för arrangemanget skänka
USA den legitimitet åt ockupationen som man så väl behöver i dessa dagar.
Det är
svårt att se vad denna konferens, med specifikt inbjudna USA-vänligt inställda
representanter, kommer att kunna bidra med för att närma sig ett slut på
katastrofen i Irak. Om konferensen den 29 maj på allvar ska kunna bidra till
fred, säkerhet och försoning i Irak krävs att frågan om grundorsakerna till
kriget i Irak kommer upp på dagordningen – USA:s militära närvaro i landet.
Om den
svenska regeringen under konferensen, likt två av tre av de kvarvarande
amerikanska presidentkandidaterna, driver att USA ska ta sitt fulla ansvar och
dra tillbaka sina trupper från Irak – om man tydliggör att det är fundamentalt
att ockupationen upphör för att en förändring i positiv riktning ska komma till
stånd – kan konferensen bli ett ypperligt tillfälle att ge irakier runt om i
världen sitt stöd.
Med
anledning av ovanstående vill jag fråga utrikesministern följande:
1. Vilka initiativ avser ministern att vidta för
att under konferensen den 29 maj lyfta fram frågan om USA:s militära närvaro i
Irak?
2. Vilka initiativ avser ministern att vidta för
att den irakiska delegationen vid konferensen representerar det irakiska
folkets mångfald?
3. Vilka initiativ avser ministern att vidta för
att i den svenska delegationen ta vara på den
kompetens och erfarenhet som finns hos invandrade med irakisk bakgrund i
Sverige?