den 7 maj

Interpellation

2007/08:648 Musselodling som en viktig del av vattenbruket i Västsverige

av Eva Selin Lindgren (c)

till jordbruksminister Eskil Erlandsson (c)

Det är viktigt att vi utvecklar vattenbruket i Sverige. I dag har vattenbruket en liten omfattning men har möjlighet att växa. Det finns bland annat möjligheter att stimulera en bärkraftig odling av blötdjur, framför allt av musslor, på den svenska västkusten. Fiskodling och odling av blötdjur (musslor och ostron) är två näringsgrenar som bygger på olika förutsättningar. Vid fiskodling tillförs näring vanligtvis, medan näring tas upp från det omgivande ekosystemet vid musselodling.

Havets primärproduktion utgörs huvudsakligen av mikroskopiska plankton. Musslorna lever på att filtrera dessa och genom att odla musslor gör man ett tidigt insteg i näringskedjan i havet. Med musselodling kan man således få ut betydligt mer näring från havet än genom ordinärt fiske. Musslor kan sedan användas direkt till människans konsumtion men har även visat sig vara ett värdefullt tillskott i foder till fisk, fågel, nöt och svin. Undersökningar gjorda av SMHI har visat att stora delar av den gödning som tillförs södra Sveriges jordbruksmark fortfarande rinner ut i havet. Bohuslän med sin skyddande skärgård kan med hjälp av musselodlingar erbjuda Sverige ett agro-aqua-kretslopp i modern tappning liknande det som funnits i Nilens, Gula flodens och Eufrats och Tigris deltan, där mänskligheten haft de längsta hållbara odlingskulturerna hittills.

Odling av musslor har tidigare visat sig ha potential för att reducera närsalter i kustområden och kan sannolikt komplettera åtgärder för att minska närsaltutsläpp från jordbruk, skogsbruk och från enskilda avlopp. Denna potential utnyttjas nu i exempelvis Lysekil där kommunen reducerar närsalter i sitt utsläpp från reningsverket i angränsande havsområde med musselodling, en metod accepterad av Naturvårdsverket. I Västsverige har musslor odlats under några decennier utan att några miljöproblem iakttagits. Vad man i stället konstaterat är större biodiversitet och minskad eutrofiering i odlingsområdena. Forskning kring musselodlingen har visat att den är en ekologiskt bärkraftig form av livsmedelsproduktion.

Musselodling i Sverige bör kunna bli ekonomiskt bärkraftig efter en inledande fas. Statistik visar på en ökad musselkonsumtion i Europa men också på att produktionen har stagnerat. Kraftigt stigande priser tyder på att det råder brist på den europeiska marknaden (ca 700 000 ton per år). Behov finns av ytterligare ca 100 000 ton. För de svenska musselodlarna är problemen som behöver lösas framför allt hur den europeiska marknaden ska nås, vilka musselprodukter som i första hand ska produceras och hur förädlingsindustrin ska byggas upp så att vi i Sverige inte blir enbart råvaruleverantörer.

Historiskt sett var Sverige på god väg att lyckas med att skapa en musselnäring i samband med starten av musselodling under 70-talet. Staten (STU, Styrelsen för teknisk utveckling) satsade på FoU av odlingsteknik och förädling varefter Utvecklingsfonden i Västra Götaland hjälpte privata entreprenörer med delfinansiering av odling och förädling. Många odlingar byggdes och ett förädlingsföretag startades som tog hand om de musslor som odlades. Många nya musselprodukter utvecklades och musslor exporterades till länder i Europa och till USA. År 1984 drabbades dock näringen av ett bakslag då den svenska västkusten invaderades av nya toxiska alger som gjorde musslorna tillfälligt olämpliga för humankonsumtion. Då fanns ingen kunskap om musseltoxiner i Sverige, skörden avbröts och efter ett tag lades förädlingsbolaget ned och den nyinköpta utrustningen såldes till Irland, som i dag har en blomstrande musselnäring. Man kan i efterhand beklaga att den finansiella uthålligheten inte fanns. Sedan 80-talet har man forskat mycket om algtoxiner och byggt upp en kontrollorganisation i samarbete med Livsmedelsverket som kontrollerar musslorna.

Trots bakslaget med toxiner 1984 fortsatte emellertid odlingen, men någon förädling av betydelse har man inte vågat satsa på. Detta betyder att utvecklingen av näringen har stagnerat och man är kvar på 1980-talets produktionsnivå och säljer huvudsakligen levande musslor på en begränsad hemmamarknad. De länder som startade musselodling ungefär samtidigt med Sverige har kontinuerligt satsat på FoU, framför allt på produktutveckling, och har i dag industrier som omsätter flera miljarder. Goda exempel på detta är Nya Zeeland, Kanada, Kina, Irland med flera. I alla dessa länder behövdes betydande statliga insatser för att få i gång industrin, men nu har man en både ekologiskt och ekonomiskt bärkraftig musselnäring som genererar betydande intäkter. Det kan tilläggas att FoU-frågorna kring musselodlingen är mycket angelägna på grund av frågornas komplexitet som inrymmer såväl en stor potential för odling och förädling som risker med periodvis uppträdande algtoxiner i framför allt självplockade musslor. Därför är det också angeläget att stärka forskning och utveckling inom området.

Mot bakgrund av vad som anförts vill jag fråga jordbruksministern:

1. Avser jordbruksministern att verka för att som alternativ till skrotningsstöd lämna ett riktat stöd för ombyggnad av fiskebåtar till musselskördare?

2. Vilka möjligheter ser jordbruksministern att stimulera igångsättningen av modern musselförädling för humankonsumtion och foderproduktion?

3. Avser jordbruksministern att i samband med kommande forskningspolitiska inriktningar verka för en samlad FoU-satsning rörande kommersiell musselodling i havet?