den 26 februari

Interpellation

2007/08:443 Förbifart Stockholm och jämställdheten

av Karin Svensson Smith (mp)

till statsrådet Åsa Torstensson (c)

De senaste månaderna har jag och statsrådet haft återkommande dialoger om Förbifart Stockholm, den sexfiliga motorväg som om den byggs kommer att bidra till ökad klimatpåverkan och kosta minst 25 miljarder kronor. Förbifart Stockholm är en katastrof ur klimatperspektiv, dessutom till en kostnad av miljardbelopp som i stället kan användas till klimatsmarta investeringar som kollektivtrafik. Detta har redan jag och statsrådet diskuterat, vilket vi säkerligen kommer att ha anledning att återkomma till.

Denna gång vill jag särskilt lyfta fram Förbifart Stockholms effekt på jämställdheten. Av forskningen är det väl dokumenterat att de som mest åker bil framför allt är män, och de som mest åker kollektivt är kvinnor. En satsning på motorleder är således en satsning på mäns transportslag. Om kvinnors konsumtionsnivå vore norm skulle både utsläpp och klimatförändringar vara väsentligt mindre än i dag.

Män står för 75 procent av allt bilkörande i Sverige mätt i personkilometer. I Sverige som anses vara ett av de mest jämställda länderna är 76 procent av bilarna registrerade på män samtidigt som två tredjedelar av de billösa hushållen består av kvinnor (med eller utan barn). De bilar kvinnor köper har väsentligt lägre bränsleförbrukning än de bilar männen väljer. Den genomsnittliga kvinnan reser 36 kilometer per dag, medan män i genomsnitt förflyttar sig 50 kilometer per dag. Skillnaden dem emellan ökar när de blir föräldrar. En utvidgning av mäns arbetsmarknadsregioner leder ofta till att kvinnor jobbar närmare hemmet så att föräldrarnas arbete kan kombineras med att ta hand om barnen. Kvinnor utgör en klar majoritet av såväl kollektivtrafikresenärerna som gångtrafikanterna. Män dominerar bland affärsresenärerna, särskilt bland dem som väljer flyg. Förmånsbilar är det få kvinnor som har. Det finns också skillnader i körsätt där kvinnor oftare anpassar sin hastighet för att undvika olyckor, vilket också innebär lägre klimatpåverkan än högre hastigheter. Intressant är att kvinnor når en topp av bilanvändande när yngsta barnet är i sju–tioårsåldern, medan män använder bil på en ganska jämn nivå oavsett barn.

Inom transportsektorn råder det i dag en stor brist på jämställdhet trots att det är ett av de transportpolitiska målen sedan 2001. Detta syns inte minst i planeringen av Förbifart Stockholm. I WSP:s rapport Jämställdhet i prognoser, kalkyler och konsekvensbeskrivningar görs en bedömning av den samhällsekonomiska nyttan för Förbifart Stockholm i förhållande till kvinnor och män. WSP kommer fram till att män har tre gånger så stor nytta av Förbifart Stockholm när det gäller arbetsresor som vad kvinnor har. Skillnaden beror bland annat på det faktum att det framför allt är män som åker bil och att de således får större nytta av en sexfilig motorväg. Någon liknande analys för kombinationsalternativet eller Diagonal Ulvsunda har inte gjorts. Sannolikt är att en satsning på kollektivtrafik, cykel och gång skulle innebära att kvinnor får en större nytta av investeringarna. I WSP:s rapport Fördelning av restids- och trafiksäkerhetsnyttor mellan män och kvinnor finns en mer generell analys över hur stor nytta kvinnor respektive män erhåller vid olika typer av vägar i Stockholms län. Ser vi till vägtypen motorvägar är kvinnor i minoritet, de utgör enbart 21 procent av andelen körda bilar, medan männen utgör hela 79 procent. Det beror delvis på att motorvägar omfattar fler långväga resor och att män i genomsnitt reser längre än kvinnor.

Båda dessa rapporter från WSP talar ett entydigt språk. Att bygga en sexfilig motorväg kommer att ge större nytta för män än för kvinnor. Kostnaden på 25 miljarder kommer sannolikt att ställas mot andra investeringar inom till exempel kollektivtrafiken. Beslutet om att lägga intäkterna från trängselavgifterna på nya vägar i stället för kollektivtrafik är ett tydligt exempel på detta. Om dessa pengar i stället satsades på kollektivtrafik skulle nyttan för kvinnor vara betydligt högre än vid byggande av nya motorvägar.

Ur klimatsynpunkt är det obegripligt att regeringen vill bygga Förbifart Stockholm. Likaså ur ett ekonomiskt perspektiv. Även ur ett jämställdhetsperspektiv är det helt bakvänt.

Med anledning av ovanstående vill jag fråga statsrådet:

Hur ämnar statsrådet agera för att säkerställa att det transportpolitiska målet om ett jämställt transportsystem uppfylls vid byggandet av Förbifart Stockholm?

Hur ämnar statsrådet agera för att en analys av olika trafiklösningar för Stockholmsregionen, utöver Förbifart Stockholm, görs ur ett jämställdhetsperspektiv?