den 3 oktober
Interpellation
2007/08:33 Extra medel till JämO
av Esabelle
Reshdouni (mp)
till
integrations- och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni (fp)
Många
arbetsgivare, såväl privata som offentliga, känner inte till
jämställdhetslagens 5 § där det förklaras att arbetsgivare ska underlätta
för både kvinnliga och manliga löntagare att förena förvärvsarbete med
föräldraskap.
Så är
det trots att det sedan drygt ett år, från den 1 juli 2006, är förbjudet att
missgynna anställda av skäl som har att göra med föräldraledighet eller vård av
sjukt barn.
Okunskapen
kan också avläsas hos JämO och i DN den 12 september skriver den nuvarande och den
förra jämställdhetsombudsmannen, Anne-Marie Bergström och Claes Borgström, att
JämO fått in många anmälningar och förfrågningar till myndigheten.
Problematiken är så tydlig och så omfattande att JämO dragit i gång en
kampanjturné i sex län för att informera om föräldraledighetslagens förbud mot
att missgynna föräldrar. Kampanjen kommer att avlutas med en nationell konferens
i Stockholm.
Det är
både kvinnor och män som drabbas av arbetsgivarnas bristande kunskap eller
ovilja att följa lagstiftningen. När det gäller männen visar undersökningar att
det bland en betydande del av arbetsgivarna finns inställningen att män inte förväntas
satsa på familjen – för män är det först och främst jobbet som gäller. JämO
menar att det förmodligen är en viktig förklaring till att papporna bara tar ut
20 procent av den sammantagna föräldraledigheten.
Regeringen
har aviserat att en jämställdhetsbonus ska införas för att papporna ska ta ut
mer av föräldraledigheten. Syftet med bonusen kan sägas vara gott då den enligt
regeringen förväntas leda till att papporna tar ut en större del av
föräldraförsäkringen.
Frågan
är emellertid om det verkligen är familjeekonomin som är orsaken till pappornas
låga uttag i föräldraledigheten. JämO:s signaler tyder ju snarare på att det
kanske är arbetsgivarnas inställning till pappaledighet som är det huvudsakliga
motivet till att män avstår från sin rätt att vara hemma med barnen. Om den
arbetsgivarinställningen också leder till, vilket många drabbade pappor vittnar
om, sämre möjligheter till kompetensutveckling, befordran och löneutveckling är
det förståeligt att många pappor avstår från sin lagliga rätt.
Ur
jämställdhetssynpunkt är det dock framför allt kvinnorna som blir förlorare.
När barnen blir en del av familjelivet är det mammorna som i högre grad än
papporna stannar hemma. Det leder till att mammorna är mer borta från jobbet
vilket i sin tur ofta leder till sämre löneutveckling och att möjligheten till
karriär begränsas. Papporna däremot arbetar ofta mer genom till exempel övertid
och extrajobb.
Lägg
därtill att regeringen har för avsikt att införa vårdnadsbidrag. Det kommer att
leda till att kvinnor i än högre grad blir bundna till hemmet, får ännu sämre
inkomst och än svårare att hävda sig på den reguljära arbetsmarknaden.
Mot
bakgrund av vad som beskrivs vill jag fråga jämställdhetsminister Nyamko
Sabuni:
Är
ministern beredd att verka för att medel tillsätts för att stärka JämO:s
möjligheter att intensifiera det påbörjade arbetet som syftar till att
arbetsgivare bättre ska följa föräldraledighetslagen?