den 5 mars
Interpellation
2007/08:468 Bilden av Sverige i Latinamerika
av Bodil
Ceballos (mp)
till
utrikesminister Carl Bildt (m)
Efter
landfokuseringen av biståndet har Latinamerika förlorat en stor del av det
svenska stöd som traditionellt sett utgjort ett betydande inslag i våra
bilaterala relationer. I framtiden kommer endast fyra länder att erhålla olika
former av svenskt bistånd, det vill säga Colombia, Guatemala, Bolivia och Kuba.
Att en landfokusering skulle ske var väntat och något som alla partier ställt
sig bakom. Landfokuseringen bör naturligtvis ske på ett sådant sätt att det
inte slår undan benen för välfungerande projekt och på ett samordnat sätt med
andra biståndsländer i syfte att nå bästa möjliga resultat. Om så har skett när
Sverige gjort sin landfokusering är det svårt att svara på.
Det är
naturligtvis positivt att många av de latinamerikanska länderna nu nått en nivå
där de inte är i lika stort behov av direkt bistånd från Sverige. Relationerna
bör därför gå in i en annan fas, där till exempel handel och investeringar kan
vara grundstenen. Detta är också något de latinamerikanska länderna
efterfrågat, och utlovats, såvitt jag förstått, det vill säga en
övergångsperiod där andra mekanismer byggs upp för handel, studier,
investeringar eller dylikt. Jag har inte fått några indikationer på att detta i
dagsläget är på gång.
Den
fråga som nu infunnit sig är hur våra framtida relationer med länderna i
Latinamerika ska se ut. Till att börja med har vi stängt ambassader (någon mer
än Nicaragua?) vilket knappast ger sken av att Sverige har för avsikt att ha en
större närvaro i Latinamerika i framtiden – detta trots att de band som redan
finns mellan Sverige och de latinamerikanska länderna vuxit sig starka under
årens lopp. Det gäller både för svenskt näringsliv och de band som skapats tack
vare de stora grupper av latinamerikanska invandrare som vi har i landet. Efter
engelska torde spanska nu vara det språk svenska ungdomar läser allra mest
medan franska och tyska är på väg ut. Orsaken är naturligtvis inte bara
möjligheten att resa till EU-landet Spanien. Efter mandarin är spanska världens
största språk och de flesta ungdomar i Sverige har någon spansktalande
latinamerikansk bekant.
Sverige
har sedan gammalt ett gott rykte i Latinamerika och ska förhoppningsvis ha det
även i fortsättningen. Att först dra in bistånd och därefter stänga ambassader
utan att samtidigt bygga upp nya förutsättningar för framtida relationer
riskerar naturligtvis att försämra detta rykte. Det är bra om vi inser att
Sverige förmodligen är mest intressant för de latinamerikanska länderna på
grund av de relationer som funnits så länge. Latinamerika är egentligen inte
beroende på något sätt av Sverige och vårt stöd. Vi ligger inte i närområdet
och är inte den största handelspartnern. Däremot har vi långvariga och goda
relationer som är värda att bygga vidare på, till nytta för båda parter – även
för Sverige.
Under den
utrikespolitiska debatten förklarade utrikesministern att i stället för att
skicka statsminister Reinfeldt till toppmötet EU–Latinamerika i maj kommer
utrikesministern att delta. Att skicka statsministern hade visat att Sverige är
mycket angeläget om att upprätthålla goda relationer med länderna i
Latinamerika. Utan att förringa utrikesministerns deltagande i nämnda möte är
det ändå en signal att Latinamerika inte är lika viktigt för oss med tanke på
att flera andra länder skickar sina statsministrar. Toppmötet är ett ypperligt
tillfälle att stärka relationerna till de latinamerikanska länderna och främja
bilden av Sverige som ett land med stort internationellt engagemang, dessutom
ledande inom vissa områden.
Huvudtema
för toppmötet är fattigdomsbekämpning, klimat, miljö och hållbar utveckling.
Detta kommer också att avspegla sig i slutsatserna från Lima. Statsminister Reinfeldt
har i FN och i andra internationella sammanhang talat klimat och följt den
tradition Sverige haft sedan tidigare att vara ledande på klimatområdet.
Statsministern har läst på, vilket vi är tacksamma över. Nu är det också upp
till bevis för utrikesministern att hålla den svenska fanan högt i denna fråga.
Att hänvisa till EU-arbetet räcker inte. Jag har fullt förtroende för att även
utrikesministern har kapacitet att läsa på för att kunna hålla tal på mötet. Sedan
gäller det att utrikesministern också har tillräckligt intresse och fördjupade
kunskaper för att kunna driva frågorna på bästa sätt. Där är jag tyvärr lite
mer tveksam men har inget emot att bli överbevisad om motsatsen.
Jag
vill därför fråga utrikesministern:
Avser
ministern att ta initiativ till att arbeta fram en strategi för Sveriges
framtida relationer till länder där vi inte längre har svensk närvaro i form av
bistånd eller ambassader, till exempel i Latinamerika – i samarbete med andra
berörda ministrar och i dialog med dessa länders regeringar?
Avser
ministern att ta några initiativ för att motverka att bilden av Sverige
försämras i nämnda länder?
Vilka
frågor avser ministern att verka för att Sverige
driver under temat hållbar utveckling och fattigdomsbekämpning under toppmötet
i Lima?