den 9 januari
Interpellation
2007/08:305 Rätten till sjukvård för asylsökande, gömda
och papperslösa
av Kalle
Larsson (v)
till
socialminister Göran Hägglund (kd)
Uppgifter
från Sveriges Kommuner och Landsting visar att landstingen missköter
hälsoundersökningar av asylsökande. Under 2006 har endast ca 30 procent av
samtliga nyanlända asylsökande genomgått en hälsoundersökning. Detta är mycket
otillfredsställande. Landstingen har redovisat brister också när det gäller
informationen till asylsökande.
Det är
mycket angeläget att asylsökandes rätt till hälsoundersökningar tillgodoses och
att landstingen därmed skapar väl fungerande rutiner för att nå så många
nyanlända asylsökande som möjligt. Socialstyrelsen skulle under 2006 lägga fram
förslag till nya allmänna råd i fråga om hälsoundersökningar av asylsökande,
men hittills har inga sådana allmänna råd presenterats. Det finns vidare ett
stort behov av att diskutera hur dessa undersökningar bör följas upp, hur
resultaten bör sammanställas och så vidare. Det som krävs är att en omfattande
informationssatsning kommer till stånd om landstingens skyldigheter att
tillhandahålla hälsoundersökningar för asylsökande.
Sveriges
Kommuner och Landsting har också påvisat att den psykiatriska vården av
asylsökande minskat med hela 40 procent de senaste två åren. Den främsta
förklaringsfaktorn är att den tillfälliga asyllagen gav många asylsökande med
lång vistelsetid uppehållstillstånd. Också minskningen av antalet barn med så
kallat uppgivenhetssyndrom har påverkat vårdbehovet för asylsökande som grupp
inom den slutna psykiatrin.
Behovet
av insatser när det gäller vård för asylsökande och gömda är emellertid
fortsatt alarmerande. FN:s särskilda rapportör för rätten till hälsa, professor
Paul Hunt, lämnade i en rapport från den 28 mars 2007 skarp kritik mot Sverige
för att brista avseende de internationella konventionerna om mänskliga
rättigheter eftersom asylsökande och gömda inte har samma tillgång till vård
som andra.
I
Sverige har endast asylsökande barn rätt till full sjukvård. Sjukvård för
asylsökande vuxna ges i dag endast för så kallat akuta tillstånd. Det innebär
att en grupp som ofta har särskilt stora behov av exempelvis primärvård och
psykiatri inte får dessa tillgodosedda. För att Sverige ska leva upp till sina
internationella åtaganden måste asylsökande och så kallade gömda personer ges
rätt till full sjukvård på samma villkor som alla andra i Sverige, det vill
säga rätt till behandling även för icke akuta sjukdomstillstånd.
Gömda
flyktingars tillgång till vård i Sverige är alltså mycket begränsad. I vissa
fall försätts därmed personer i livshotande tillstånd eftersom regelverket inte
möjliggör tidigare behandling. Enligt läkare med stor erfarenhet av vård åt
gömda flyktingar har många patienter fått permanenta skador eller men under
tiden som gömda på grund av att de inte haft tillgång till vård.
Sedan
flera år tillbaka pågår ett beredningsarbete inom Regeringskansliet om att
utforma en särskild lagstiftning om asylsökandes sjukvård. Något förslag har
ännu inte kommit fram. Men promemorian om förslag till lag om hälso- och sjukvård
samt tandvård för asylsökande med flera (UD2003/59636/MAP), som ligger till
grund för beredningsarbetet, utesluter gruppen gömda vuxna. Detta innebär att
gömda även i framtiden enbart skulle erbjudas akutvård enligt 4 § hälso-
och sjukvårdslagen.
Enligt
uppgifter från Socialdepartementet kommer regeringen att lägga fram en
lagrådsremiss som bekräftar nuvarande ordning. De utgångspunkter som en sådan
lagstiftning har medför en särbehandling av vissa patientgrupper och skulle
befästa Sveriges ställning som ett av de mest restriktiva länderna i EU vad
gäller tillgång till vård för gömda och papperslösa personer. Sverige är för
övrigt ett av de få länder där man tar betalt för akutsjukvård.
