den 9 maj

Interpellation

2007/08:667 EU:s terroristlistor

av Alice Åström (v)

till utrikesminister Carl Bildt (m)

När EU:s terroristlistor infördes den 27 december 2001 (2001/931/CFSP, 2580/2001/EC) väckte tillvägagångssättet för listornas etablerande farhågor om att rättssäkerheten för de uppförda organisationerna och individerna inte tillgodosågs. Emellertid avfärdades dessa farhågor av de ansvariga med hänvisning till de uppförda entiteternas rätt att få sin sak prövad i EG-domstolen. Eftersom beslutsunderlaget för listorna är hemligstämplat kvarstod frågan huruvida en sådan domstolsprövning verkligen skulle kunna vara rättssäker. På senare tid har kritiken hårdnat ytterligare. Bland annat har den schweiziske juristen, före detta statsåklagaren och ledamoten i Europarådet Dick Marty för rådets räkning granskat tillvägagångssättet för att etablera listorna och funnit att det är godtyckligt, rättsligt undermåligt och i strid med grundläggande mänskliga fri- och rättigheter (pressmeddelande 773/2007).

Frågan ställdes på sin spets i en dom avkunnad av EG-domstolens förstainstansrätt den 12 december 2006 (T-228/02). I domen fastslogs att grundläggande rättigheter hade åsidosatts genom beslutet att föra upp organisationen People’s Mojahedin Organization of Iran (PMOI) på listan över terroristorganisationer. PMOI är en av minst ett tiotal av varandra oberoende organisationer som har med ordet Mojahedin – Herrens kämpar – i sitt namn. PMOI delgavs inte motiveringen till beslutet och tillerkändes följaktligen inte heller rätten till försvar. I domen konstaterar förstainstansrätten vidare att den inte ens efter den muntliga förhandlingen kunnat ta ställning till om listningen är korrekt i sak och slog därmed fast att beslutet att föra upp PMOI på listan över terroristorganisationer är ogiltigt samt att beslutet att frysa PMOI:s tillgångar måste hävas.

Europeiska rådet (ministerrådet) valde att inte överklaga domen. I stället hävdade ministerrådet att förstainstansrätten endast tagit ställning till procedurfrågor. Med den motiveringen menade ministerrådet sig retroaktivt kunna avhjälpa bristerna genom förändringar i listningsprocessen (CP/931/WP) som skulle tillfredsställa kraven på att delge den berörda parten motiveringen till beslutet och att även höra densamma. Denna tolkning av domen är minst sagt dubiös. Den lagakraftvunna domen lämnar inget annat utrymme än att med omedelbar verkan avföra PMOI från terroristlistan och att häva frysningen av PMOI:s tillgångar. Dessutom förbehöll sig ministerrådet privilegiet att värdera den berörda partens försvar, vilket kan jämföras med att till exempel en åklagare tar på sig domstolens roll att värdera den åtalades försvar. Vidare visade sig de 18 dokument, som ställdes till PMOI:s förfogande under våren 2007, fullständigt sakna varje bevis för inblandning i terroristhandlingar men innehöll sedan länge kända rykten och anklagelser mot PMOI som organisationen på ett övertygande sätt har försvarat sig mot. När PMOI påpekade bevismaterialets bristfällighet hänvisade ministerrådet till annat, hemligstämplat beslutsunderlag. Med andra ord har PMOI fortfarande inte fått någon tillfredsställande motivering till beslutet. Ministerrådet har trots detta inte hävt frysningen av PMOI:s tillgångar och valde både den 28 juni 2007 (448/CFSP) och den 20 december 2007 (871/CFSP) att i strid med förstainstansrättens dom och unionens fördrag att låta PMOI kvarstå på listan över terroristorganisationer. Således åskådliggör fallet med PMOI att de rättsliga bristerna i förfarandet med terroristlistorna inte har lagts till rätta.

Den behöriga nationella myndigheten, på vars begäran det ursprungliga beslutet togs, var den brittiska regeringen. För att bemöta inhemsk kritik mot den nationella terroristlistan i Storbritannien har den brittiska regeringen inrättat en specialdomstol, Proscribed Organisations Appeal Commission (POAC), som prövar överklaganden av besluten om terrorlistning. I fallet med PMOI har specialdomstolen POAC till skillnad från förstainstansrätten haft möjlighet att pröva ärendet i sak. POAC har tagit ställning till det fullständiga bevismaterialet, inklusive allt hemligstämplat material, och slog sedan i en dom den 30 november 2007 fast att beslutet att kvarhålla PMOI på terroristlistan saknade rättslig grund och måste ogiltigförklaras (PC/02/2006). Även om den rättsliga prövningen i Storbritannien inte har något direkt juridiskt inflytande på processen inom EU får implikationerna av specialdomstolen POAC:s dom ändå anses vara mycket långtgående.

All bevisning mot PMOI, som den brittiska regeringen åberopade i sin begäran till ministerrådet att föra upp PMOI på EU:s terroristlista, har prövats och underkänts av britternas egen behöriga specialdomstol. Därmed krackelerar grunden för ministerrådets beslut att föra upp och kvarhålla PMOI på terroristlistan ytterligare.

Syftet med EU:s terroristlistor är att skydda EU och dess medborgare mot terrorism. Men det förutsätter samtidigt att de uppgifter listningen grundar sig på är bevisbara, sakligt relevanta och befogade samt att enskilda individer och grupper tillförsäkras ett tillfredsställande skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

När fallet PMOI diskuterades i riksdagen den 18 januari 2007 i samband med interpellation 2006/07:154 sade sig utrikesministern inte vara tillräckligt insatt i frågan. Utrikesministern lovade då att återkomma med ett mer sakkunnigt svar på den punkten.

Mot bakgrund av vad som anförts ovan vill jag rikta följande frågor till utrikesministern:

1. Avser utrikesministern att kontrollera att beslutet att föra upp och kvarhålla PMOI på EU:s terroristlista vilar på ett i juridisk mening strikt hållbart bevismaterial?

2. Om inte bevismaterialet håller i juridisk mening, avser utrikesministern i så fall att verka för att listningen av PMOI hävs?

3. Avser utrikesministern att verka för att förfarandet kring EU:s terroristlistor blir mer rättssäkert, om det visar sig att de förändringar som vidtagits i listningsprocessen (CP/931/WP) inte varit tillräckliga?

4. Avser utrikesministern att verka för att ett utslag enligt EU:s rättsprövningsordning – med två oberoende domstolsorgan – kan, bör eller ska följas av en politisk prövning och värdering av ministerrådet och/eller kommissionen innan en lagakraftvunnen dom vinner ”verklig” laga kraft eller för övrigt länder till efterrättelse?