den 19 februari

Interpellation

2007/08:408 Remissinstansernas kritik mot vårdnadsbidrag

av LiseLotte Olsson (v)

till socialminister Göran Hägglund (kd)

Regeringen har skickat ut ett förslag på remiss om införande av kommunalt vårdnadsbidrag. Bidraget ska utgå med 3 000 kronor per månad och barn till föräldrar som inte har sina barn i förskolan. Remissinstanserna är mycket kritiska till regeringens förslag.

JämO anser att det strider mot de av riksdagen fastslagna jämställdhetspolitiska målen. Forskning visar att vårdnadsbidraget i andra länder resulterat i minskad ekonomisk jämställdhet, större skillnad i fördelningen av det obetalda hem- och omsorgsarbetet och minskad makt och inflytande för kvinnor.

I Norge och Finland som har vårdnadsbidrag är det enligt JämO 95 procent kvinnor som har vårdnadsbidrag. Bland dessa kvinnor har många kort utbildning och svag anknytning till arbetsmarknaden. I Norge är också utlandsfödda kvinnor överrepresenterade vilket försämrat barnens möjligheter att lära sig norska tidigt.

De fackliga centralorganisationerna LO, TCO och Saco avstryker förslaget om vårdnadsbidrag. De menar att vårdnadsbidraget kommer att skapa inlåsningseffekter för kvinnor och försämra läget för kvinnor på arbetsmarknaden ytterligare. LO framhåller att vårdnadsbidraget kommer att leda till fler osäkra anställningar och deltidsarbete bland kvinnor.

Även Arbetsgivarverket avstyrker förslaget eftersom det innebär att arbetstagare har rätt att vara lediga på heltid längre. Det ökar inte incitamenten för arbetsgivare att erbjuda kvinnor tillsvidareanställningar. Risken är att allt färre föräldrar kommer att kombinera tiden med småbarn med förvärvsarbete.

Statskontoret framhåller i sitt remissvar att vårdnadsbidraget kommer att minska sysselsättningen bland kvinnor. Därmed är den största kostnaden för kommunerna minskade skatteintäkter till följd av lägre sysselsättning.

Många kommuner befarar att vårdnadsbidraget kan medföra ökade kostnader eftersom det förutsätter en omfattande byråkrati kring vilka inkomster föräldrarna har och hur många timmar per vecka barnen är i förskolan.

Men för kommunerna skulle vårdnadsbidraget också kunna innebära en besparing. Kostnaden för vårdnadsbidrag uppgår till 36 000 kronor per barn och år, jämfört med 100 000 kronor per barn och år i förskolan. Vårdnadsbidraget är således ett billigt alternativ till förskola och kommunerna kan på så vis ta pengar från barnomsorgen för att finansiera skattesänkningar.

Skolverket varnar för att vårdnadsbidraget kommer att öka den sociala snedrekryteringen till förskolan och Barnombudsmannen skriver i sitt remissvar att även små barn faktiskt har rätt enligt FN:s barnkonvention att gå i förskola.

Remissinstanserna pekar också på att ensamstående föräldrar inte kommer att kunna använda vårdnadsbidraget eftersom man omöjligen kan klara sig på 3 000 kronor per månad i dagens Sverige.

Samtidigt som regeringen försämrar arbetsmarknaden för Sveriges alla kvinnor genom att införa vårdnadsbidrag gör man även stora nedskärningar på föräldraförsäkringen om 1 miljard kronor per år 2008–2010 som kommer att drabba alla gravida, föräldralediga och vabbande småbarnsföräldrar.

Mot bakgrund av det som anförs vill jag fråga statsrådet:

1. Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att vårdnadsbidraget inte ska inkräkta på barns rätt enligt barnkonventionen till förskola?

2. Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att vårdnadsbidraget inte ska strida mot de av riksdagen uppsatta målen för jämställdhetspolitiken?

3. Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att propositionen om vårdnadsbidrag ska innehålla en konsekvensanalys om vårdnadsbidragets effekter för samhällsekonomin, jämställdheten och barns rättigheter?