den 5 februari
Interpellation
2007/08:377 Barnfrid
av Monica Green
(s)
till
socialminister Göran Hägglund (kd)
Trots
att det är förbjudet med aga sedan 1979 utsätts barn i Sverige i dag för
kroppslig bestraffning och andra kränkningar i uppfostringssyfte.
Den
nationella kartläggningen Våld mot barn 2006–2007 från Allmänna barnhuset
och Karlstad universitet visar att kroppslig bestraffning av barn fortfarande
förekommer och inte minskar i omfattning.
Barn
med funktionsnedsättningar och barn i familjer där det förekommer våld mellan
vuxna löper större risk än andra barn att utsättas för kroppslig bestraffning.
I
Barnombudsmannens rapport Upp till 18 – fakta om barn och ungdom anges
att i en elevundersökning om våld mot barn i årskurserna 4, 6 och 9 som gjordes
hösten 2006 hade 13 procent av samtliga elever blivit slagna, antingen av
föräldrar eller av någon annan vuxen i hemmet.
Samtidigt
gjordes en undersökning bland föräldrar till barn under 18 år. Denna visar att
förekomsten av kroppslig bestraffning inte har minskat. Andelen föräldrar som
knuffat, huggit tag i eller ruskat om sitt barn har snarare ökat. Det är små barn
som är mest utsatta för aga.
Denna
fråga är förstås oerhört allvarlig. Att föräldrar, trots att aga är förbjudet i
vårt land, ändå agar sitt barn skapar naturligtvis skamkänslor både hos barnet
och hos föräldern. Det gör det förstås svårt att tala om agan, både för
föräldrar och för barn. Kanske vet man inte heller vart man ska vända sig för
att få hjälp och stöd.
Det
förebyggande arbetet måste nu bli tydligare, bredare och kraftfullare. Kända
riskfaktorer i barns hemmiljöer måste uppmärksammas i tid av dem som finns i
barnens närhet och av samhället i stort.
Attityden
bland vuxna som anser sig ha rätt att bestraffa barn fysiskt eller psykiskt behöver
förändras.
Varje
barn måste känna till att han eller hon har rätt att slippa utsättas för våld
och annan kränkande behandling. Det krävs att myndigheter arbetar långsiktigt
för att sprida information om förbudet att aga barn. Samtidigt är det nödvändigt
att polis, socialsekreterare, förskole- och skolpersonal och andra yrkesgrupper
får mer utbildning och kunskap. Det är troligen dessa personalgrupper som först
får vetskap om att barn agas. Det är därmed denna personal som, på ett
professionellt sätt, snabbt måste agera för att stödja barnet och hjälpa hela
familjen.
Det
behövs en satsning som informerar och sprider kunskap om vad lagen innebär i
praktiken. Vi behöver nå ut till nya generationer barn och föräldrar, säger Barnombudsmannen
Lena Nyberg.
Vilka
initiativ kommer socialministern att ta för att
förändra inställningen till kroppsliga bestraffningar av barn?