den 7 mars

Interpellation

2007/08:477 Hanteringen av Klimatutredningens betänkande

av Bosse Ringholm (s)

till statsminister Fredrik Reinfeldt (m)

Den 4 mars offentliggjorde den parlamentariska Klimatutredningen sitt slutbetänkande.

Redan i mitten av februari – det vill säga före publiceringen av betänkandet – avfärdades Klimatutredningens arbete av statsministern. Det var inte realistiskt att redan nu lägga fast nya klimatpolitiska mål, uttalade statsministern. Han ansåg också att utredningens konkreta förslag om en 50-procentig utbyggnad av järnvägskapaciteten var helt ”orealistisk”.

Parlamentariska utredningar är numera relativt ovanliga. Men de har ett värde när det gäller frågor av långsiktig och inte minst global karaktär där det kan vara nödvändigt att ha en bred samsyn för att kunna nå resultat.

Utifrån denna utgångspunkt är det illavarslande att statsministern helt dömer ut Klimatutredningens arbete till och med före presentationen av betänkandet.

Statsministern har vid olika tillfällen framhävt Sveriges unika position att under senare år både ha haft en god ekonomisk tillväxt och samtidigt kunnat minska utsläppen av växthusgaser. Att just statsministern poängterat detta har varit mycket intressant med tanke på att statsministerns parti, Moderata samlingspartiet, i riksdagen röstat mot de flesta av de ekonomiska och klimatpolitiska förslag som tidigare socialdemokratiska regeringar har framlagt och som har bidragit till ovannämnda unika resultat.

En del har tolkat statsministerns nya linje som en omvändelse och nyorientering just för att kunna hävda att Sverige även i fortsättningen skulle kunna ha en tätposition i den internationella debatten.

Statsministerns agerande i samband med Klimatutredningens arbete motsäger emellertid detta. Det tycks snarare vara köplatsen än tätpositionen i den internationella klimatdebatten som Sverige numera eftersträvar.

Mot denna bakgrund vill jag därför fråga statsministern:

1. Kan statsministern redovisa motiven till sitt agerande att avfärda Klimatutredningen innan dess betänkande presenterades?

2. Vilken bedömning gör statsministern av behovet och angelägenheten av parlamentariska utredningar i framtiden?