Interpellation
2007/08:274 Sveriges mål för förnybar energi
av Thomas
Östros (s)
till
näringsminister Maud Olofsson (c)
År
2020 ska EU-länderna få 20 procent av sitt gemensamma energibehov från förnybar
energi som sol‑, vind‑, vatten- och biokraft. Om EU ska kunna klara detta mål
krävs kraftfulla åtgärder i alla medlemsländer. Torsdagen den 22 november
besökte Maud Olofssons statssekreterare Ola Alterå näringsutskottet för att
informera om det kommande energiministermötet den 3 december, och dagen därpå
var Maud Olofsson i EU-nämnden i samma ärende. Inte vid något av dessa
tillfällen informerades riksdagen om att Sverige på energiministermötet skulle
inta en helt ny position i frågan om Sveriges roll för Europas
energiomställning. Ändå var regeringens och Maud Olofssons budskap till
EU-kommissionen vid energimötet måndagen den 3 december att det är orealistiskt
att Sverige ska göra mer och att det nu är andra länders tur att gå före i
energiomställningen. Det är en position som också bekräftas i de fyra
borgerliga partiledarnas debattartikel i Dagens Nyheter den 5 december. Denna
energipolitiska helomvändning saknar dock stöd i riksdagen.
Enligt
Energimyndigheten har Sverige i dag 39 procent förnybart i sin energimix och
till och med 2020 kommer vi att nå 46 procent redan med den politik som
sjösattes av den socialdemokratiska regeringen. Mina frågor till
näringsministern är därför:
Vilka
överväganden ligger bakom näringsministerns ställningstagande att regeringens
nya energipolitiska position inte behövde meddelas riksdagen före
energiministermötet?
Är det
näringsministerns bedömning att sänkta energipolitiska ambitioner för Sverige
är förenligt med högre krav på övriga EU-länder?
Vilka
är de krav angående andelen förnybar energi som kommissionen ställt på Sverige
och som näringsministern betecknar som orealistiska?