den 8 februari
Interpellation
2007/08:386 Åtgärder mot ökningen av antalet hivsmittade
av Ulf Holm
(mp)
till
statsrådet Maria Larsson (kd)
Enligt
preliminära siffror från Smittskyddsinstitutet har hiv ökat med 20 procent på
ett år, från 390 fall 2006 till beräknade 500 fall 2007. Man beräknar också att
i stort sett hela ökningen beror på ökad smitta inom Sverige, huvudsakligen
bland intravenösa missbrukare och bland män som har sex med män. RFSL har samtidigt
undersökt nya hivfall och kan konstatera att i mitt eget hemlän Skåne har
antalet smittade bland män som har sex med män i princip fördubblats från 18
fall 2006 till 33 fall 2007. Ansvariga läkare i Malmö tror också att ökningen
fortsätter under 2008 samtidigt som ökningen följs av en kraftig ökning också
bland heterosexuella. Samtidigt med ökningen av hiv kan man se en kraftig
ökning av såväl klamydia som syfilis. Denna utveckling är givetvis oroande.
Orsakerna
är nog flera men en bidragande orsak är säkert att hiv och aids inte längre
uppfattas som ett dödshot eftersom det i dag finns bromsmediciner som gör att
hivsmittade kan leva nästan som vanligt. Detta är givetvis en missuppfattning;
man kan inte leva som vanligt även om man givetvis kan ha ett både långt och
rikt liv tack vare medicinen. Självklart påverkar det hela livssituationen, men
man dör inte längre inom ett par år. Samtidigt florerar det mängder av
missuppfattningar och okunskap kring smittrisker. Det är lätt att tro att det
är bland gruppen unga som ökningen är störst men så tycks det inte vara. I stället
är det i åldersgruppen 30–39 år som den stora ökningen skett. Å andra sidan
tycks det, inte bara rapporterat från kvällstidningarna, vara fler ungdomar som
ägnar sig åt oskyddat sex. Det finns ett annat slags riskbeteende än tidigare.
Detta innebär att faran med en än större spridning av bland annat hiv kan öka
dramatiskt framöver ifall inte åtgärder vidtas i större utsträckning än man kan
med dagens resurser. Den preventiva verksamheten behöver stärkas, dock inte i
form av nya utredningar och utvärderingar; sådana görs redan kontinuerligt. Det
som saknas är mer konkret handling och större ekonomiska resurser för att kunna
nå ut till olika målgrupper.
År 2006
instiftade regeringen storslaget ett nationellt råd för samordning av arbetet
mot hiv och STI, sexuellt överförbara infektioner. Men sedan deras då nyvalda
ordförande blev minister har regeringen ännu inte tillsatt någon ny ordförande.
Givetvis innebär detta att arbetet i rådet blir lidande. Det visar också att
regeringen inte tycks ta så allvarligt på rådets arbete och helt enkelt inte
bryr sig om rådets framtid och det viktiga arbetet. Inte heller har det skett
någon stor ökning av medel från statsmakten för att sprida kunskap om hiv och för
det förebyggande arbetet. Anslagen har i princip varit oförändrade, trots
högkonjunktur och att pengar tycks finnas med tanke på alla sänkta skatter för
den absolut rikaste manliga delen av befolkningen som regeringen genomfört. I
det sammanhanget är några miljoner mer i förebyggande arbete småpengar, men ack
så viktiga.
Jag
vill med anledning av ovanstående fråga statsrådet:
1. Vilka åtgärder kommer statsrådet att vidta för
det förebyggande arbetet med att öka allmänhetens kunskaper om hivsmitta och
riskerna med oskyddat sex?
2. Avser statsrådet att verka för att mer pengar avsätts
i statsbudgeten för hivprevention?
3. Vilka initiativ kommer statsrådet att ta för att inom en mycket kort framtid presentera en ny
ordförande i Rådet för samordning av arbetet mot hiv och STI?