den 11 mars

Interpellation

2007/08:493 Armenien

av Kalle Larsson (v)

till utrikesminister Carl Bildt (m)

Den 19 februari hölls presidentval i Armenien. Den sittande presidenten Robert Kotjarjans kandidat premiärminister Serzh Sarkisian förklarades vara segrare och oppositionens kandidat Levon Ter-Petrosyan förlorare. Efter tillkännagivandet i medierna om valresultatet bröt protester ut i huvudstaden Jerevan. Regeringen har valt att slå ned fredliga protester med våld för att tysta de demonstrerande. Undantagstillstånd har proklamerats och enligt uppgift sitter Levon Ter-Petrosyan i husarrest och minst två riksdagsledamöter, Myasnik Malkhasyan och Hakop Hakopyan, och flera oppositionsledare har arresterats. Officiella regeringskällor talar om åtta döda under demonstrationerna, medan oberoende källor talar om mångfalt fler. Alla oberoende medier har stängts ned och får inte publicera sig. De enda uppgifter som får lämnas är de som president Robert Kotjarjan och hans regim lämnar.

Det är inte första gången som regimen slår ned demonstrationer på detta brutala sätt. I slutet av mars och under april 2004 gick den politiska oppositionen samman i en massiv icke-våldsdemonstration för att kräva en folkomröstning gällande förtroendet för den sittande presidenten där man krävde hans avgång. Antalet människor som demonstrerade har nämnts till sammantaget ca 100 000. Regeringen svarade med massarresteringar, våldsamt skingrande av demonstranterna där bland annat chockgranater och vattenkanoner användes och orsakade allvarliga skador. Säkerhetstjänsten misshandlade journalister, arresterade dem och beslagtog deras kameror. Razzior mot oppositionspartiernas huvudkvarter genomfördes då datorer och material beslagtogs. Över hundra människor, däribland riksdagsledamöter, häktades, många i upp till 15 dagar. En av riksdagsledamöterna vittnar om att de misshandlades brutalt av säkerhetstjänsten vid gripandet medan polisen stod passiv. Det finns rapporter om tortyr och misshandel av de arresterade under tiden de satt häktade.

I maj 2007 genomfördes i Armenien val till parlamentet och kommunala val. Enligt OSSE var valet i stort korrekt och mer transparent än tidigare val. Vissa överträdelser rapporterades men i stort sett ansågs valet vara demokratiskt – ungefär likadana uttalanden som bland annat OSSE gjorde efter presidentvalet. Andra oberoende valövervakare som var i Armenien under valet 2007 ger en helt annan bild. Man säger att utanför varje vallokal stod många kraftiga bodyguards tillhörande företrädesvis Republikanska partiet och Prosperous Armenia, de två partier som vann valet. Armenierna kunde peka ut männen och vilka partier som betalade deras löner. De stod där för att påminna dem som sålt sina röster vad de hade att göra. I en av de vallokaler som de oberoende valövervakarna besökte var valbåsen vända mot valförrättarna som kunde notera hur långt ned på listan den röstande kryssade. Valförrättarna rörde sig dessutom kring valbåsen och bakom de röstande.

Ett gammalt par, armenier som flytt från Azerbajdzjan, hade fått besök av en representant från Prosperous Armenia som mot deras röster lovade dem en tv. Människor i Armenien är så fattiga att det enda de har kvar att sälja är sina röster.

Ett parti beslutade sig för att inte bedriva någon valkampanj. I stället köpte de tillräckligt med röster i regionerna för att de skulle uppnå de nödvändiga procenten för att komma in i parlamentet.

För att få rösta måste man befinna sig i Armenien; det går inte att rösta på ambassader. Man identifierar sig med sitt pass, vilket innebär att om man har flera pass kan man rösta flera gånger i andra personers namn. En av de oberoende valövervakarna berättar att hon träffat en man som stolt berättade att han röstat fem gånger med olika pass, främst från personer utomlands men också från sådana som avlidit och som trots det fanns upptagna på röstlängderna. En journalist, Nikol Pashinyan, avslöjade före valet i maj 2007 att Armenien under de senaste åren ställt ut 400 000 nya pass för armenier bosatta utomlands. Armeniens högste polischef förnekade förstås detta och uppmanade Nikol Pashinyan offentligt: ”Han borde vara med rädd om sin hälsa.” Pashinyan har tidigare utsatts för misshandel och hot.

En kommunalpolitiker, Larisa Paremuzyan i Alaverdy rapporterade om omfattande valfusk i regionen och beslutade sig för att anmäla valfusket. Först hotades hon och sedan tände man eld på hennes bostad.

