den 17 december
Interpellation
2007/08:285 Norrsundets Bruk
av Ulla
Andersson (v)
till
näringsminister Maud Olofsson (c)
Stora
Enso har beslutat att Norrsundets Bruk ska läggas ned. 325 personer förlorar
sina jobb och årtionden av de anställdas arbete, kunnande, engagemang och slit
verkar inte ha någon betydelse för ägarna. Hela samhället påverkas av
nedläggningen – service, samhällstjänster, underleverantörer, huspriser med
mera – men för ägarna är priset på virke viktigare än samhällsansvar.
Den 1
december offentliggjorde Lennart Holm, som har ett förflutet inom Stora Enso,
sitt intresse för att köpa fabriken. År 1994–97 var han vd på Stora Cell, där
både Norrsundet och Skutskär ingick. Nu har han ett riskkapitalbolag bakom sig,
PAI Partners, som är intresserade av att köpa fabriken. Fabriken beräknas ge en
vinst på ca 250 miljoner kronor i år.
Den 5
december genomfördes en stor manifestation mot nedläggningen. Genom Norrsundets
gator lyste facklorna, leden var långa och täta av människor som var både upprörda
och bedrövade. Fabriksledningen spelar med deras framtid som insats.
Efter
manifestationen lovade fabriksledningen, som tidigare vägrat att träffa
intressenten, att de ändå skulle träffas. Men de var samtidigt tydliga med att
de inte trodde att det i sig skulle ändra på något.
Regeringen
har ett särskilt ansvar i situationer som den här och möjligheter som inte
andra har att påverka Stora Ensos ägare. Regeringen kan agera dels gentemot
ägaren i Sverige och dels gentemot den finska staten som är delägare.
Regeringen har därför också ett ansvar att sätta sig in i frågan och ta del av
de olika förslag som finns.
Det är
dags för näringsministern att inse att ett besök på plats vore det bästa i
denna situation. Allt annat vore ett klart budskap om att regeringen inte bryr
sig om den svåra situation som uppstått. Dessutom borde näringsministern utse
en förhandlare som kan bidra till en konstruktiv lösning.
En av
huvudorsakerna till att Stora Enso agerar som de gör är den bristande
konkurrensen på virkesmarknaden. Det är uppenbart att något inte står rätt till
i ekonomin när Stora Enso väljer att lägga ned lönsamma enheter för att minska
sin egen efterfrågan på virke och därmed sänka priset. I nationalekonomisk
litteratur används termen monopsoni för att beskriva den här sortens
monopolproblem på efterfrågesidan.
Utifrån
vad som anförts vill jag fråga ansvarigt statsråd, näringsminister Maud
Olofsson, följande:
Avser
näringsministern att kontakta den intressent som vill köpa fabriken för att
sätta sig in i frågan och därefter ta kontakt med ledningen i Stora Enso?
Är det
näringsministerns ställningstagande att denna har ett ansvar att vid sådana här
tillfällen göra ett besök på plats?
Avser
näringsministern att utse en förhandlingsperson?
Avser
näringsministern att vidta några åtgärder på EU-nivå
för att försöka skärpa konkurrenslagstiftningen så att den här sortens problem
med monopsoni kan begränsas?