den 9 januari

Interpellation

2007/08:305 Rätten till sjukvård för asylsökande, gömda och papperslösa

av Kalle Larsson (v)

till socialminister Göran Hägglund (kd)

Uppgifter från Sveriges Kommuner och Landsting visar att landstingen missköter hälsoundersökningar av asylsökande. Under 2006 har endast ca 30 procent av samtliga nyanlända asylsökande genomgått en hälsoundersökning. Detta är mycket otillfredsställande. Landstingen har redovisat brister också när det gäller informationen till asylsökande.

Det är mycket angeläget att asylsökandes rätt till hälsoundersökningar tillgodoses och att landstingen därmed skapar väl fungerande rutiner för att nå så många nyanlända asylsökande som möjligt. Socialstyrelsen skulle under 2006 lägga fram förslag till nya allmänna råd i fråga om hälsoundersökningar av asylsökande, men hittills har inga sådana allmänna råd presenterats. Det finns vidare ett stort behov av att diskutera hur dessa undersökningar bör följas upp, hur resultaten bör sammanställas och så vidare. Det som krävs är att en omfattande informationssatsning kommer till stånd om landstingens skyldigheter att tillhandahålla hälsoundersökningar för asylsökande.

Sveriges Kommuner och Landsting har också påvisat att den psykiatriska vården av asylsökande minskat med hela 40 procent de senaste två åren. Den främsta förklaringsfaktorn är att den tillfälliga asyllagen gav många asylsökande med lång vistelsetid uppehållstillstånd. Också minskningen av antalet barn med så kallat uppgivenhetssyndrom har påverkat vårdbehovet för asylsökande som grupp inom den slutna psykiatrin.

Behovet av insatser när det gäller vård för asylsökande och gömda är emellertid fortsatt alarmerande. FN:s särskilda rapportör för rätten till hälsa, professor Paul Hunt, lämnade i en rapport från den 28 mars 2007 skarp kritik mot Sverige för att brista avseende de internationella konventionerna om mänskliga rättigheter eftersom asylsökande och gömda inte har samma tillgång till vård som andra.

I Sverige har endast asylsökande barn rätt till full sjukvård. Sjukvård för asylsökande vuxna ges i dag endast för så kallat akuta tillstånd. Det innebär att en grupp som ofta har särskilt stora behov av exempelvis primärvård och psykiatri inte får dessa tillgodosedda. För att Sverige ska leva upp till sina internationella åtaganden måste asylsökande och så kallade gömda personer ges rätt till full sjukvård på samma villkor som alla andra i Sverige, det vill säga rätt till behandling även för icke akuta sjukdomstillstånd.

Gömda flyktingars tillgång till vård i Sverige är alltså mycket begränsad. I vissa fall försätts därmed personer i livshotande tillstånd eftersom regelverket inte möjliggör tidigare behandling. Enligt läkare med stor erfarenhet av vård åt gömda flyktingar har många patienter fått permanenta skador eller men under tiden som gömda på grund av att de inte haft tillgång till vård.

Sedan flera år tillbaka pågår ett beredningsarbete inom Regeringskansliet om att utforma en särskild lagstiftning om asylsökandes sjukvård. Något förslag har ännu inte kommit fram. Men promemorian om förslag till lag om hälso- och sjukvård samt tandvård för asylsökande med flera (UD2003/59636/MAP), som ligger till grund för beredningsarbetet, utesluter gruppen gömda vuxna. Detta innebär att gömda även i framtiden enbart skulle erbjudas akutvård enligt 4 § hälso- och sjukvårdslagen.

Enligt uppgifter från Socialdepartementet kommer regeringen att lägga fram en lagrådsremiss som bekräftar nuvarande ordning. De utgångspunkter som en sådan lagstiftning har medför en särbehandling av vissa patientgrupper och skulle befästa Sveriges ställning som ett av de mest restriktiva länderna i EU vad gäller tillgång till vård för gömda och papperslösa personer. Sverige är för övrigt ett av de få länder där man tar betalt för akutsjukvård.

Det diskuterade förslaget skulle vidare även fortsättningsvis begränsa vården för asylsökande. Det är enligt promemorian omedelbar vård, ”vård som inte kan anstå”, mödrahälsovård, preventivmedelsrådgivning samt vård vid abort som kommer att vara i fråga. För att värna asylsökandes rätt till vård och för att understryka den medicinska etikens grundläggande principer är det viktigt att understryka att asylsökande ska omfattas av den allmänna hälso- och sjukvården och alltså inte av någon särlagstiftning.

Ett annat mycket stort hinder för gömda att få tillgång till vård är deras egen rädsla att bli anmälda. På grund av att det är svårt att registrera gömda patienter och att hela betalningsansvaret ligger på patienten själv är första bemötandet i receptionen ofta en skräckfylld upplevelse för den vårdsökande.

Eftersom det blivit känt att sjukvårdspersonal vid flera tillfällen, i strid med gällande sekretesslagstiftning, meddelat polisen eller Migrationsverket att man har en patient hos sig för vilken ett lagakraftvunnet avvisningsbeslut föreligger, väntar många gömda in i det sista med att söka vård. I andra fall tvingas de lämna sjukhuset innan de blivit bedömda av en läkare. Därför bör regeringen ge Socialstyrelsen i uppdrag att sammanställa nödvändig kunskap om sekretesslagens innehåll i fråga om gömda personer som söker sjukvård, och sprida denna i form av särskild utbildningsinsats för sjukvårdspersonal.

Ytterligare en problematik som gör att gömda ofta undviker att vända sig till sjukvården handlar om kostnaderna. Eftersom staten inte kompenserar landstingen för vård till gömda tvingas gömda att betala vårdkostnaderna själva, även efter det att uppehållstillstånd beviljats. Det rör sig ofta om extrema belopp, och i flera fall har dessa ärenden gått vidare till Kronofogdemyndigheten för indrivning. Detta förfarande kan upplevas mycket kränkande för den enskilde som redan lever under svår psykisk press. Hos flera landsting har man mer eller mindre uttryckligt antagit en policy om att efterskänka kostnaderna i sådana fall. I sammanhanget bör även nämnas att det finns signaler att polisen alltmer börjat söka upp exempelvis psykiatrin för att genomföra avvisningar av gömda flyktingar. Mot denna bakgrund bör regeringen se över rutinerna hos landstingen i ärenden som rör gömda asylsökande.

Ingen människa borde kunna nekas vård i Sverige. Behandlingen av asylsökande, gömda och papperslösa i fråga om rätten till vård är skamlig. Jag vill därför ställa följande frågor till socialminister Göran Hägglund:

1. Vilka åtgärder avser socialministern att vidta för att asylsökandes rätt till hälsoundersökningar ska tillgodoses?

2. Vilka åtgärder avser socialministern att vidta för att människor inte ska nekas vård i Sverige?

3. Vilka åtgärder avser socialministern att vidta för att asylsökande lagstiftningsmässigt inte ska hamna i ett sidospår där rätten till sjukvård inte vilar på samma principer som gäller för alla andra?

4. Vilka åtgärder avser socialministern att vidta för att se över hur en utökad rätt till full sjukvård för asylsökande och gömda ska genomföras?

5. Vilka åtgärder avser socialministern att vidta för att sjukvårdspersonal ska förfoga över nödvändig kunskap om sekretesslagens innehåll i fråga om gömda personer som söker sjukvård?

6. Vilka åtgärder avser socialministern att vidta för att rutinerna när det gäller gömda asylsökande och vårdkostnader ska ses över?