den 5 mars

Interpellation

2007/08:461 Kultursponsring

av Cecilia Wikström i Uppsala (fp)

till finansminister Anders Borg (m)

Det är med tillfredsställelse jag följt den strida ström av förslag som finansministern lämnat och som tillkommit i syfte att minska utanförskapet och ge människor ökade möjligheter till egenmakt och utveckling. Parallellt med detta viktiga arbete skulle jag och många med mig önska att finansministern nu ville överväga ytterligare åtgärder.

En viktig åtgärd för att stärka möjligheterna till kreativa kontaktytor mellan kulturen och näringslivet skulle vara att underlätta för sponsring. Den 14 februari 2008 anordnade Allians för Sveriges utskottsgrupper i kultur- respektive näringsutskotten därför ett seminarium för att belysa möjligheterna med kultursponsring, inte bara som en utökad källa för finansiering av kulturen utan också för att belysa de bidrag som kulturen kan ge näringslivet.

Enligt en rapport av Stockholms Handelskammare från 2006 skulle två av tre företagare satsa mer på sponsring om de fick full avdragsrätt för sponsring av kultur. Förenklad avdragsrätt bedöms vara kostnadsneutral för staten då effekten av förändringen bör vara att företag gör nya prioriteringar inom sina marknadsföringsbudgetar och satsar mer på sponsring framför andra traditionella former för marknadsföring.

Förenklade regler kring avdragsrätten för sponsring kopplas ofta ihop med frågan om avdragsrätt för gåvor till kulturen. Detta är dock två separata frågor som förvisso båda förtjänar att utredas ytterligare. Sponsring är en marknadsmässig överenskommelse mellan två likvärdiga parter, som båda tjänar på. Gåvan är inte förbehållen dessa krav på marknadsmässighet men kan i sig bidra till ett mer generöst samhälle som bjuder in fler att delta i stödet av kulturen.

Den nuvarande lagstiftningen har dessvärre medfört att vi hamnat i en situation där Skatteverket och svenska domstolar vid flera tillfällen överprövat företags marknadsmässiga beslut att stärka sina varumärken genom att sponsra kultur. Ingen skulle väl rimligen kräva att den som annonserar på en reklamplats i Stockholms tunnelbana för att stärka sitt varumärke ska tvingas visa på det exakta värdet av en sådan annons för att kunna dra av den som en kostnad. Om samma företag bedömer att det skulle vara gynnsammare att bygga sitt varumärke genom att ingå ett sponsoravtal med en kulturutövare måste man dock bevisa att man får tillbaka materiella värden för att sponsringssumman ska kunna dras av som en kostnad.

En reformering av reglerna kring sponsring handlar alltså inte om att skapa en särlösning för att gynna kulturen utan om att ta bort regler som hittills missgynnat kulturens och näringslivets möjligheter att samarbeta. Vid seminariet den 14 februari har alliansföreträdare för såväl kulturutskottet som näringsutskottet klargjort att man hoppas på att regeringen prioriterar denna fråga. Även kulturministern instämde i utskottens önskningar om att regeringen ska prioritera denna fråga.

Jag har full respekt för att regeringen och finansministern har att hantera många angelägna förslag för att skapa ett friare, starkare och mer rättvist Sverige. Jag ser fram emot att frågan om förändrade regler vad gäller sponsring och gåvor inom kort får en hög prioritet inom regeringen.

Mot denna bakgrund vill jag fråga finansministern om han avser att vidta några åtgärder för att utreda förändringar av lagstiftningen avseende sponsring och gåvor.