den 8 april
Interpellation
2007/08:569 Regeringens satsning Vidareutbildning av
lärare
av Marie
Granlund (s)
till
statsrådet Lars Leijonborg (fp)
Att
få fler behöriga lärare är viktigt för att säkerställa kvaliteten i grund- och
gymnasieskola. I retoriken verkar Socialdemokraterna och regeringen vara
överens om detta. Däremot skiljer sig tydligt utfallet för våra respektive
insatser.
När Socialdemokraterna
var i regeringsställning genomfördes en satsning för att fylla behovet av
behöriga lärare – SÄL. I budgetpropositionen för 2002 gav regeringen sex
lärosäten i uppdrag att anordna utbildningar för obehöriga lärare, med målet
att fram till 2006 utbilda 4 000 obehöriga lärare.
Målet
överskreds med råge, och utbildningen utvärderades av Högskoleverket år 2007.
Utvärderingen kom fram till att ”SÄL tycks vara en ändamålsenlig lösning för
att yrkesverksamma i skolan ska kunna bli behöriga för lärartjänst”. Såväl
studenter som kommuner var nöjda med utfallet, och andelen studenter som
avbrutit SÄL var mycket låg jämfört med den reguljära lärarutbildningen. Även
högskolorna, som Malmö högskola, vittnar om att alla berörda parter beskrev
detta utbildningsprogram som en stor framgång.
Den
borgerliga regeringen har i stället gjort en satsning – VAL (Vidareutbildning
av lärare). En viktig skillnad är att denna lärarsatsning är kortare – 60
högskolepoäng. Kommuner och lärosäten anstränger sig för att informera om
utbildningen, vilket gett resultat – söktrycket är stort även till denna
utbildningssatsning. Men eftersom många sökande har alltför otillräcklig
utbildning eller lärarerfarenhet för att kunna slutföra sina studier inom denna
snäva ram är det få som kan antas. Endast 700 av 2 400 utbildningsplatser
beräknas utnyttjas när programmet avslutas i höst. Av de 60 miljoner regeringen
avsatte för satsningen under år 2007 har bara drygt 5 miljoner använts.
På
uppdrag av Umeå universitet, som har samordningsansvar för VAL-projektet, har
högskolorna ombetts uppskatta hur många fler studenter som kunnat antas om
utbildningen i stället varit 90 högskolepoäng – vilket var ramen för den
tidigare socialdemokratiska satsningen. Högskolornas uppskattning är att 24
procent fler studenter hade kunnat antas under höstterminen 2007 och 36 procent
fler under vårterminen 2008 än vad som nu blev fallet.
Det är
alltså vare sig pengar eller intresse som saknas, utan felet ligger i
regeringens beslut om upplägg av utbildningen.
I
Sydsvenskan den 16 mars uppger statsrådet på en direkt fråga att det inte finns
någon anledning att omvärdera utbildningens upplägg. Statsrådet anger att
skulden är kommunernas, som borde ha uppmuntrat fler att söka och uppger att
”de borde ha lagt manken till”. Men sökande har i själva verket aldrig saknats.
Min fråga
till statsrådet är följande:
Vidhåller
statsrådet sin uppfattning, eller avser statsrådet att ta initiativ till att
förändra utformningen av fortbildningen så att fler lärare kan komma i fråga
för satsningen och medlen utnyttjas bättre?