den 3 oktober

Interpellation

2007/08:33 Extra medel till JämO

av Esabelle Reshdouni (mp)

till integrations- och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni (fp)

Många arbetsgivare, såväl privata som offentliga, känner inte till jämställdhetslagens 5 § där det förklaras att arbetsgivare ska underlätta för både kvinnliga och manliga löntagare att förena förvärvsarbete med föräldraskap.

Så är det trots att det sedan drygt ett år, från den 1 juli 2006, är förbjudet att missgynna anställda av skäl som har att göra med föräldraledighet eller vård av sjukt barn.

Okunskapen kan också avläsas hos JämO och i DN den 12 september skriver den nuvarande och den förra jämställdhetsombudsmannen, Anne-Marie Bergström och Claes Borgström, att JämO fått in många anmälningar och förfrågningar till myndigheten. Problematiken är så tydlig och så omfattande att JämO dragit i gång en kampanjturné i sex län för att informera om föräldraledighetslagens förbud mot att missgynna föräldrar. Kampanjen kommer att avlutas med en nationell konferens i Stockholm.

Det är både kvinnor och män som drabbas av arbetsgivarnas bristande kunskap eller ovilja att följa lagstiftningen. När det gäller männen visar undersökningar att det bland en betydande del av arbetsgivarna finns inställningen att män inte förväntas satsa på familjen – för män är det först och främst jobbet som gäller. JämO menar att det förmodligen är en viktig förklaring till att papporna bara tar ut 20 procent av den sammantagna föräldraledigheten.

Regeringen har aviserat att en jämställdhetsbonus ska införas för att papporna ska ta ut mer av föräldraledigheten. Syftet med bonusen kan sägas vara gott då den enligt regeringen förväntas leda till att papporna tar ut en större del av föräldraförsäkringen.

Frågan är emellertid om det verkligen är familjeekonomin som är orsaken till pappornas låga uttag i föräldraledigheten. JämO:s signaler tyder ju snarare på att det kanske är arbetsgivarnas inställning till pappaledighet som är det huvudsakliga motivet till att män avstår från sin rätt att vara hemma med barnen. Om den arbetsgivarinställningen också leder till, vilket många drabbade pappor vittnar om, sämre möjligheter till kompetensutveckling, befordran och löneutveckling är det förståeligt att många pappor avstår från sin lagliga rätt.

Ur jämställdhetssynpunkt är det dock framför allt kvinnorna som blir förlorare. När barnen blir en del av familjelivet är det mammorna som i högre grad än papporna stannar hemma. Det leder till att mammorna är mer borta från jobbet vilket i sin tur ofta leder till sämre löneutveckling och att möjligheten till karriär begränsas. Papporna däremot arbetar ofta mer genom till exempel övertid och extrajobb.

Lägg därtill att regeringen har för avsikt att införa vårdnadsbidrag. Det kommer att leda till att kvinnor i än högre grad blir bundna till hemmet, får ännu sämre inkomst och än svårare att hävda sig på den reguljära arbetsmarknaden.

Mot bakgrund av vad som beskrivs vill jag fråga jämställdhetsminister Nyamko Sabuni:

Är ministern beredd att verka för att medel tillsätts för att stärka JämO:s möjligheter att intensifiera det påbörjade arbetet som syftar till att arbetsgivare bättre ska följa föräldraledighetslagen?