den 9 maj
Interpellation
2007/08:667 EU:s terroristlistor
av Alice Åström
(v)
till
utrikesminister Carl Bildt (m)
När
EU:s terroristlistor infördes den 27 december 2001 (2001/931/CFSP,
2580/2001/EC) väckte tillvägagångssättet för listornas etablerande farhågor om
att rättssäkerheten för de uppförda organisationerna och individerna inte
tillgodosågs. Emellertid avfärdades dessa farhågor av de ansvariga med
hänvisning till de uppförda entiteternas rätt att få sin sak prövad i
EG-domstolen. Eftersom beslutsunderlaget för listorna är hemligstämplat
kvarstod frågan huruvida en sådan domstolsprövning verkligen skulle kunna vara
rättssäker. På senare tid har kritiken hårdnat ytterligare. Bland annat har den
schweiziske juristen, före detta statsåklagaren och ledamoten i Europarådet
Dick Marty för rådets räkning granskat tillvägagångssättet för att etablera
listorna och funnit att det är godtyckligt, rättsligt undermåligt och i strid
med grundläggande mänskliga fri- och rättigheter (pressmeddelande 773/2007).
Frågan
ställdes på sin spets i en dom avkunnad av EG-domstolens förstainstansrätt den
12 december 2006 (T-228/02). I domen fastslogs att grundläggande rättigheter
hade åsidosatts genom beslutet att föra upp organisationen People’s Mojahedin
Organization of Iran (PMOI) på listan över terroristorganisationer. PMOI är en
av minst ett tiotal av varandra oberoende organisationer som har med ordet
Mojahedin – Herrens kämpar – i sitt namn. PMOI delgavs inte motiveringen till
beslutet och tillerkändes följaktligen inte heller rätten till försvar. I domen
konstaterar förstainstansrätten vidare att den inte ens efter den muntliga
förhandlingen kunnat ta ställning till om listningen är korrekt i sak och slog
därmed fast att beslutet att föra upp PMOI på listan över terroristorganisationer
är ogiltigt samt att beslutet att frysa PMOI:s tillgångar måste hävas.
Europeiska
rådet (ministerrådet) valde att inte överklaga domen. I stället hävdade
ministerrådet att förstainstansrätten endast tagit ställning till
procedurfrågor. Med den motiveringen menade ministerrådet sig retroaktivt kunna
avhjälpa bristerna genom förändringar i listningsprocessen (CP/931/WP) som
skulle tillfredsställa kraven på att delge den berörda parten motiveringen till
beslutet och att även höra densamma. Denna tolkning av domen är minst sagt
dubiös. Den lagakraftvunna domen lämnar inget annat utrymme än att med
omedelbar verkan avföra PMOI från terroristlistan och att häva frysningen av
PMOI:s tillgångar. Dessutom förbehöll sig ministerrådet privilegiet att värdera
den berörda partens försvar, vilket kan jämföras med att till exempel en
åklagare tar på sig domstolens roll att värdera den åtalades försvar. Vidare
visade sig de 18 dokument, som ställdes till PMOI:s förfogande under våren
2007, fullständigt sakna varje bevis för inblandning i terroristhandlingar men
innehöll sedan länge kända rykten och anklagelser mot PMOI som organisationen
på ett övertygande sätt har försvarat sig mot. När PMOI påpekade
bevismaterialets bristfällighet hänvisade ministerrådet till annat, hemligstämplat
beslutsunderlag. Med andra ord har PMOI fortfarande inte fått någon
tillfredsställande motivering till beslutet. Ministerrådet har trots detta inte
hävt frysningen av PMOI:s tillgångar och valde både den 28 juni 2007 (448/CFSP)
och den 20 december 2007 (871/CFSP) att i strid med förstainstansrättens dom
och unionens fördrag att låta PMOI kvarstå på listan över
terroristorganisationer. Således åskådliggör fallet med PMOI att de rättsliga
bristerna i förfarandet med terroristlistorna inte har lagts till rätta.
Den
behöriga nationella myndigheten, på vars begäran det ursprungliga beslutet
togs, var den brittiska regeringen. För att bemöta inhemsk kritik mot den
nationella terroristlistan i Storbritannien har den brittiska regeringen inrättat
en specialdomstol, Proscribed Organisations Appeal Commission (POAC), som
prövar överklaganden av besluten om terrorlistning. I fallet med PMOI har
specialdomstolen POAC till skillnad från förstainstansrätten haft möjlighet att
pröva ärendet i sak. POAC har tagit ställning till det fullständiga
bevismaterialet, inklusive allt hemligstämplat material, och slog sedan i en
dom den 30 november 2007 fast att beslutet att kvarhålla PMOI på
terroristlistan saknade rättslig grund och måste ogiltigförklaras (PC/02/2006).
Även om den rättsliga prövningen i Storbritannien inte har något direkt
juridiskt inflytande på processen inom EU får implikationerna av
specialdomstolen POAC:s dom ändå anses vara mycket långtgående.
All
bevisning mot PMOI, som den brittiska regeringen åberopade i sin begäran till
ministerrådet att föra upp PMOI på EU:s terroristlista, har prövats och
underkänts av britternas egen behöriga specialdomstol. Därmed krackelerar
grunden för ministerrådets beslut att föra upp och kvarhålla PMOI på terroristlistan
ytterligare.
Syftet
med EU:s terroristlistor är att skydda EU och dess medborgare mot terrorism.
Men det förutsätter samtidigt att de uppgifter listningen grundar sig på är
bevisbara, sakligt relevanta och befogade samt att enskilda individer och
grupper tillförsäkras ett tillfredsställande skydd för de mänskliga
rättigheterna och de grundläggande friheterna.
När
fallet PMOI diskuterades i riksdagen den 18 januari 2007 i samband med
interpellation 2006/07:154 sade sig utrikesministern inte vara tillräckligt
insatt i frågan. Utrikesministern lovade då att återkomma med ett mer
sakkunnigt svar på den punkten.
Mot
bakgrund av vad som anförts ovan vill jag rikta följande frågor till
utrikesministern:
1. Avser utrikesministern att kontrollera att beslutet
att föra upp och kvarhålla PMOI på EU:s terroristlista vilar på ett i juridisk
mening strikt hållbart bevismaterial?
2. Om inte bevismaterialet håller i juridisk
mening, avser utrikesministern i så fall att verka för att listningen av PMOI
hävs?
3. Avser utrikesministern att verka för att
förfarandet kring EU:s terroristlistor blir mer rättssäkert, om det visar sig
att de förändringar som vidtagits i listningsprocessen (CP/931/WP) inte varit
tillräckliga?
4. Avser utrikesministern att verka för att ett
utslag enligt EU:s rättsprövningsordning – med två oberoende domstolsorgan –
kan, bör eller ska följas av en politisk prövning och värdering av ministerrådet
och/eller kommissionen innan en lagakraftvunnen dom
vinner ”verklig” laga kraft eller för övrigt länder till efterrättelse?