den 17 april

Interpellation

2007/08:600 Tillsyn i konkurs

av Yvonne Andersson (kd)

till justitieminister Beatrice Ask (m)

Jag har skriftligen frågat justitieministern om justitieministern är beredd att ta initiativ till att reformera tillsynen i konkurs. Bakgrunden till frågan är att tillsynen vid konkurser fungerar dåligt. Efter en kompromiss på 1970-talet tilldelas varje konkurs både en förvaltare och en tillsynsfogde. Varje konkurs har således ett dubbelkommando. Organisationen har visat sig både tungrodd och omständlig samtidigt som den för samhället är kostsam och ineffektiv. Frågan om att reformera tillsynen i konkurser har diskuterats av och till men har ännu inte lett till något konkret.

Konkursrätten är för närvarande föremål för omfattande lagstiftningsprojekt där en utredning pågår om ett samordnat insolvensförfarande. Justitieministern anser att frågan om en eventuell reformering av tillsynen i konkurs ska få anstå tills det pågående reformarbetet med den materiella insolvensrätten är på plats. Tillsynen av konkurser och den materiella konkursrätten är dock två skilda saker. De marginella förändringar som skett inom systemets ram förändrar inte kritiken mot systemet som sådant, vilket är principvidrigt.

För att visa på systemets orimlighet bör en jämförelse med andra yrkeskategorier med liknande förtroendeuppdrag i Sverige göras. Exempel på liknande yrkeskategorier är Revisorsnämnden och Advokatsamfundet. Revisorsnämnden utövar tillsyn över 4 300 godkända och auktoriserade revisorer samt ett 90-tal revisionsbolag. Sekretariatet omfattar 20 anställda samt en nämnd med 9 ledamöter. Advokatsamfundet har totalt 28 personer på kansliet och därtill kommer disciplinnämnden om totalt 11 personer. Totalt utövas tillsynen av 4 400 advokater. Tillsynsmyndigheten i konkurs består av ca 75 personer som utövar tillsyn över 400 förvaltare.

Trots att konkurserna i Sverige under senare år dramatiskt minskat i antal har statens kostnader för konkurstillsynen inte minskat.

Tillsynsutredningens betänkande till ny konkurstillsyn (SOU2000:62) har ännu inte beretts till lagförslag. Betänkandet i sig är uttryck för det starka reformbehov som föreligger beträffande konkurstillsyn av organisatoriska, kostnadsmässiga och effektivitetsmässiga skäl. Betänkandets förslag är komplicerade och måste bearbetas så att ett förenklat förslag i enlighet med den finska modellen arbetas fram. Härigenom skulle avsevärda direkta kostnadsbesparingar (ca 40 miljoner kronor) kunna göras men också en effektivisering av hela konkursförvaltningen.

Med åberopande av det ovan anförda vill jag åter fråga justitieministern om justitieministern är beredd att ta initiativ till att reformera tillsynen i konkurs.