den 5 mars

Interpellation

2007/08:465 Utsorteringskedjan och försörjningsstöd

av LiseLotte Olsson (v)

till statsrådet Cristina Husmark Pehrsson (m)

Regeringen föreslår i remisserna Ny rehabiliteringskedja och Ettårsgräns för sjukpenning och införande av förlängd sjukpenning historiska försämringar av sjukförsäkringen. Regeringen skriver själv i remissen att förslagen kommer att medföra ett ökat behov av försörjningsstöd. Planen är att de nya reglerna ska träda i kraft redan vid halvårsskiftet 2008.

Sveriges Kommuner och Landsting, Försäkringskassan och en rad andra tunga remissinstanser befarar också att förslaget kommer att resultera i ett ökat behov av försörjningsstöd och därmed en övervältring av kostnader på kommunerna. Trots det avser inte regeringen att ersätta kommunerna ekonomiskt eftersom man anser att finansieringsprincipen inte är tillämplig vid förändringar i transfereringssystemen.

Försörjningsstödet är samhällets yttersta skyddsnät och tänkt som en tillfällig ersättning. I dag får 280 000 personer någon gång under året ekonomiskt bistånd. Men Sveriges Kommuner och Landsting skriver i sitt remissvar: ”För dessa nya grupper kan behovet av ekonomiskt bistånd bli långvarigt. Om konsekvensen blir den har det ekonomiska biståndet förlorat sitt ursprungliga syfte.” SKL ser också mycket allvarligt på att förslaget saknar en analys när det gäller det ekonomiska biståndet.

Enligt regeringens förslag ska man kunna få sjukpenning max 365 dagar. Därefter ska man kunna ansöka om förlängd sjukpenning i högst 18 månader med sänkt ersättning från 77 till 72 procent. Regeringen menar att syftet med sänkta ersättningsnivåer är att det ska löna sig bättre att arbeta för dessa svårt sjuka människor.

Arbetsförmågan hos sjukskrivna ska enligt förslaget redan efter sex månader prövas mot hela arbetsmarknaden. Regeln urholkar anställningsskyddet och gör att många sjukskrivna kommer att förpassas till arbetslöshet och socialbidrag.

Även Arbetsförmedlingen är kritisk till förslaget och skriver att allt fler kommer att ramla mellan stolarna. För personer som är så sjuka att de inte kan jobba är inte Arbetsförmedlingen rätt stöd eftersom reglerna förutsätter att man står till arbetsmarknadens förfogande.

Försämringar föreslås också för personer med sjukersättning. Möjligheten att få tidsbegränsad sjukersättning avskaffas. Om man blir sjuk igen efter en period med sjuk- eller aktivitetsersättning och är arbetslös ska man enligt förslaget inte längre kunna behålla sin sjukpenninggrundande inkomst, även om det är livshotande. Då hänvisas man till socialbidrag. Vidare föreslår regeringen att de individuella hänsyn som man i dag tar vid bedömning om rätt till sjukersättning avskaffas. Det innebär att människor med nedsatt arbetsförmåga som är nära pensionsåldern och bor i glesbygden kommer att förväntas söka arbete i hela landet eller hänvisas till försörjningsstöd.

Om man inte är berättigad till socialbidrag eller ersättning från arbetslöshetsförsäkringen är man hänvisad till ekonomiskt beroende av hushållsmedlemmar eller andra människors välvilja. Detta anses enligt regeringen vara ett acceptabelt alternativ till ersättningar från försäkringar som vi alla varit med och bidragit till.

Regeringens förslag går under beteckningen ”rehabiliteringskedja” men innehåller varken förslag på förbättrad rehabilitering eller stärkta möjligheter att få jobb för personer som drabbats av ohälsa. Eftersom förslaget kommer att innebära ett ökat behov av försörjningsstöd kan det mer korrekt beskrivas som en utsorteringskedja.

Regeringen gör miljardbesparingar på sjuka, trots att överskotten i sjukförsäkringen uppgår till 14 miljarder kronor 2008 enligt Försäkringskassan. Försämringarna skadar tilliten till välfärdssamhället på oöverskådlig sikt.

Mot bakgrund av det som anförs vill jag fråga statsrådet:

1. Avser statsrådet att vidta åtgärder för att förslaget inte ska innebära att allt fler sjuka tvingas söka försörjningsstöd?

2. Avser statsrådet att vidta åtgärder för att kommunerna ska ersättas för ökade utgifter för försörjningsstöd som följer av införandet av tidsgränser i sjukförsäkringen och införande av rehabiliteringskedja?