den 30 november
Interpellation
2007/08:250 Trafiksäkerhet
av Marie Nordén
(s)
till
statsrådet Åsa Torstensson (c)
Det
har nu gått tio år sedan riksdagen fattade beslut om en nollvision i trafiken.
Nollvisionen är det tredje transportpolitiska målet och lyder: Ingen ska dödas
eller skadas allvarligt till följd av trafikolyckor. Transportsystemets
utformning och funktion ska anpassas till de krav som följer av detta.
Arbetet
som följde beslutet ledde till många trafiksäkerhetshöjande åtgärder som fler
mitträcken på särskilt olycksdrabbade vägavsnitt, radikalt fler fartkameror och
införandet av så kallade två-plus-ett-vägar. Ny teknik underlättar och utvecklar
trafiksäkerheten, till exempel farthållare som standard i många nya bilar,
alkolåsen har blivit bättre och billigare och nu är införandet av ISA, det vill
säga så kallade intelligenta säkerhetssystem, inom yrkestrafiken på gång på
allvar. Arbetet som pågått de senaste tio åren har också lett till en ökad
medvetenhet hos allmänheten, mycket på grund av de många viktiga insatser som
vidtagits av myndigheter och inte minst av våra folkrörelser. Att jobba med
attitydförändring är sällan en fråga som statliga myndigheter är bäst lämpade
för. Här behövs ideella krafter genom folkrörelser, organisationer och engagerade
människor som tillsammans med myndigheter och med ekonomiskt stöd från staten
har möjlighet att arbeta nationellt och lokalt.
Antalet
dödade i trafiken har minskat stadigt fram till i år när kurvorna stigit uppåt
igen. Nästan 400 har mist livet i trafiken hittills i år. Särskilt har mc- och
mopedolyckor med dödlig utgång ökat. Det är naturligtvis mycket nedslående att
så många tvingats sätta livet till i trafiken. Och det faktum att vi just detta
år, när målet om högst 270 trafikdödade skulle vara uppfyllt, i stället nås av
sämre besked än tidigare är djupt oroande.
Antalet
förare som kör bil påverkade är skrämmande högt. Omkring 125 personer dödas
varje år i alkoholrelaterade trafikolyckor och andelen trafikdödade förare med
alkohol i blodet har stigit med 40 procent. Nu behövs kraftfulla och omedelbara
åtgärder för att stoppa den negativa utvecklingen. Frågan om alkolås är utredd
och vi vet att konkreta förslag finns att ta ställning till. Förhoppningen är
naturligtvis att Sverige skulle vara ett föregångsland även i denna fråga,
precis som vi har varit i trafiksäkerhetsarbetet i övrigt.
Regeringen
har utropat 2007 till trafiksäkerhetsår. Snart är året slut och inga besked har
kommit om vad Vägverket eller andra organisationer fått för resurser till att
öka trafiksäkerheten. Tvärtom har jag nåtts av beskedet att NTF fått minskade
anslag från staten. Att skära ned på stödet till folkrörelsearbetet när det
gäller trafiksäkerhet finner jag svårförenligt med att staten samtidigt utropat
detta år till särskilt trafiksäkerhetsår.
Flera
med mig känner en stor oro över att regeringen tar flera steg tillbaka i
trafiksäkerhetsarbetet och inte är beredd att ta de beslut som är nödvändiga
för att vända trenden. Sverige har på många sätt varit ett föregångsland internationellt
och vår nollvision har fått mycket positiv uppmärksamhet från andra länder.
Jag
vill därför fråga infrastrukturministern:
Vad har
statsrådet gjort för att öka trafiksäkerheten detta år?
Vad
tänker statsrådet göra för att vända trenden vad gäller det ökade antalet
dödsolyckor i trafiken?
Hur
avser statsrådet att gå vidare med nollvisionsarbetet?
Vilka
åtgärder ser ministern som nödvändiga i det framtida
trafiksäkerhetsarbetet?