den 20 december

Interpellation

2007/08:290 Västsahariernas rätt till nationellt självbestämmande

av Hans Linde (v)

till utrikesminister Carl Bildt (m)

I över 30 år har Marocko ockuperat Västsahara i strid med folkrätten. Inget land har erkänt Marockos krav på området. I stället har ett 70-tal stater erkänt SADR, Sahariska arabiska demokratiska republiken. Sedan 1973 slåss befrielseorganisationen Polisario för Västsaharas frihet och västsahariernas rätt till nationellt självbestämmande. I dag kontrollerar Polisario 32 procent av Västsahara i ökenområdena på gränsen till Algeriet och Mauretanien.

Sedan 1991 råder vapenvila mellan Polisario och Marocko och fredsförhandlingar pågår. Med stöd av FN-resolutioner och Internationella domstolen i Haag kräver Polisario att Västsaharas framtid ska avgöras i en folkomröstning där ett av alternativen är självständighet. Marocko har konsekvent förhalat förhandlingarna, vägrat att kompromissa och motsatt sig västsahariernas rätt till självbestämmande.

Marockos ockupation skulle inte vara möjlig utan det stöd man åtnjuter av sina allierade i framför allt Frankrike, Spanien och USA. Sedan ett år gäller ett fiskeavtal mellan EU och Marocko vilket gör det möjligt för fiskare från EU:s medlemsstater att fiska längs Västsaharas kust.

Beslutet att inkludera Västsaharas fiskevatten i ett avtal mellan EU och Marocko strider mot folkrätten.

I Maastrichtfördragets Artikel 11 kan man läsa att Europeiska unionen ska ”bevara freden och stärka den internationella säkerheten i enlighet med grundsatserna i Förenta nationernas stadga samt i enlighet med principerna i Helsingforsavtalets slutakt och målen i Parisstadgan, inbegripet de som gäller yttre gränser”. När ministerrådet beslöt att underteckna ett fiskeavtal med Marocko begick sålunda rådet inte bara ett brott mot folkrätten utan ingick även ett avtal som står i strid med Maastrichtfördraget. Sverige röstade ensamt emot avtalet i ministerrådet. Det finns dock möjligheter att ingripa mot övergreppet.

Sverige, som i ministerrådet röstade mot beslutet att i EU:s fiskeavtal med Marocko inkludera västsahariska fiskevatten, kan väcka talan mot ministerrådets beslut i EG-domstolen.

Tyvärr är fiskeavtalet bara ett exempel på hur omvärlden genom sitt ekonomiska och politiska samarbete med Marocko i realiteten försvårar en fredlig lösning på konflikten och motverkar västsahariernas rätt till självbestämmande. Av naturliga skäl börjar många västsaharier tappa tron på möjligheten att genom förhandlingar inom FN nå en fredlig lösning. Frustrationen sprider sig och risken är överhängande att våldet eskalerar om inte några konkreta framsteg görs i de kommande förhandlingarna.

I januari inleds den tredje rundan av förhandlingar mellan Marocko och Polisario. Omvärlden, inklusive EU och Sverige, har en möjlighet att sätta press på Marocko att tillmötesgå Polisarios rättmätiga krav på en folkomröstning om Västsaharas framtid. Skulle förhandlingarna stranda och våldet återupptas kommer ansvaret att vila tungt på omvärlden på grund av dess bristande stöd för västasahariernas rätt till nationellt självbestämmande.

Jag vill därför fråga utrikesministern:

1. Vilka initiativ avser utrikesministern att vidta för att upphäva fiskeavtalet mellan EU och Marocko, som står i strid med såväl folkrätten som Maastrichtfördraget?

2. Vilka initiativ avser utrikesministern att vidta för att Sverige som enskild stat och inom ramen för EU sätter press på Marocko att tillgodose västsahariernas rätt till självbestämmande?