den 4 april

Interpellation

2007/08:559 Hiv och aids i Sverige

av Börje Vestlund (s)

till statsrådet Maria Larsson (kd)

I februari 2008 redovisade Smittskyddsinstitutet en alarmerande ökning av nysmittan av hiv i Sverige. Särskilt i gruppen män som har sex med män och intravenösa missbrukare ökar siffran alarmerande. För gruppen intravenösa missbrukare började smittan att öka rejält redan föregående år; för män som har sex med män har det varit en mindre ökning varje år men år 2007 fick den en skjuts uppåt. För gruppen intravenösa missbrukare har siffran varit stadig kring 20 nya fall per år för att år 2006 öka till 30 och år 2007 till 52.

Redan föregående riksmöte hade statsrådet och jag en debatt om detta men några konkreta förslag har inte kommit från regeringen. Det enda man hänvisar till är den hiv/aids-strategi som togs av riksdagen år 2006 och som hade som mål att halvera nysmittan inom tio år.

Vad gäller män som har sex med män (MSN) har ökningen tidigare varit några få fall per år till runt 40 fall för att år 2005 öka till 56 och år 2007 till 81.

Ett annat viktigt faktum i denna debatt är var man blev smittad; även här är siffrorna alarmerande. En stor del av de nysmittade har inte blivit smittade i Sverige utan utomlands eller före ankomsten till Sverige. Det har stadigt legat på att ca 80 procent blivit smittade utanför Sverige men under 2007 blev 31 procent av de nysmittade smittade i Sverige. Redan 2006 var ökade smittan i Sverige från 12 till 26 procent.

Så sent som den 27 mars 2008 rapporterade Smittskyddsinstitutet att 71 nya fall av aids upptäckts under år 2007. Det är det högsta antalet sedan 1996. Av dessa fall visste inte 53 att de var smittade.

Man ska aldrig använda starka ord i debatten, men jag vågar påstå att detta är minst sagt alarmerande siffror.

Vi kan alltid diskutera och möjligen ha lite olika uppfattningar om vad som är orsaken till detta. Enligt mitt förmenande beror det på flera olika saker. För det första kom bromsmedicinerna för ett tiotal år sedan. Det finns anledning att tro att i och med att inte hiv innebär att man dör i aids är det trots allt inte så farligt. Sverige var under 80- och 90-talen oerhört framgångsrikt med att sprida information om hur man blir smittad och hur man undviker att bli smittad. Nu finns en generation i alla riskgrupper som inte fått en sådan grundläggande kunskap.

Vad gäller ökningen av antalet aidsfall kan man inte bortse från den kritik som förekommit om smittskyddslagen. Om man inte testar sig omfattas man inte av den repressiva lagstiftning som smittskyddslagen innebär. Det finns också mycket som tyder på att det har blivit svårare att testa sig på ett enkelt sätt; oftast krävs en remiss från en läkare för att på en vanlig vårdcentral kunna testa sig. Det finns särskilda mottagningar som till exempel Venhälsan och Sesammottagningen, men de är trots allt undantagen som finns på några få orter.

Ambitionen för det hivpreventiva arbetet har också minskas sedan 1990-talet, främst vad gäller stora informationskampanjer och information i skolorna men också information på träffställen för MSN-gruppen. Den stora diskussionen om fria sprutbyten kan också ha inneburit att smittan nu ökar i missbrukargruppen. Det kan också finnas fler orsaker.

Det allvarliga är att vi har en regering som har låga ambitioner och som inte gjort särskilt mycket för att fördjupa och intensifiera preventionsarbetet. Ambitionerna hos den förra socialdemokratiska regeringen var att halvera antalet nysmittade. Vi kan konstatera att utvecklingen nu har gått åt motsatt håll. Det är svårt att se av tidigare debatter och i regeringens förslag vilka konkreta åtgärder regeringen är beredd att vidta. Enligt mitt förmenande är det dags att ta situationen på allvar och återkomma till riksdagen med aktiva åtgärder för att minska nysmittan.

Jag vill därför fråga statsrådet:

Vilka konkreta åtgärder är statsrådet beredd att vidta för att intensifiera arbetet kring hivprevention?

Vilka initiativ är statsrådet beredd att ta för att minska smittskyddslagens repressiva hållning?

Vilka åtgärder är statsrådet beredd att ta för att underlätta att testa sig?