Interpellation
2007/08:618 Ökade inkomstskillnader i Sverige
av Monica Green
(s)
till
finansminister Anders Borg (m)
”Det
är väldigt tråkigt att de som har och de som inte har, glider isär.” Så säger
en av de så kallade vinnarna i regeringens skattesänkningar till en
kvällstidning. Trots att han har fått sänkt skatt kan han inte glädjas,
eftersom han har en nära anhörig som är sjuk. De sjuka har fått lägre
ersättningar och de har inte fått del av skattesänkningarna, trots att allting
blivit dyrare även för dem.
Regeringen
för en politik som söndrar Sverige socialt, könsmässigt och regionalt. De
växande klyftorna ser regeringen som incitament till att människor som redan
har det svårt ska arbeta mer och hårdare. De som gynnas mest av skattesänkningarna
kan, och kommer ironiskt nog sannolikt också att, börja arbeta mindre.
Hittills
har högkonjunkturen delvis dolt de mer negativa effekterna av regeringens
ekonomiska politik. ”Den kraftiga sysselsättningstillväxten 2007 var till en
del en följd av den kraftiga bnp-tillväxten 2006, vilken medförde att företagen
hade ett rekryteringsbehov.” Så skriver regeringen själv i vårpropositionen
(prop. 2007/08:100, s. 47). År 2006 regerade Socialdemokraterna och vi hade en
socialdemokratisk budget.
Den
avtagande bnp-tillväxten under borgerligt styre förväntas, enligt
vårpropositionen, leda till att sysselsättningstillväxten dämpas framöver.
Arbetslösheten beräknas nu öka 2009.
Den
borgerliga våren övergick utan sommar i höst och en osäker framtid för Sverige.
De framtidsinvesteringar som skulle ha gjorts i utbildning och kvalificering av
arbetskraften blev aldrig gjorda. Dessutom faller Sverige successivt alltmer
isär.
Mina
frågor är:
1. Vilka initiativ avser statsrådet att ta för att
vi ska få ett rättvisare Sverige i inkomsthänseende?
2. Genom vilka initiativ ska sjuka, arbetslösa och
förtidspensionärer få del i välståndstillväxten?
3. Hur avser statsrådet att minska den växande
skatteskillnaden mellan pensionärer och yrkesarbetande?