den 7 maj
Interpellation
2007/08:648 Musselodling som en viktig del av vattenbruket
i Västsverige
av Eva Selin
Lindgren (c)
till
jordbruksminister Eskil Erlandsson (c)
Det
är viktigt att vi utvecklar vattenbruket i Sverige. I dag har vattenbruket en
liten omfattning men har möjlighet att växa. Det finns bland annat möjligheter
att stimulera en bärkraftig odling av blötdjur, framför allt av musslor, på den
svenska västkusten. Fiskodling och odling av blötdjur (musslor och ostron) är
två näringsgrenar som bygger på olika förutsättningar. Vid fiskodling tillförs
näring vanligtvis, medan näring tas upp från det omgivande ekosystemet vid
musselodling.
Havets
primärproduktion utgörs huvudsakligen av mikroskopiska plankton. Musslorna
lever på att filtrera dessa och genom att odla musslor gör man ett tidigt
insteg i näringskedjan i havet. Med musselodling kan man således få ut
betydligt mer näring från havet än genom ordinärt fiske. Musslor kan sedan
användas direkt till människans konsumtion men har även visat sig vara ett
värdefullt tillskott i foder till fisk, fågel, nöt och svin. Undersökningar
gjorda av SMHI har visat att stora delar av den gödning som tillförs södra
Sveriges jordbruksmark fortfarande rinner ut i havet. Bohuslän med sin
skyddande skärgård kan med hjälp av musselodlingar erbjuda Sverige ett
agro-aqua-kretslopp i modern tappning liknande det som funnits i Nilens, Gula flodens
och Eufrats och Tigris deltan, där mänskligheten haft de längsta hållbara
odlingskulturerna hittills.
Odling
av musslor har tidigare visat sig ha potential för att reducera närsalter i
kustområden och kan sannolikt komplettera åtgärder för att minska
närsaltutsläpp från jordbruk, skogsbruk och från enskilda avlopp. Denna
potential utnyttjas nu i exempelvis Lysekil där kommunen reducerar närsalter i
sitt utsläpp från reningsverket i angränsande havsområde med musselodling, en
metod accepterad av Naturvårdsverket. I Västsverige har musslor odlats under
några decennier utan att några miljöproblem iakttagits. Vad man i stället konstaterat
är större biodiversitet och minskad eutrofiering i odlingsområdena. Forskning
kring musselodlingen har visat att den är en ekologiskt bärkraftig form av
livsmedelsproduktion.
Musselodling
i Sverige bör kunna bli ekonomiskt bärkraftig efter en inledande fas. Statistik
visar på en ökad musselkonsumtion i Europa men också på att produktionen har
stagnerat. Kraftigt stigande priser tyder på att det råder brist på den
europeiska marknaden (ca 700 000 ton per år). Behov finns av ytterligare
ca 100 000 ton. För de svenska musselodlarna är problemen som behöver
lösas framför allt hur den europeiska marknaden ska nås, vilka musselprodukter
som i första hand ska produceras och hur förädlingsindustrin ska byggas upp så
att vi i Sverige inte blir enbart råvaruleverantörer.
Historiskt
sett var Sverige på god väg att lyckas med att skapa en musselnäring i samband
med starten av musselodling under 70-talet. Staten (STU, Styrelsen för teknisk utveckling)
satsade på FoU av odlingsteknik och förädling varefter Utvecklingsfonden i
Västra Götaland hjälpte privata entreprenörer med delfinansiering av odling och
förädling. Många odlingar byggdes och ett förädlingsföretag startades som tog
hand om de musslor som odlades. Många nya musselprodukter utvecklades och
musslor exporterades till länder i Europa och till USA. År 1984 drabbades dock
näringen av ett bakslag då den svenska västkusten invaderades av nya toxiska
alger som gjorde musslorna tillfälligt olämpliga för humankonsumtion. Då fanns
ingen kunskap om musseltoxiner i Sverige, skörden avbröts och efter ett tag
lades förädlingsbolaget ned och den nyinköpta utrustningen såldes till Irland,
som i dag har en blomstrande musselnäring. Man kan i efterhand beklaga att den
finansiella uthålligheten inte fanns. Sedan 80-talet har man forskat mycket om
algtoxiner och byggt upp en kontrollorganisation i samarbete med Livsmedelsverket
som kontrollerar musslorna.
Trots
bakslaget med toxiner 1984 fortsatte emellertid odlingen, men någon förädling
av betydelse har man inte vågat satsa på. Detta betyder att utvecklingen av
näringen har stagnerat och man är kvar på 1980-talets produktionsnivå och
säljer huvudsakligen levande musslor på en begränsad hemmamarknad. De länder
som startade musselodling ungefär samtidigt med Sverige har kontinuerligt
satsat på FoU, framför allt på produktutveckling, och har i dag industrier som
omsätter flera miljarder. Goda exempel på detta är Nya Zeeland, Kanada, Kina,
Irland med flera. I alla dessa länder behövdes betydande statliga insatser för
att få i gång industrin, men nu har man en både ekologiskt och ekonomiskt
bärkraftig musselnäring som genererar betydande intäkter. Det kan tilläggas att
FoU-frågorna kring musselodlingen är mycket angelägna på grund av frågornas
komplexitet som inrymmer såväl en stor potential för odling och förädling som
risker med periodvis uppträdande algtoxiner i framför allt självplockade
musslor. Därför är det också angeläget att stärka forskning och utveckling inom
området.
Mot
bakgrund av vad som anförts vill jag fråga jordbruksministern:
1. Avser jordbruksministern att verka för att som
alternativ till skrotningsstöd lämna ett riktat stöd för ombyggnad av
fiskebåtar till musselskördare?
2. Vilka möjligheter ser jordbruksministern att
stimulera igångsättningen av modern musselförädling för humankonsumtion och
foderproduktion?
3. Avser jordbruksministern att i samband med
kommande forskningspolitiska inriktningar verka för en samlad FoU-satsning rörande kommersiell musselodling i havet?