den 16 januari
Interpellation
2007/08:311 Västsahariernas rätt till nationellt
självbestämmande
av Hans Linde
(v)
till
utrikesminister Carl Bildt (m)
I
över 30 år har Marocko ockuperat Västsahara i strid med folkrätten. Inget land
har erkänt Marockos krav på området. I stället har ett 70-tal stater erkänt
SADR, Sahariska arabiska demokratiska republiken. Sedan 1973 slåss
befrielseorganisationen Polisario för Västsaharas frihet och västsahariernas
rätt till nationellt självbestämmande. I dag kontrollerar Polisario 32 procent
av Västsahara i ökenområdena på gränsen till Algeriet och Mauretanien.
Sedan
1991 råder vapenvila mellan Polisario och Marocko och fredsförhandlingar pågår.
Med stöd av FN-resolutioner och Internationella domstolen i Haag kräver
Polisario att Västsaharas framtid ska avgöras i en folkomröstning där ett av
alternativen är självständighet. Marocko har konsekvent förhalat
förhandlingarna, vägrat att kompromissa och motsatt sig västsahariernas rätt
till självbestämmande.
Marockos
ockupation skulle inte vara möjlig utan det stöd man åtnjuter av sina allierade
i framför allt Frankrike, Spanien och USA. Sedan ett år gäller ett fiskeavtal
mellan EU och Marocko vilket gör det möjligt för fiskare från EU:s
medlemsstater att fiska längs Västsaharas kust.
Beslutet
att inkludera Västsaharas fiskevatten i ett avtal mellan EU och Marocko strider
mot folkrätten.
I
Maastrichtfördragets Artikel 11 kan man läsa att Europeiska unionen ska ”bevara
freden och stärka den internationella säkerheten i enlighet med grundsatserna i
Förenta nationernas stadga samt i enlighet med principerna i
Helsingforsavtalets slutakt och målen i Parisstadgan, inbegripet de som gäller
yttre gränser”. När ministerrådet beslöt att underteckna ett fiskeavtal med
Marocko begick sålunda rådet inte bara ett brott mot folkrätten utan ingick
även ett avtal som står i strid med Maastrichtfördraget. Sverige röstade ensamt
emot avtalet i ministerrådet. Det finns dock möjligheter att ingripa mot
övergreppet.
Sverige,
som i ministerrådet röstade mot beslutet att i EU:s fiskeavtal med Marocko
inkludera västsahariska fiskevatten, kan väcka talan mot ministerrådets beslut
i EG-domstolen.
Tyvärr
är fiskeavtalet bara ett exempel på hur omvärlden genom sitt ekonomiska och
politiska samarbete med Marocko i realiteten försvårar en fredlig lösning på
konflikten och motverkar västsahariernas rätt till självbestämmande. Av
naturliga skäl börjar många västsaharier tappa tron på möjligheten att genom
förhandlingar inom FN nå en fredlig lösning. Frustrationen sprider sig och
risken är överhängande att våldet eskalerar om inte några konkreta framsteg
görs i de kommande förhandlingarna.
I
januari inleds den tredje rundan av förhandlingar mellan Marocko och Polisario.
Omvärlden, inklusive EU och Sverige, har en möjlighet att sätta press på
Marocko att tillmötesgå Polisarios rättmätiga krav på en folkomröstning om
Västsaharas framtid. Skulle förhandlingarna stranda och våldet återupptas
kommer ansvaret att vila tungt på omvärlden på grund av dess bristande stöd för
västsahariernas rätt till nationellt självbestämmande.
Jag
vill därför fråga utrikesministern:
1. Vilka initiativ avser utrikesministern att
vidta för att upphäva fiskeavtalet mellan EU och Marocko, som står i strid med
såväl folkrätten som Maastrichtfördraget?
2. Vilka initiativ avser
utrikesministern att vidta för att Sverige som enskild stat och inom ramen för
EU sätter press på Marocko att tillgodose västsahariernas rätt till
självbestämmande?