den 4 december
Interpellation
2007/08:258 Överkapacitet och ohållbar trängsel på västra
stambanan
av Monica Green
(s)
till
statsrådet Åsa Torstensson (c)
Otillräckliga
satsningar i Västra Götaland leder i värsta fall till en kollaps i
trafiksystemet som drabbar hela landet. Infrastrukturen i Västra Götaland är en
flaskhals som blockerar hållbar tillväxt. Det går inte att i efterhand reparera
skadan av uteblivna investeringar för en bättre framtid.
Västra
Götaland har i det nationella perspektivet en omfattande godstrafik och bland
annat genom storstadsområdet också mycket persontrafik. Brister i
infrastrukturen får inte hindra en fortsatt positiv utveckling. Investeringar
är också nödvändiga för att klara de stora nationella och nordiska godsflöden
som går igenom och via Västra Götaland. Nu behövs investeringar för ökad
kapacitet, bättre standard, minskad sårbarhet och en bättre miljö. Dessa
investeringar är lönsamma för hela Sverige. På västra stambanan har det länge
varit alldeles för trångt vilket leder till tågförseningar, kaos för pendlare
och gods som ska fram till Göteborgs hamn.
Banverkets
plan på att bygga fyra spår genom Lerum har på ett förödande sätt blockerats av
majoriteten i Lerums kommun. Det har i sin tur lett till tågförseningar, att
pendlare har valt bilen i stället, att tågresenärer mellan Göteborg och
Stockholm har valt flyget och så vidare.
Tågpendlandet
har minskat med 20 procent de senaste två åren. De som har en tid att passa kan
inte lita på pendeltågen. För Lerums kommun innebär de minskande
biljettintäkterna att skattebetalarna får en fördubblad nota. Kollektivtrafiken
som i år kostar 13 miljoner kronor kommer nästa år att kosta 24 miljoner
kronor. Det är tyvärr inte bara Lerum som får lida för sin egen blockering i
frågan. Längs hela västra stambanan finns resenärer som vill komma i tid till
sitt jobb, sina uppdrag och till besök. Och problemen kommer inte att minska
framöver.
Hur
länge ska regeringen låta Lerums kommun hejda tillväxten i Västra Götaland och
i resten av landet, och avser statsrådet att ta något initiativ i saken?
När kan
det, enligt statsrådets avsikter, bli en lösning på det problem som uppstått?