Inte något av detta såg OSSE, kanske mest beroende på att den officiella valövervakningen inte har som uppgift att kontrollera den här typen av uppgifter och är där alldeles för kort tid.

Även under valet förra året stängdes oberoende medier av presidenten.

De rapporter som når oss från Armenien pekar på att presidenten använder brutala metoder för att slå ned de demonstrerande. Efter valet, som var osedvanligt brutalt med en hel del misshandel och förkryssade röstsedlar och med en atmosfär av skräck över hela landet, startade hundratusentals människor fredliga demonstrationer på Frihetens torg i Jerevan. Demonstrationerna pågick i nio dagar. Den 29 februari meddelade president Kotjarjan att man skulle vänta i ytterligare två dagar innan man vidtog några åtgärder. 5 000–6 000 människor sov i tält på Frihetens torg, däribland Levon Ter-Petrosyan och Nikol Pashinyan. Halv sju på morgonen den 1 mars attackerade specialstyrkor från Nagorno-Karabach, som Kotjarjan kommer ifrån och där han varit president, de sovande demonstranterna genom att slå en ring runt torget så att inte någon kunde fly därifrån. Folk misshandlades allvarligt, även kvinnor och barn.

Demonstranterna blev mycket upprörda över det som hänt och drog sig mot stadshuset där också den franska ambassaden ligger. President Kotjarjan beordrade då att oberoende medier skulle stängas. Vad som hävdas från demonstranterna och oppositionen, däribland Levon Ter-Petrosyan, är att myndigheterna genom provokatörer åstadkommit de stora materiella skadorna för att kunna proklamera undantagstillstånd.

Det finns förstås krafter som arbetar för att få en verklig demokrati i landet men det finns också krafter som vill behålla de gamla strukturerna som ger makt och kontroll över folket. Europarådet har vid flera tillfällen riktat skarp kritik mot Armenien. Exempelvis har man vid flera tillfällen uppmanat regeringen att frige alla samvetsfångar och dem som sitter i fängelse för värnpliktsvägran samt att införa alternativ tjänstgöring för dem som på grund av sitt samvete inte kan göra militärtjänst, något som inte hörsammats av den armeniska regeringen.

Armenien har ratificerat FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter. Kränkningarna av dessa rättigheter var uppe till debatt i Europarådet som uppmanat den armeniska regeringen att utreda kränkningarna och skapa rimliga förhållanden för medierna. Europarådet uppmanade också regeringen att följa det konstitutionella ramverket. Europarådet har haft anledning att upprepa dessa uppmaningar.

Larisa Alaverdyan, den första ombudsmannen för mänskliga rättigheter i Armenien, avsattes 2006 för att hon talade klarspråk om situationen för de mänskliga rättigheterna i Armenien. Flera försök gjordes först att skrämma henne till tystnad. I maj 2005 stormade säkerhetstjänsten hennes kontor och beslagtog huvuddatorn där alla konfidentiella anmälningar för brott mot de mänskliga rättigheterna i Armenien fanns.

Några dagar senare fick en advokatfirma besök av två män från säkerhetstjänsten som ville fråga om speciella fall där informationen om fallen endast funnits i ombudsmannens dator. I omgångar beskar regeringen sedan hennes möjlighet att bevaka de mänskliga rättigheterna i Armenien. I januari 2006 låstes hon ute från sitt kontor av säkerhetstjänsten och avsattes därefter.

Armenien har länge legat i både politisk och medial skugga i Sverige. Sedan i år har också Sverige dragit in sitt bistånd till landet. Det är därför av största vikt att länder som Sverige tar avstånd från övergreppen och sätter press på den armeniska regeringen att avstå från våld och inskränkningar i de demokratiska fri- och rättigheterna som yttrande- och demonstrationsrättigheterna och respektera de mänskliga rättigheterna.

Jag vill därför ställa följande frågor till utrikesminister Carl Bildt:

1. Vilka åtgärder är utrikesministern beredd att vidta för Sveriges del och inom EU för att kritisera den armeniska regeringens övergrepp mot demonstranter och inskränkningarna i demokratiska rättigheter såsom yttrande‑, press- och mötesfriheten?

2. Vilka åtgärder är utrikesministern beredd att vidta för att Armenien ska respektera de mänskliga rättigheterna så som de är formulerade i FN:s olika MR-konventioner?

3. Vilka åtgärder är utrikesministern beredd att vidta för att Armenien ska kunna utvecklas i demokratisk riktning?