den 13 mars
Interpellation
2007/08:510 Fler aktörer inom arbetsförmedling för att
bryta utanförskapet
av Désirée
Pethrus Engström (kd)
till
arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin (m)
I
och med regeringens nya politik har arbetsförmedlingen förbättrats.
Arbetsförmedlingarnas huvuduppgift ska vara att matcha arbetssökande till nya
arbeten snarare än att förmedla arbetsmarknadspolitiska program. Riksrevisionen
riktade i augusti 2006 hård kritik mot dåvarande Ams. Bland annat konstaterades
att arbetsförmedlingarna prioriterade arbetet med arbetsmarknadspolitiska
program snarare än matchningar på arbetsmarknaden. Det konstaterades att varje
arbetsförmedlare förmedlade fem gånger så många Amsprojekt som riktiga jobb
liksom att arbetsgivarkontakterna var för bristfälliga. Det ligger inte alltför
långt ifrån att tro att den prioriteringen hade att göra med den dåvarande
socialdemokratiska regeringens fokusering på att pressa tillbaka den öppna
arbetslösheten snarare än att minska det totala utanförskapet.
Mot den
bakgrunden var det mycket välkommet att en helt ny organisation sjösattes vid
årsskiftet med syftet att bland annat få en effektivare matchning och ökad
kundorientering samt ökad anpassning till lokala och regionala behov. Ännu mer
kan dock göras. Det behövs fler aktörer för att öka trycket på metodutveckling
inom arbetsförmedlingsområdet. Flera länder har tagit steg mot ökad mångfald
inom Arbetsförmedlingens verksamhet. Vi tror att det är nödvändigt med fler
aktörer i framtiden också i Sverige.
Särskilda
insatser måste riktas mot funktionshindrade, människor med invandrarbakgrund
samt personer som varit sjukskrivna långa perioder. Den frågan är avgörande.
Bemanningsföretagen
tror jag kommer att spela en allt viktigare roll på en framtida mer flexibel
arbetsmarknad. Det märks bland annat av att branschen nästan har fördubblat sin
omsättning på tre år. Bemanningsbranschen själva önskar ett närmare samarbete
med Ams på nationell nivå vilket jag anser vara mycket önskvärt.
Bemanningsföretag har i vissa avseenden annorlunda villkor än andra företag.
Det gäller bland annat a-kasseregler, regler vid tjänst i andra nordiska länder
samt anställningsvillkor. Vissa av de skillnader som finns kan vara berättigade
men det kan finnas behov av att se över villkoren för bemanningsföretagen så
att de blir så neutrala som möjligt jämfört med andra företag.
I flera
länder har man genomfört genomgripande förändringar av arbetsmarknadspolitiken;
exempel på sådana länder är Norge, Storbritannien, Holland och Australien.
Bland annat har sammanslagningar eller samorganisationer mellan
arbetsförmedling, socialtjänst och försäkringskassa genomförts. Länderna har
öppnat för fler privata förmedlare och i vissa länder har olika former av poäng‑,
rating- och prestationssystem införts. Idén med en gemensam ingång för alla som
av någon anledning är beroende av bidrag eller ersättning för sin försörjning
är mycket intressant. En annan idé är att den arbetssökande får en peng som han
eller hon kan använda och betala frivillig arbetsförmedling med. Pengens
storlek bör variera beroende på personens bakgrund där högre risk för
långvarigt utanförskap genererar en högre peng. För att den arbetssökande ska
kunna välja rätt förmedling för just hans eller hennes behov bör varje
arbetsförmedlare öppet betygsättas; dessa jämförelser ska vara lättåtkomliga
för de arbetssökande. För att uppmuntra tillkomsten av fler alternativa
arbetsförmedlare kan ett avknoppningsstöd liknande det som utarbetats inom
hälso- och sjukvården finnas.
Sverige
har kommit långt på vägen i arbetet med att bryta utanförskapet i och med
regeringsskiftet 2006. Mycket mer kan dock göras för att bryta utanförskapet
för de grupper som står allra längst ifrån arbetsmarknaden. Andra till Sverige
likasinnade länder har genomfört mer omfattande förändringar. Jag anser att
också Sverige har behov av mer genomgripande reformer för att möta framtidens
behov och utmaningar.
Med
anledning av vad som anförts vill jag ställa följande fråga till
arbetsmarknadsministern:
Avser
ministern att vidta åtgärder för att ytterligare
stimulera tillkomsten av alternativa arbetsförmedlare utöver de åtgärder
regeringen redan genomfört?