den 22 oktober
Interpellation
2007/08:67 EU:s centralisering
av Max
Andersson (mp)
till
statsrådet Cecilia Malmström (fp)
Under
valrörelsen 2006 lovade den borgerliga alliansen att man skulle försöka göra EU
smalare och vassare. Detta vallöfte skrevs sedan in i regeringsförklaringen av
den 6 oktober 2006 där det sades att Sverige ska verka för ett EU som är
”smalare men vassare och koncentrerar sig på färre och genuint
gränsöverskridande frågor”.
Sedan
dess har dock regeringen förhandlat fram en ny version av EU-konstitutionen som
innebär att EU:s makt utvidgas kraftigt. Förslaget innebär att EU får större
möjligheter att lägga sig i och köra över medlemsstaterna på en mängd områden
som gäller allt från sport och utrikespolitik till brottsbekämpning och internationell
handel. Enligt en utredning från tankesmedjan Open Europe försvinner vetot på
62 områden.
Utifrån
ambitionen att EU ska koncentrera sig på färre och genuint gränsöverskridande
frågor är det svårt att betrakta den nya EU-grundlagen som annat än ett
misslyckande. Samtidigt innebär den nya EU-grundlagen att man centraliserar
makten inom EU ytterligare genom att skapa en EU-president och en
EU-utrikesminister och att man tar stora steg mot ett gemensamt försvar. EU är
redan en statsbildning och med den nya EU-grundlagen kommer den betydligt
närmare att omvandlas till en stat.
Det är
svårt att förstå hur regeringen kan hävda att dess uttalade målsättning om ett
smalare men vassare EU kan förenas med att säga ja till en ny EU-grundlag som
kraftigt ökar EU:s makt. Jag skulle gärna se att ministern utvecklar
resonemanget kring detta och förklarar hur det går ihop med det nya fördraget.
Såvitt
jag kan se innebär inte den nya grundlagen att EU blir smalare. I stället
utsträcker man EU:s makt över fler områden. Det stämmer inte särskilt väl
överens vare sig med regeringens deklarerade målsättning eller med den
folkopinion som är minst sagt skeptisk till att öka EU:s makt.
Jag
vill mot bakgrund av det som framförts ovan fråga hur statsrådet kommer att
verka för ett EU som är ”smalare, men vassare”.