den 30 november

Interpellation

2007/08:250 Trafiksäkerhet

av Marie Nordén (s)

till statsrådet Åsa Torstensson (c)

Det har nu gått tio år sedan riksdagen fattade beslut om en nollvision i trafiken. Nollvisionen är det tredje transportpolitiska målet och lyder: Ingen ska dödas eller skadas allvarligt till följd av trafikolyckor. Transportsystemets utformning och funktion ska anpassas till de krav som följer av detta.

Arbetet som följde beslutet ledde till många trafiksäkerhetshöjande åtgärder som fler mitträcken på särskilt olycksdrabbade vägavsnitt, radikalt fler fartkameror och införandet av så kallade två-plus-ett-vägar. Ny teknik underlättar och utvecklar trafiksäkerheten, till exempel farthållare som standard i många nya bilar, alkolåsen har blivit bättre och billigare och nu är införandet av ISA, det vill säga så kallade intelligenta säkerhetssystem, inom yrkestrafiken på gång på allvar. Arbetet som pågått de senaste tio åren har också lett till en ökad medvetenhet hos allmänheten, mycket på grund av de många viktiga insatser som vidtagits av myndigheter och inte minst av våra folkrörelser. Att jobba med attitydförändring är sällan en fråga som statliga myndigheter är bäst lämpade för. Här behövs ideella krafter genom folkrörelser, organisationer och engagerade människor som tillsammans med myndigheter och med ekonomiskt stöd från staten har möjlighet att arbeta nationellt och lokalt.

Antalet dödade i trafiken har minskat stadigt fram till i år när kurvorna stigit uppåt igen. Nästan 400 har mist livet i trafiken hittills i år. Särskilt har mc- och mopedolyckor med dödlig utgång ökat. Det är naturligtvis mycket nedslående att så många tvingats sätta livet till i trafiken. Och det faktum att vi just detta år, när målet om högst 270 trafikdödade skulle vara uppfyllt, i stället nås av sämre besked än tidigare är djupt oroande.

Antalet förare som kör bil påverkade är skrämmande högt. Omkring 125 personer dödas varje år i alkoholrelaterade trafikolyckor och andelen trafikdödade förare med alkohol i blodet har stigit med 40 procent. Nu behövs kraftfulla och omedelbara åtgärder för att stoppa den negativa utvecklingen. Frågan om alkolås är utredd och vi vet att konkreta förslag finns att ta ställning till. Förhoppningen är naturligtvis att Sverige skulle vara ett föregångsland även i denna fråga, precis som vi har varit i trafiksäkerhetsarbetet i övrigt.

Regeringen har utropat 2007 till trafiksäkerhetsår. Snart är året slut och inga besked har kommit om vad Vägverket eller andra organisationer fått för resurser till att öka trafiksäkerheten. Tvärtom har jag nåtts av beskedet att NTF fått minskade anslag från staten. Att skära ned på stödet till folkrörelsearbetet när det gäller trafiksäkerhet finner jag svårförenligt med att staten samtidigt utropat detta år till särskilt trafiksäkerhetsår.

Flera med mig känner en stor oro över att regeringen tar flera steg tillbaka i trafiksäkerhetsarbetet och inte är beredd att ta de beslut som är nödvändiga för att vända trenden. Sverige har på många sätt varit ett föregångsland internationellt och vår nollvision har fått mycket positiv uppmärksamhet från andra länder.

Jag vill därför fråga infrastrukturministern:

Vad har statsrådet gjort för att öka trafiksäkerheten detta år?

Vad tänker statsrådet göra för att vända trenden vad gäller det ökade antalet dödsolyckor i trafiken?

Hur avser statsrådet att gå vidare med nollvisionsarbetet?

Vilka åtgärder ser ministern som nödvändiga i det framtida trafiksäkerhetsarbetet?