den 5 mars

Interpellation

2007/08:468 Bilden av Sverige i Latinamerika

av Bodil Ceballos (mp)

till utrikesminister Carl Bildt (m)

Efter landfokuseringen av biståndet har Latinamerika förlorat en stor del av det svenska stöd som traditionellt sett utgjort ett betydande inslag i våra bilaterala relationer. I framtiden kommer endast fyra länder att erhålla olika former av svenskt bistånd, det vill säga Colombia, Guatemala, Bolivia och Kuba. Att en landfokusering skulle ske var väntat och något som alla partier ställt sig bakom. Landfokuseringen bör naturligtvis ske på ett sådant sätt att det inte slår undan benen för välfungerande projekt och på ett samordnat sätt med andra biståndsländer i syfte att nå bästa möjliga resultat. Om så har skett när Sverige gjort sin landfokusering är det svårt att svara på.

Det är naturligtvis positivt att många av de latinamerikanska länderna nu nått en nivå där de inte är i lika stort behov av direkt bistånd från Sverige. Relationerna bör därför gå in i en annan fas, där till exempel handel och investeringar kan vara grundstenen. Detta är också något de latinamerikanska länderna efterfrågat, och utlovats, såvitt jag förstått, det vill säga en övergångsperiod där andra mekanismer byggs upp för handel, studier, investeringar eller dylikt. Jag har inte fått några indikationer på att detta i dagsläget är på gång.

Den fråga som nu infunnit sig är hur våra framtida relationer med länderna i Latinamerika ska se ut. Till att börja med har vi stängt ambassader (någon mer än Nicaragua?) vilket knappast ger sken av att Sverige har för avsikt att ha en större närvaro i Latinamerika i framtiden – detta trots att de band som redan finns mellan Sverige och de latinamerikanska länderna vuxit sig starka under årens lopp. Det gäller både för svenskt näringsliv och de band som skapats tack vare de stora grupper av latinamerikanska invandrare som vi har i landet. Efter engelska torde spanska nu vara det språk svenska ungdomar läser allra mest medan franska och tyska är på väg ut. Orsaken är naturligtvis inte bara möjligheten att resa till EU-landet Spanien. Efter mandarin är spanska världens största språk och de flesta ungdomar i Sverige har någon spansktalande latinamerikansk bekant.

Sverige har sedan gammalt ett gott rykte i Latinamerika och ska förhoppningsvis ha det även i fortsättningen. Att först dra in bistånd och därefter stänga ambassader utan att samtidigt bygga upp nya förutsättningar för framtida relationer riskerar naturligtvis att försämra detta rykte. Det är bra om vi inser att Sverige förmodligen är mest intressant för de latinamerikanska länderna på grund av de relationer som funnits så länge. Latinamerika är egentligen inte beroende på något sätt av Sverige och vårt stöd. Vi ligger inte i närområdet och är inte den största handelspartnern. Däremot har vi långvariga och goda relationer som är värda att bygga vidare på, till nytta för båda parter – även för Sverige.

Under den utrikespolitiska debatten förklarade utrikesministern att i stället för att skicka statsminister Reinfeldt till toppmötet EU–Latinamerika i maj kommer utrikesministern att delta. Att skicka statsministern hade visat att Sverige är mycket angeläget om att upprätthålla goda relationer med länderna i Latinamerika. Utan att förringa utrikesministerns deltagande i nämnda möte är det ändå en signal att Latinamerika inte är lika viktigt för oss med tanke på att flera andra länder skickar sina statsministrar. Toppmötet är ett ypperligt tillfälle att stärka relationerna till de latinamerikanska länderna och främja bilden av Sverige som ett land med stort internationellt engagemang, dessutom ledande inom vissa områden.

Huvudtema för toppmötet är fattigdomsbekämpning, klimat, miljö och hållbar utveckling. Detta kommer också att avspegla sig i slutsatserna från Lima. Statsminister Reinfeldt har i FN och i andra internationella sammanhang talat klimat och följt den tradition Sverige haft sedan tidigare att vara ledande på klimatområdet. Statsministern har läst på, vilket vi är tacksamma över. Nu är det också upp till bevis för utrikesministern att hålla den svenska fanan högt i denna fråga. Att hänvisa till EU-arbetet räcker inte. Jag har fullt förtroende för att även utrikesministern har kapacitet att läsa på för att kunna hålla tal på mötet. Sedan gäller det att utrikesministern också har tillräckligt intresse och fördjupade kunskaper för att kunna driva frågorna på bästa sätt. Där är jag tyvärr lite mer tveksam men har inget emot att bli överbevisad om motsatsen.

Jag vill därför fråga utrikesministern:

Avser ministern att ta initiativ till att arbeta fram en strategi för Sveriges framtida relationer till länder där vi inte längre har svensk närvaro i form av bistånd eller ambassader, till exempel i Latinamerika – i samarbete med andra berörda ministrar och i dialog med dessa länders regeringar?

Avser ministern att ta några initiativ för att motverka att bilden av Sverige försämras i nämnda länder?

Vilka frågor avser ministern att verka för att Sverige driver under temat hållbar utveckling och fattigdomsbekämpning under toppmötet i Lima?