den 20 februari
Interpellation
2007/08:418 Konvention om våld mot kvinnor
av Carina Hägg
(s)
till
integrations- och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni (fp)
Enligt
FN:s allmänna förklaring av de mänskliga rättigheterna ska alla människor
oavsett kön, ras, religion, social ställning och sexuell läggning komma i
åtnjutande av fundamentala fri- och rättigheter. Det handlar om rätten till
liv, rätten till personlig frihet och säkerhet, rätten till jämlikhet i
familjen, rätten till hälsa och rätten att inte utsättas för tortyr eller annan
grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.
Folkrätten
anger tydligt staternas ansvar oavsett vem som är förövare och om våldet utövas
i det offentliga rummet eller i det privata. Det åligger varje stat att
respektera, skydda och möjliggöra kvinnors mänskliga rättigheter samt
förebygga, utreda och bestraffa förövarna. Vidare har stater ansvar för att
våldsutsatta kvinnor får stöd och fullgott skydd. Men på flera punkter tas inte
detta ansvar för flickors och kvinnors säkerhet av stater och ansvariga
myndigheter. Mänskliga rättigheter tolkas som mäns rättigheter. Kvinnor drabbas
av våld just för att de är kvinnor i en samhällsstruktur som underordnar och
diskriminerar kvinnor. Mäns våld mot kvinnor ska ses i ljuset av att det i
samhället råder en ojämlik maktrelation mellan könen. Våldet är ett uttryck för
diskriminering mot kvinnor, samtidigt som våldet bidrar till att upprätthålla
könsmaktsordningen och könsdiskrimineringen. Begreppet att ”fattigdomen feminiseras”
har etablerats. Att fattigdomen har ett kvinnligt ansikte och att makten har ett
manligt ansikte påverkar kvinnors villkor negativt.
Europarådet
grundades 1949 och har i dag 47 medlemsstater. Organisationens viktigaste
ändamål är att garantera och skydda de mänskliga rättigheterna i
medlemsstaterna, ett arbete som på viktiga områden också har nått stora
framgångar. Trots detta är våld mot kvinnor i Europa ett av de mest utbredda
brotten mot de mänskliga rättigheterna. Detta är belagt, även om mycket av
våldet fortfarande är dolt och underrapporterat.
Våldet
riktas mot kvinnor i alla åldrar och samhällsklasser och utgör ett av de
största hoten mot kvinnors liv och hälsa. Våld mot kvinnor avser varje handling
som orsakar fysisk, sexuell eller psykisk skada eller lidande för kvinnor.
Rädsla, hot och det våld kvinnor utsätts för utgör hinder för att fritt kunna
åtnjuta sina demokratiska rättigheter. Mäns våld mot kvinnor strider mot
grundläggande demokratiska värden och påverkar främst den enskilda individen
men samtidigt också samhället i stort. Våld mot kvinnor är ett samhällsproblem
utan nationella gränser och måste motverkas på såväl internationell och
europeisk som nationell nivå. Vi vet att kvinnor är könsflyktingar.
Enligt
Europarådet hade 20–25 procent av alla kvinnor i medlemsländerna upplevt
fysiskt våld. 12–15 procent av kvinnorna över 16 år hade levt i en nära
relation där de utsatts för våld. Så det var välkommet när Europarådet den 27
november 2006 i Madrid lanserade kampanjen Mäns våld mot kvinnor. Vi har kommit
att se ett omfattande arbete över Europa i kommuner och landsting, parlament
och av regeringar. Att synliggöra våldet, förbättra lagstiftning och
tillämpning men också att verka för att erforderliga ekonomiska medel avsätts
har varit viktiga delar av kampanjen. Behovet av åtgärder syns även i FN:s
granskningar, och FN:s kvinnokonvention Cedaws expertkommitté har kritiserat
även Sverige. Den som vill och vågar öppna sina ögon ser våldets konsekvenser i
sin privata omgivning, inom skolan, i fritidsaktiviteter eller bland
arbetskamrater.
Europarådet
har slagit fast att regeringar ska upprätta handlingsplaner mot mäns våld mot
kvinnor. Och den svenska regeringen har också under året lämnat skrivelsen Handlingsplan
för att bekämpa mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck samt
våld i samkönade relationer. Riksdagen bereder nu ett betänkande i
det sammansatta utskottet mellan riksdagsledamöter i justitieutskottet och socialutskottet.
Jag välkomnar skrivelsen och den process som pågår i riksdagen. Att fortsätta att
förstärka våra lagar, stimulera forskning, metodutveckling samt utbildning är
angeläget för att förändra attityder men inte minst för att driva på implementeringen
av lagstiftningen.
För att
stater ska ta sitt ansvar att skydda kvinnor behöver man sätta upp konkreta mål
för arbetet, mål som tvingar ned våldskurvan. I dag är länder utan
ifrågasättande beredda att betala stora summor för mäns våld men endast mindre
summor för att skydda kvinnor och barn från våld. En beräkningsmodell för
vilken summa som ska avsättas för det förebyggande arbetet bör tas fram.
