den 26 februari
Interpellation
2007/08:443 Förbifart Stockholm och jämställdheten
av Karin
Svensson Smith (mp)
till
statsrådet Åsa Torstensson (c)
De
senaste månaderna har jag och statsrådet haft återkommande dialoger om
Förbifart Stockholm, den sexfiliga motorväg som om den byggs kommer att bidra
till ökad klimatpåverkan och kosta minst 25 miljarder kronor. Förbifart
Stockholm är en katastrof ur klimatperspektiv, dessutom till en kostnad av
miljardbelopp som i stället kan användas till klimatsmarta investeringar som
kollektivtrafik. Detta har redan jag och statsrådet diskuterat, vilket vi
säkerligen kommer att ha anledning att återkomma till.
Denna
gång vill jag särskilt lyfta fram Förbifart Stockholms effekt på
jämställdheten. Av forskningen är det väl dokumenterat att de som mest åker bil
framför allt är män, och de som mest åker kollektivt är kvinnor. En satsning på
motorleder är således en satsning på mäns transportslag. Om kvinnors
konsumtionsnivå vore norm skulle både utsläpp och klimatförändringar vara väsentligt
mindre än i dag.
Män
står för 75 procent av allt bilkörande i Sverige mätt i personkilometer. I
Sverige som anses vara ett av de mest jämställda länderna är 76 procent av
bilarna registrerade på män samtidigt som två tredjedelar av de billösa
hushållen består av kvinnor (med eller utan barn). De bilar kvinnor köper har
väsentligt lägre bränsleförbrukning än de bilar männen väljer. Den genomsnittliga
kvinnan reser 36 kilometer per dag, medan män i genomsnitt förflyttar sig 50
kilometer per dag. Skillnaden dem emellan ökar när de blir föräldrar. En
utvidgning av mäns arbetsmarknadsregioner leder ofta till att kvinnor jobbar
närmare hemmet så att föräldrarnas arbete kan kombineras med att ta hand om
barnen. Kvinnor utgör en klar majoritet av såväl kollektivtrafikresenärerna som
gångtrafikanterna. Män dominerar bland affärsresenärerna, särskilt bland dem
som väljer flyg. Förmånsbilar är det få kvinnor som har. Det finns också
skillnader i körsätt där kvinnor oftare anpassar sin hastighet för att undvika
olyckor, vilket också innebär lägre klimatpåverkan än högre hastigheter.
Intressant är att kvinnor når en topp av bilanvändande när yngsta barnet är i
sju–tioårsåldern, medan män använder bil på en ganska jämn nivå oavsett barn.
Inom
transportsektorn råder det i dag en stor brist på jämställdhet trots att det är
ett av de transportpolitiska målen sedan 2001. Detta syns inte minst i
planeringen av Förbifart Stockholm. I WSP:s rapport Jämställdhet i prognoser, kalkyler och
konsekvensbeskrivningar görs en bedömning av den samhällsekonomiska
nyttan för Förbifart Stockholm i förhållande till kvinnor och män. WSP kommer
fram till att män har tre gånger så stor nytta av Förbifart Stockholm när det
gäller arbetsresor som vad kvinnor har. Skillnaden beror bland annat på det
faktum att det framför allt är män som åker bil och att de således får större
nytta av en sexfilig motorväg. Någon liknande analys för
kombinationsalternativet eller Diagonal Ulvsunda har inte gjorts. Sannolikt är
att en satsning på kollektivtrafik, cykel och gång skulle innebära att kvinnor
får en större nytta av investeringarna. I WSP:s rapport Fördelning av restids- och
trafiksäkerhetsnyttor mellan män och kvinnor finns en mer generell
analys över hur stor nytta kvinnor respektive män erhåller vid olika typer av
vägar i Stockholms län. Ser vi till vägtypen motorvägar är kvinnor i minoritet,
de utgör enbart 21 procent av andelen körda bilar, medan männen utgör hela 79
procent. Det beror delvis på att motorvägar omfattar fler långväga resor och
att män i genomsnitt reser längre än kvinnor.
Båda
dessa rapporter från WSP talar ett entydigt språk. Att bygga en sexfilig
motorväg kommer att ge större nytta för män än för kvinnor. Kostnaden på 25
miljarder kommer sannolikt att ställas mot andra investeringar inom till
exempel kollektivtrafiken. Beslutet om att lägga intäkterna från trängselavgifterna
på nya vägar i stället för kollektivtrafik är ett tydligt exempel på detta. Om
dessa pengar i stället satsades på kollektivtrafik skulle nyttan för kvinnor
vara betydligt högre än vid byggande av nya motorvägar.
Ur
klimatsynpunkt är det obegripligt att regeringen vill bygga Förbifart
Stockholm. Likaså ur ett ekonomiskt perspektiv. Även ur ett jämställdhetsperspektiv
är det helt bakvänt.
Med
anledning av ovanstående vill jag fråga statsrådet:
Hur
ämnar statsrådet agera för att säkerställa att det transportpolitiska målet om
ett jämställt transportsystem uppfylls vid byggandet av Förbifart Stockholm?
Hur
ämnar statsrådet agera för att en analys av olika trafiklösningar för
Stockholmsregionen, utöver Förbifart Stockholm, görs
ur ett jämställdhetsperspektiv?