den 27 november
Interpellation
2007/08:232 Utnämningspolitiken i praktiken
av Berit Andnor
(s)
till
statsminister Fredrik Reinfeldt (m)
Den
21 november 2006 presenterade statsministern en promemoria kallad Reformering
av utnämningsmakten där det presenterades hur den borgerliga
regeringen vill arbeta med utnämningspolitiken. I nio punkter presenteras där
statsministerns syn på hur utnämningspolitiken ska reformeras.
Sedan
dess har jag, och många andra socialdemokrater, haft ett flertal diskussioner
här i riksdagen om vad som egentligen ska hända. Senast var det med Mats Odell
som i debatten presenterade två intressanta nyheter. Den första var att den
försöksverksamhet som vi knappt förstod hade börjat nu var avslutad och att
utnämningspolitiken därmed gått in i en fas där ordningen ska uppfattas som
permanent.
Den
andra nyheten föranleddes av min fråga vem som ska ta ansvar för att
regeringens målsättning om att flertalet av statliga tjänster som omfattas av
utnämningspolitken ska utannonseras. Då svarade Mats Odell att det var upp till
varje departement som hade myndigheter och liknande under sig att bestämma
vilka tjänster som ska utannonseras. Kontrollen av att flertalet av tjänsterna
verkligen annonseras kommer därmed inte att ligga hos ansvarig minister, Mats
Odell. Närmast till hands för att sköta om denna kontroll blir då Statsrådsberedningens
samordningskansli.
Som
punkt sju i ovan nämnda pm står det att det kommer att behövas en förstärkning
av de personalresurser som ska hantera det förväntade merarbetet med det sätt
som statsministern vill att utnämningspolitiken ska bedrivas, detta för att
undvika att konsulter behöver anlitas för att sköta betydande delar av
rekryteringsförfarandet. I flera av de rekryteringar som skett sedan
statsministerns pm skrevs har dock konsulter skött om betydande delar av
rekryteringsförfarandet. Uppenbarligen finns det inte sådana resurser i nuläget
på respektive departement. Även här ligger det då nära till hands att tro att
det är på Statsrådsberedningens samordningskansli en sådan resurs ska byggas
upp.
Det
finns också ett flertal myndigheter som är små och har en begränsad verksamhet.
Där finns inga generaldirektörer utan myndigheten leds av en styrelse. Under Statsrådsberedningen
finns två sådana myndigheter, Sieps och Harpsundsnämnden. Det vore intressant
att veta om även dessa ska omfattas av kravet på annonsering då till exempel
ordförande i en sådan myndighet ska utses.
Mina
frågor till statsministern blir därför:
Kommer
statsministern att verka för att Statsrådsberedningens samordningskansli
arbetar med uppföljning av utnämningspolitiken vad avser regeringens
målsättningar om annonsering?
Kommer
statsministern att se till att det på Statsrådberedningen byggs upp kompetens
för att undvika att konsulter behöver anlitas för rekryteringsförfarandet?
Hur
kommer, enligt statsministerns avsikter, rekryteringen av styrelse till de
myndigheter som lyder under Statsrådsberedningen, Sieps och Harpsundsnämnden, att gå till i den reformerade utnämningspolitiken?