Europarådets parlamentariska församling har angett summan till lägst 1 euro per
invånare.
Manliga
nätverk uppmuntras av Europarådet med Sverige som förebild, maskulinitet
debatteras och vad män har att vinna på ett jämställdare samhälle formuleras.
Vidare bör män i riskzonen för att utöva våld erbjudas kontaktvägar till
förebyggande stöd samt behandling. Behandlingsmodeller bör utvecklas. Vidare
krävs förändringar av attityder, informationskampanjer bör genomföras och
könsdiskriminerande reklam bör mötas med lagstiftning. Förväntan ställs i ökad
omfattning på nationell samordning för att genomföra, övervaka och utvärdera
alla åtgärder på området.
Under
2008 kommer Sverige att ta över ordförandeskapet i Europarådet. Sverige får då
en unik möjlighet att lyfta fram goda exempel. Men Sverige har samtidigt ett
ansvar att lyfta fram omfattningen av kränkningar och övergrepp på kvinnors
mänskliga rättigheter. Det krävs mer av redan beslutade insatser, men de
ansträngningarna kommer inte ensamma att kunna vända dagens utveckling. Och att
tala om grupper av kvinnor med funktionsnedsättning eller äldre kvinnor i
könlösa termer osynliggör kvinnan som en resurs i samhället, men också deras
livssituation osynliggörs.
Får
nationella minoriteter tillgång till likvärdigt skydd och stöd som kvinnor
generellt, och hur ser deras hälsosituation ut? Hur kan de så kallade
papperslösa kvinnornas rättssäkerhet tillgodoses? Många särskilda gruppers behov
liksom tematiska frågor återstår att belysa. För att stoppa mäns våld mot
kvinnor krävs ytterligare konkreta initiativ.
Mäns
våld mot kvinnor påverkar också tusentals barn som växer upp i skuggan av
pappans våld. De barnen och alla kvinnor har rätt att förvänta sig bindande
normer om förebyggande arbete, om hur skyddsbehovet ska tillgodoses, om
ekonomiskt stöd och bestämmelser om omhändertagande av kvinnan med mera.
Bärande principer kan formuleras utifrån folkrätten och under kampanjen vunna
erfarenheter.
En bred
arbetsgrupp bör tillsättas för att utarbeta principer för det fortsatta
arbetet, regeringen bör ta initiativ till att arbeta med en konvention mot mäns
våld mot kvinnor. Sverige är inte längre en feministisk röst i världen men
regeringen kan nu ta ett kliv fram på jämställdhetens scen i Europa, först som
ordförandeland för Europarådet, därefter som ordförande för EU men också
internationellt.
Kommer
statsrådet Nyamko Sabuni att inför ordförandeskapet i Europarådet ta initiativ
till utarbetandet av en konvention mot mäns våld mot kvinnor?
Kommer
statsrådet att verka för en ratificering av Europarådets konvention mot
trafficking, och när kommer Sverige att ha ratificerat konventionen?
Kommer
statsrådet att driva frågan om ratificering av Europarådets konvention mot
trafficking i Sveriges bilaterala relationer?
Kommer
statsrådet att ta initiativ till att regeringen, som ordförande i EU, driver
att EU ska ratificera Europarådets konvention mot trafficking?
Kommer
statsrådet att ta initiativ till att regeringen, som ordförande för EU, driver
frågan om att våld mot kvinnor ska vara ett prioriterat område?
Verkar
statsrådet för att regeringen utser och nominerar, enligt resolution 1325, både
en kvinna och en man till poster som ska tillsättas när det gäller fredsarbete inom EU och FN?
Har
statsrådet efterfrågat statistik från FN som visar hur stor andel kvinnor som
deltar i internationellt fredsarbete, och avser statsrådet att redovisa dessa
uppgifter?
Har
statsrådet verkat för att internationellt arbete, kvinnors rättigheter och
genuskunskap med bäring på författning, valsystem och domstolsvärden är säkrade
i läroplanerna för militära myndigheter, polisväsendet och juristutbildningen?
Avser
statsrådet att ta initiativ till att kartlägga och vidta åtgärder till stöd för
de kvinnor som i Sverige, på grund av mäns våld mot dem, lämnar landet i brist
på skydd och stöd?
Avser
statsrådet att agera för att säkerställa att civilrättsliga frågor som
äktenskap och skilsmässa respekteras i förhållande till de stater där vad
svensk lag anger inte godtas?
Fram
till den 1 januari 1974 var tvångsäktenskap i lag förbjudet men då dagens
lagstiftning har visat sig otillräcklig för att skydda flickor och kvinnor är
frågan om statsrådet kommer att ta initiativ till en översyn av lagstiftningen
och länsstyrelsens regler för dispens med vårdnadshavarens utlåtande i syfte
att stoppa tvångsäktenskapen.
Vad har
statsrådet gjort för att arbetet med mäns våld mot kvinnor avspeglas i
regeringens direktiv till alla myndigheter, och på vilket sätt avspeglas
arbetet?