den 7 december
Interpellation
2007/08:275 Konfuciusinstitutens verksamhet i Sverige
av Göran
Lindblad (m)
till
statsrådet Lars Leijonborg (fp)
Jag är
allvarligt oroad över de samarbeten som nu etableras mellan Kinas
kommunistparti och universitet runt om i vår värld, inte minst i Sverige.
Kommunismens
förespråkare ikläder sig många dräkter och några av dem anses vara mer rumsrena
än andra. Genom att ekonomiskt och resursmässigt stödja
universitetsutbildningar runt om i världen kan Kina kontrollera och diktera
villkoren för studier om Kina och det kinesiska språket.
Genom
att upprätta så kallade Konfuciusinstitut ser Kina till att sätta dagordningen
för Asienstudier. Bland annat har Kina på detta sätt tagit sig innanför
väggarna på Stockholms universitet. Det är dock anmärkningsvärt att
Konfuciusinstituten inte sprider ut sig i Kina. Tvärtom finns det fall där Konfuciusinstitut
förbjudits i Kina varför det finns all anledning att tro att det inte är för
att förkunna Konfucius läror som instituten byggs upp runt om i världen, utan
för att kunna nå ut med kinesisk socialism.
Inom
ramen för det samarbete som upprättats mellan Stockholms universitet och
kinesiska partner ger Konfuciusinstitutet föreläsningar på teman såsom
”Sinofilerna: Svenska kinavänner från Sven Hedin till Jan Myrdal”. Tillåt mig
tvivla på det vetenskapliga och objektiva innehållet i dessa föreläsningar.
Det är
inte bara in i Sveriges universitetssystem som Kinas tentakler når. Det finns i
dag 80 Konfuciusinstitut i 36 länder runt om i världen. Den kinesiska
regeringen har en medveten strategi för att kinesiska ska bli lika populärt i
världen som engelska. Ett pågående projekt har som mål att 100 miljoner
utlänningar ska behärska kinesiska år 2010.
Är då
inte detta bara ett fint sätt att marknadsföra sitt land och dess kultur?
Tyvärr är det inte så lätt eller oskyldigt som det verkar. Då resurserna från
den kinesiska regeringen villkoras mycket starkt blir resultatet okritiska och
romantiserade föreläsningar om Kina baserade på förenklade socialistiska
texter. Det finns många exempel på detta. Det förekommer också uppgifter om att
tjänstetillsättningar påverkats.
Vi får
aldrig glömma att Kina är världens största diktatur, styrd av ett
kommunistparti utan fri opposition. Ett land som förtrycker meningsmotståndare
och fortfarande långt in på 2000-talet använder sig av omskolningsläger. Dessa
över 1 000 Lao-gai-läger inrymmer i dag 4–6 miljoner människor. Totalt har
40–50 miljoner människor suttit i dessa läger sedan de instiftades. I stort
sett varje kines känner någon som sitter eller har suttit i dessa läger.
Att
Kinas regim nu lyckas etablera sig inom universitetens väggar är oroväckande.
Genom att villkora medel för samarbetet kan de påverka och ibland rentav
diktera villkor för tillsättningar. Jag har inte minst blivit utsatt för detta
själv då ett seminarium jag skulle delta i mötte motstånd från
Konfuciusinstitutet.
Kanada
har gått så långt att de nu har stoppat vidare etablering av Konfuciusinstitut
efter det att oegentligheter uppdagats. Frågan är hur Sverige ska ställa sig.
Vi får inte uppvisa naivitet gentemot Kommunist-Kina.
Med
anledning av vad som anförts undrar jag vad statsrådet avser att vidta för
åtgärder för att säkerställa att universitetens opartiskhet och oavhängighet
garanteras.