Interpellation
2007/08:446 Strategi för att få stora internationella
idrottsevenemang till Sverige
av Hans Backman
(fp)
till
kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth (m)
Internationella
idrottsevenemang är inte bara en fråga för idrotten – de är också en
näringspolitisk fråga. Det är hög tid att också Sverige får en strategi för att
få hit stora internationella idrottsevenemang.
Sedan
länge har det stått klart att stora internationella evenemang inom idrotten har
en potential att inbringa stora intäkter för samhället. Vissa intäkter kan
mätas ekonomiskt i reda skattekronor. Andra kommer i mer svårmätbara storheter
som ett ökat intresse för idrottande i en era där problem med stillasittande
och övervikt diskuteras snart sagt varje dag. Under de tolv år som
Socialdemokraterna satt vid makten efterlyste också idrottsrörelsen och vi inom
Folkpartiet liberalerna en tydlig strategi för hur Sverige ska gå till väga för
att locka hit stora idrottsevenemang utan att något hände.
Trots
den samhällsnytta de stora evenemangen gör på olika plan är det oftast den
arrangerande idrottsorganisationen tillsammans med berörd kommun som ensam
tvingas stå för riskerna. Ett exempel är friidrotts-VM i Göteborg 1995, som
enligt den gjorda utvärderingen genererade avsevärda samhällsintäkter, men ändå
medförde ett stort ekonomiskt avbräck för Friidrottsförbundet. Denna situation
har lett till att många idrottsförbund i dag säger sig vara tveksamma till att
söka arrangörskap för stora internationella mästerskap eftersom de inte vill
riskera sin framtida verksamhet. Det gäller också idrottsrörelsen som helhet.
Med
tanke på evenemangens samhällsbetydelse anser Folkpartiet liberalerna att det
är viktigt att slå fast att de inte enbart ska betraktas som en fråga för
idrotten och idrottspolitiken utan lika mycket som en näringspolitisk fråga.
Det innebär att alla berörda parter – idrottens organisationer, besöksnäringen,
kommunerna och staten – involveras i diskussionerna och tar sin del av de
ekonomiska riskerna och möjligheterna. Det bör även understrykas att en
strategi för att locka internationella evenemang måste innehålla mycket mer än
regleringar av hur utfästelser om eventuella statliga garantier ska gå till. En
strategi är en färdplan som beskriver hur vi ska samla oss som nation för att
kunna hävda oss i den internationella konkurrensen för att få möjligheten att
arrangera dessa evenemang.
Den
internationella konkurrensen om arrangörskapet för stora idrottsevenemang har
hårdnat. I många länder har särskilda organisationer, med deltagande från olika
berörda parter, skapats för att stötta såväl ansökningar inför som senare
genomförande av evenemang. Det är därför hög tid att också Sverige får en
strategi för att få hit stora internationella idrottsevenemang.
Den 17
september 2006 gav svenska folket Allians för Sverige möjligheten att föra in
landet i en ny, mer hoppfull och mer rättvis riktning. Det dröjde bara 19 dagar
innan statsministern i regeringsförklaringen meddelade att regeringen hade som
mål att Sverige aktivt skulle verka för att få fler stora internationella
idrottsevenemang till vårt land.
Sedan
dess har regeringen aktivt arbetat med att lösa de många och omfattande
utmaningar som ligger framför oss. Utanförskapet har pressats tillbaka,
klyftorna i samhället har minskat och de med minst pengar kvar i slutet på
varje månad har genom jobbavdraget fått de marginaler som gör det lite lättare
att få ekonomin att gå ihop. Mycket arbete återstår dock och arbetet med att ta
fram en strategi för att uppfylla den framsynta målsättningen från
regeringsförklaringen med att få hit stora internationella idrottsevenemang är
ett sådant område.
Sverige
bör samla sig till en gemensam ansträngning för att få hit flera av de
spännande idrottsevenemang som närmar sig. För varje dag som går ökar riskerna
att vi tvingas säga nej till intressanta evenemang som skulle kunna lyfta vårt
land. Möjligheten att arrangera EM i fotboll 2016 tillsammans med Norge är ett
exempel, möjligheten att ordna vinter OS 2018 ett annat. Det väsentliga i nuläget
är inte att föra en diskussion om vilket departement eller person som har gjort
vad, utan det är att snarast leverera en genomtänkt och effektiv strategi för
hur vi får hit de stora internationella idrottstävlingarna. I detta arbete kan
regeringen räkna med ett aktivt och energiskt stöd från mig och Folkpartiet
liberalerna.
Mot
bakgrund av ovanstående vill jag ställa följande fråga till kulturminister Lena
Adelsohn Liljeroth:
Avser
statsrådet att vidta åtgärder som innebär att den utlovade strategin för hur vi
får hit de stora internationella idrottsevenemangen tas fram?