Interpellation
2007/08:644 Framtiden för de nationella skyddsstyrkorna
och hemvärnet
av Staffan
Danielsson (c)
till
försvarsminister Sten Tolgfors (m)
Försvarets
huvuduppgift är förmågan till väpnad strid. Samtidigt kan försvarets resurser i
mån av tillgång även användas vid kriser och katastrofer av civil art. I hög
grad gäller detta för hemvärnet, som ju ingår i försvarsmakten med viktiga
skyddsuppgifter med mera men som genom sin professionalitet och organisation
regelmässigt gör förtjänstfulla insatser vid större och mindre nödsituationer
av olika slag. Hemvärnet utgör också en stor tillgång genom att vara den
snabbast gripbara förmågan inom Försvarsmakten, den bygger på engagemang och
frivillighet vilket är av stort värde och bör främjas och utvecklas.
På
kommunivån finns även Civilförsvarsförbundet och de frivilliga resursgrupperna
(FRG). Frivilliga resursgrupper, FRG, är en form för samarbete mellan en kommun
och frivilliga. Syftet med FRG är att på ett smidigt sätt ge kommunen tillgång
till extra personalresurser vid svåra påfrestningar och extraordinära
händelser. En frivillig resursgrupp kallas in på begäran av kommunledningen när
något extraordinärt händer för att till exempel hjälpa till med evakueringar,
information, administration och andra praktiska uppgifter. En frivillig
resursgrupp består av personer från olika frivilligorganisationer.
Behovet
av ett hemvärn i hela landet, byggt på engagemang och frivillighet, har snarast
ökat i takt med det övriga försvarets omställning till allt färre soldater. Mot
denna bakgrund ser jag med oro på nu aktuella förslag från försvaret om att
nära halvera dagens hemvärn.
I stället
bör Sverige överväga att utveckla hemvärnet som i andra länder där det kan
finnas delar som inte har vapenträning, och där samarbetet med den civila
krisberedskapen är mer utvecklat. Analogt med detta bör frågan resas om
hemvärnet skulle kunna dimensioneras inte enbart efter rent militära behov utan
även att beredskapen för civila krissituationer beaktas. Uppenbart är att de
frivilliga resursgrupperna och hemvärnet delvis kan fullgöra liknande
uppgifter, och det vore intressant att analysera om inte samarbetet dem emellan
skulle kunna ske mer integrerat än i dag.
Hemvärnets
närvaro i hela landet tunnas nu ut, vilket bör motverkas genom till exempel
särskilda rekryterings- och utbildningsinsatser. Andra viktiga frågor är att
hemvärnet har tillgång till modern och ändamålsenlig materiel, liksom att
övningsverksamheten fungerar i erforderlig omfattning.
En
intressant tanke vore att under försvarets huvudtitel i statsbudgeten ge
hemvärnet ett särskilt anslag. Det skulle bidra till den tydligare
anslagsstruktur försvarsutskottet vid upprepade tillfällen efterlyst, och
därmed öka både regeringens och riksdagens styrningsmöjligheter i fråga om våra
nationella skyddsstyrkors utveckling och storlek.
Avser
försvarsministern att överväga åtgärder för att utveckla det svenska hemvärnet
mot bakgrund av den situation som jag beskrivit?