Det diskuterade
förslaget skulle vidare även fortsättningsvis begränsa vården för asylsökande.
Det är enligt promemorian omedelbar vård, ”vård som inte kan anstå”,
mödrahälsovård, preventivmedelsrådgivning samt vård vid abort som kommer att
vara i fråga. För att värna asylsökandes rätt till vård och för att understryka
den medicinska etikens grundläggande principer är det viktigt att understryka
att asylsökande ska omfattas av den allmänna hälso- och sjukvården och alltså
inte av någon särlagstiftning.
Ett
annat mycket stort hinder för gömda att få tillgång till vård är deras egen
rädsla att bli anmälda. På grund av att det är svårt att registrera gömda
patienter och att hela betalningsansvaret ligger på patienten själv är första
bemötandet i receptionen ofta en skräckfylld upplevelse för den vårdsökande.
Eftersom
det blivit känt att sjukvårdspersonal vid flera tillfällen, i strid med
gällande sekretesslagstiftning, meddelat polisen eller Migrationsverket att man
har en patient hos sig för vilken ett lagakraftvunnet avvisningsbeslut
föreligger, väntar många gömda in i det sista med att söka vård. I andra fall
tvingas de lämna sjukhuset innan de blivit bedömda av en läkare. Därför bör
regeringen ge Socialstyrelsen i uppdrag att sammanställa nödvändig kunskap om
sekretesslagens innehåll i fråga om gömda personer som söker sjukvård, och
sprida denna i form av särskild utbildningsinsats för sjukvårdspersonal.
Ytterligare
en problematik som gör att gömda ofta undviker att vända sig till sjukvården
handlar om kostnaderna. Eftersom staten inte kompenserar landstingen för vård
till gömda tvingas gömda att betala vårdkostnaderna själva, även efter det att
uppehållstillstånd beviljats. Det rör sig ofta om extrema belopp, och i flera
fall har dessa ärenden gått vidare till Kronofogdemyndigheten för indrivning.
Detta förfarande kan upplevas mycket kränkande för den enskilde som redan lever
under svår psykisk press. Hos flera landsting har man mer eller mindre
uttryckligt antagit en policy om att efterskänka kostnaderna i sådana fall. I
sammanhanget bör även nämnas att det finns signaler att polisen alltmer börjat
söka upp exempelvis psykiatrin för att genomföra avvisningar av gömda
flyktingar. Mot denna bakgrund bör regeringen se över rutinerna hos landstingen
i ärenden som rör gömda asylsökande.
Ingen
människa borde kunna nekas vård i Sverige. Behandlingen av asylsökande, gömda
och papperslösa i fråga om rätten till vård är skamlig. Jag vill därför ställa
följande frågor till socialminister Göran Hägglund:
1. Vilka åtgärder avser socialministern att vidta
för att asylsökandes rätt till hälsoundersökningar ska tillgodoses?
2. Vilka åtgärder avser socialministern att vidta
för att människor inte ska nekas vård i Sverige?
3. Vilka åtgärder avser socialministern att vidta
för att asylsökande lagstiftningsmässigt inte ska hamna i ett sidospår där
rätten till sjukvård inte vilar på samma principer som gäller för alla andra?
4. Vilka åtgärder avser socialministern att vidta
för att se över hur en utökad rätt till full sjukvård för asylsökande och gömda
ska genomföras?
5. Vilka åtgärder avser socialministern att vidta
för att sjukvårdspersonal ska förfoga över nödvändig kunskap om sekretesslagens
innehåll i fråga om gömda personer som söker sjukvård?
6. Vilka åtgärder avser socialministern att vidta
för att rutinerna när det gäller gömda asylsökande och vårdkostnader ska ses
över?