den 5 mars
Interpellation
2007/08:465 Utsorteringskedjan och försörjningsstöd
av LiseLotte
Olsson (v)
till
statsrådet Cristina Husmark Pehrsson (m)
Regeringen
föreslår i remisserna Ny rehabiliteringskedja och Ettårsgräns
för sjukpenning och införande av förlängd sjukpenning historiska
försämringar av sjukförsäkringen. Regeringen skriver själv i remissen att
förslagen kommer att medföra ett ökat behov av försörjningsstöd. Planen är att
de nya reglerna ska träda i kraft redan vid halvårsskiftet 2008.
Sveriges
Kommuner och Landsting, Försäkringskassan och en rad andra tunga
remissinstanser befarar också att förslaget kommer att resultera i ett ökat
behov av försörjningsstöd och därmed en övervältring av kostnader på
kommunerna. Trots det avser inte regeringen att ersätta kommunerna ekonomiskt
eftersom man anser att finansieringsprincipen inte är tillämplig vid förändringar
i transfereringssystemen.
Försörjningsstödet
är samhällets yttersta skyddsnät och tänkt som en tillfällig ersättning. I dag
får 280 000 personer någon gång under året ekonomiskt bistånd. Men
Sveriges Kommuner och Landsting skriver i sitt remissvar: ”För dessa nya
grupper kan behovet av ekonomiskt bistånd bli långvarigt. Om konsekvensen blir
den har det ekonomiska biståndet förlorat sitt ursprungliga syfte.” SKL ser
också mycket allvarligt på att förslaget saknar en analys när det gäller det
ekonomiska biståndet.
Enligt
regeringens förslag ska man kunna få sjukpenning max 365 dagar. Därefter ska
man kunna ansöka om förlängd sjukpenning i högst 18 månader med sänkt
ersättning från 77 till 72 procent. Regeringen menar att syftet med sänkta
ersättningsnivåer är att det ska löna sig bättre att arbeta för dessa svårt
sjuka människor.
Arbetsförmågan
hos sjukskrivna ska enligt förslaget redan efter sex månader prövas mot hela
arbetsmarknaden. Regeln urholkar anställningsskyddet och gör att många
sjukskrivna kommer att förpassas till arbetslöshet och socialbidrag.
Även
Arbetsförmedlingen är kritisk till förslaget och skriver att allt fler kommer
att ramla mellan stolarna. För personer som är så sjuka att de inte kan jobba
är inte Arbetsförmedlingen rätt stöd eftersom reglerna förutsätter att man står
till arbetsmarknadens förfogande.
Försämringar
föreslås också för personer med sjukersättning. Möjligheten att få
tidsbegränsad sjukersättning avskaffas. Om man blir sjuk igen efter en period
med sjuk- eller aktivitetsersättning och är arbetslös ska man enligt förslaget
inte längre kunna behålla sin sjukpenninggrundande inkomst, även om det är
livshotande. Då hänvisas man till socialbidrag. Vidare föreslår regeringen att
de individuella hänsyn som man i dag tar vid bedömning om rätt till
sjukersättning avskaffas. Det innebär att människor med nedsatt arbetsförmåga
som är nära pensionsåldern och bor i glesbygden kommer att förväntas söka
arbete i hela landet eller hänvisas till försörjningsstöd.
Om man
inte är berättigad till socialbidrag eller ersättning från
arbetslöshetsförsäkringen är man hänvisad till ekonomiskt beroende av
hushållsmedlemmar eller andra människors välvilja. Detta anses enligt
regeringen vara ett acceptabelt alternativ till ersättningar från försäkringar
som vi alla varit med och bidragit till.
Regeringens
förslag går under beteckningen ”rehabiliteringskedja” men innehåller varken
förslag på förbättrad rehabilitering eller stärkta möjligheter att få jobb för
personer som drabbats av ohälsa. Eftersom förslaget kommer att innebära ett
ökat behov av försörjningsstöd kan det mer korrekt beskrivas som en
utsorteringskedja.
Regeringen
gör miljardbesparingar på sjuka, trots att överskotten i sjukförsäkringen
uppgår till 14 miljarder kronor 2008 enligt Försäkringskassan. Försämringarna
skadar tilliten till välfärdssamhället på oöverskådlig sikt.
Mot
bakgrund av det som anförs vill jag fråga statsrådet:
1. Avser statsrådet att vidta åtgärder för att
förslaget inte ska innebära att allt fler sjuka tvingas söka försörjningsstöd?
2. Avser statsrådet att vidta åtgärder för att kommunerna ska ersättas för ökade utgifter för
försörjningsstöd som följer av införandet av tidsgränser i sjukförsäkringen och
införande av rehabiliteringskedja?