den 13 mars
Interpellation
2007/08:508 Småföretagens kreditmarknad
av Ulla
Andersson (v)
till
statsrådet Mats Odell (kd)
De
ca 70 fria sparbankerna i Sverige, som nästan uteslutande verkar på
landsbygden, är särskiljande för att de finns och lever nära sin marknad.
Besluten fattas lokalt av människor som känner sina kunder, deras verksamhet
och marknad. Sparbankerna brukar säga att de har ett särskilt ansvar för
samhällsutvecklingen där de verkar. I de ca 130 kommuner där de har sin
verksamhet ser man en betydligt mer gynnsam utveckling av främst småföretagandet
än i övriga kommuner.
Dalarnas
fyra fristående sparbanker har som exempel beslutat att ta på sig ett uppdrag
att bidra till att föra ut i första hand offentligt riskkapital till
landsbygdens företag som komplement till det lånekapital de sedan länge arbetar
med. Till det erbjuder de även mentorstöd i samband med förmedlat riskkapital
och långsiktig uppföljning.
I dag
kan nya och växande småföretag utöver stöd genom krediter erhålla andra typer
av stöd via Amssystemen och den statliga regional- och näringspolitiken. Dessa
senare stöd finns dessutom i många olika former vilket gör det svårt för
företagen att överblicka. Dessutom är stöden i förhållande till Almis
låneverksamhet och bankernas kreditgivning något oklar.
De
växande regionala kreditgarantiföreningarna, KGF, har också fått en ökad
betydelse på kreditmarknaden och har underlättat för många småföretag att få
tillgång till kapital på rimliga villkor.
Lokalt
och regionalt upplevs svårigheter med att bankkonkurrensen minskar.
Affärsbankerna minskar successivt sitt intresse för landsbygdsregionerna och
lägger ned fler och fler kontor. Nyligen miste orterna Bräkne-Hoby och Jämjö i
Blekinge sina affärsbankskontor. Risken finns att även sparbankerna tvingas gå
samman med risk för att den lokala närvaron försämras. Det blir svårare för
företag att låna till sin verksamhet eller för människor som vill starta
verksamhet.
Ytterligare
en aspekt som påverkar är att det kan bli ännu svårare än i dag att få lån till
att bygga hus, vilket förhindrar inflyttning och kvarboende. Till det kommer
EU:s förändrade Basel 2-regler, där man öppnat för olika och större
skillnader i räntenivåer beroende på geografiskt läge i landet, företagsstorlek
etcetera.
Jag
vill fråga ansvarigt statsråd följande:
1. Är statsrådet beredd att ta initiativ till en
översyn av landsbygdens och särskilt småföretagens kreditmarknad för att
klarlägga hur kreditvillkoren för småföretag på landsbygden ser ut samt hur
samma företag får tillgång till nödvändigt riskkapital?
2. Kommer statsrådet att ta initiativ till en
samordning av de statliga stöden som är riktade till småföretagens utveckling,
och kommer samordningen i så fall att ske i samarbete med kreditgarantiföreningarnas
verksamhet och Almisystemet?