den 8 april

Interpellation

2007/08:569 Regeringens satsning Vidareutbildning av lärare

av Marie Granlund (s)

till statsrådet Lars Leijonborg (fp)

Att få fler behöriga lärare är viktigt för att säkerställa kvaliteten i grund- och gymnasieskola. I retoriken verkar Socialdemokraterna och regeringen vara överens om detta. Däremot skiljer sig tydligt utfallet för våra respektive insatser.

När Socialdemokraterna var i regeringsställning genomfördes en satsning för att fylla behovet av behöriga lärare – SÄL. I budgetpropositionen för 2002 gav regeringen sex lärosäten i uppdrag att anordna utbildningar för obehöriga lärare, med målet att fram till 2006 utbilda 4 000 obehöriga lärare.

Målet överskreds med råge, och utbildningen utvärderades av Högskoleverket år 2007. Utvärderingen kom fram till att ”SÄL tycks vara en ändamålsenlig lösning för att yrkesverksamma i skolan ska kunna bli behöriga för lärartjänst”. Såväl studenter som kommuner var nöjda med utfallet, och andelen studenter som avbrutit SÄL var mycket låg jämfört med den reguljära lärarutbildningen. Även högskolorna, som Malmö högskola, vittnar om att alla berörda parter beskrev detta utbildningsprogram som en stor framgång.

Den borgerliga regeringen har i stället gjort en satsning – VAL (Vidareutbildning av lärare). En viktig skillnad är att denna lärarsatsning är kortare – 60 högskolepoäng. Kommuner och lärosäten anstränger sig för att informera om utbildningen, vilket gett resultat – söktrycket är stort även till denna utbildningssatsning. Men eftersom många sökande har alltför otillräcklig utbildning eller lärarerfarenhet för att kunna slutföra sina studier inom denna snäva ram är det få som kan antas. Endast 700 av 2 400 utbildningsplatser beräknas utnyttjas när programmet avslutas i höst. Av de 60 miljoner regeringen avsatte för satsningen under år 2007 har bara drygt 5 miljoner använts.

På uppdrag av Umeå universitet, som har samordningsansvar för VAL-projektet, har högskolorna ombetts uppskatta hur många fler studenter som kunnat antas om utbildningen i stället varit 90 högskolepoäng – vilket var ramen för den tidigare socialdemokratiska satsningen. Högskolornas uppskattning är att 24 procent fler studenter hade kunnat antas under höstterminen 2007 och 36 procent fler under vårterminen 2008 än vad som nu blev fallet.

Det är alltså vare sig pengar eller intresse som saknas, utan felet ligger i regeringens beslut om upplägg av utbildningen.

I Sydsvenskan den 16 mars uppger statsrådet på en direkt fråga att det inte finns någon anledning att omvärdera utbildningens upplägg. Statsrådet anger att skulden är kommunernas, som borde ha uppmuntrat fler att söka och uppger att ”de borde ha lagt manken till”. Men sökande har i själva verket aldrig saknats.

Min fråga till statsrådet är följande:

Vidhåller statsrådet sin uppfattning, eller avser statsrådet att ta initiativ till att förändra utformningen av fortbildningen så att fler lärare kan komma i fråga för satsningen och medlen utnyttjas bättre?