den 13 mars

Interpellation

2007/08:508 Småföretagens kreditmarknad

av Ulla Andersson (v)

till statsrådet Mats Odell (kd)

De ca 70 fria sparbankerna i Sverige, som nästan uteslutande verkar på landsbygden, är särskiljande för att de finns och lever nära sin marknad. Besluten fattas lokalt av människor som känner sina kunder, deras verksamhet och marknad. Sparbankerna brukar säga att de har ett särskilt ansvar för samhällsutvecklingen där de verkar. I de ca 130 kommuner där de har sin verksamhet ser man en betydligt mer gynnsam utveckling av främst småföretagandet än i övriga kommuner.

Dalarnas fyra fristående sparbanker har som exempel beslutat att ta på sig ett uppdrag att bidra till att föra ut i första hand offentligt riskkapital till landsbygdens företag som komplement till det lånekapital de sedan länge arbetar med. Till det erbjuder de även mentorstöd i samband med förmedlat riskkapital och långsiktig uppföljning.

I dag kan nya och växande småföretag utöver stöd genom krediter erhålla andra typer av stöd via Amssystemen och den statliga regional- och näringspolitiken. Dessa senare stöd finns dessutom i många olika former vilket gör det svårt för företagen att överblicka. Dessutom är stöden i förhållande till Almis låneverksamhet och bankernas kreditgivning något oklar.

De växande regionala kreditgarantiföreningarna, KGF, har också fått en ökad betydelse på kreditmarknaden och har underlättat för många småföretag att få tillgång till kapital på rimliga villkor.

Lokalt och regionalt upplevs svårigheter med att bankkonkurrensen minskar. Affärsbankerna minskar successivt sitt intresse för landsbygdsregionerna och lägger ned fler och fler kontor. Nyligen miste orterna Bräkne-Hoby och Jämjö i Blekinge sina affärsbankskontor. Risken finns att även sparbankerna tvingas gå samman med risk för att den lokala närvaron försämras. Det blir svårare för företag att låna till sin verksamhet eller för människor som vill starta verksamhet.

Ytterligare en aspekt som påverkar är att det kan bli ännu svårare än i dag att få lån till att bygga hus, vilket förhindrar inflyttning och kvarboende. Till det kommer EU:s förändrade Basel 2-regler, där man öppnat för olika och större skillnader i räntenivåer beroende på geografiskt läge i landet, företagsstorlek etcetera.

Jag vill fråga ansvarigt statsråd följande:

1. Är statsrådet beredd att ta initiativ till en översyn av landsbygdens och särskilt småföretagens kreditmarknad för att klarlägga hur kreditvillkoren för småföretag på landsbygden ser ut samt hur samma företag får tillgång till nödvändigt riskkapital?

2. Kommer statsrådet att ta initiativ till en samordning av de statliga stöden som är riktade till småföretagens utveckling, och kommer samordningen i så fall att ske i samarbete med kreditgarantiföreningarnas verksamhet och Almisystemet?