den 27 november

Interpellation

2007/08:232 Utnämningspolitiken i praktiken

av Berit Andnor (s)

till statsminister Fredrik Reinfeldt (m)

Den 21 november 2006 presenterade statsministern en promemoria kallad Reformering av utnämningsmakten där det presenterades hur den borgerliga regeringen vill arbeta med utnämningspolitiken. I nio punkter presenteras där statsministerns syn på hur utnämningspolitiken ska reformeras.

Sedan dess har jag, och många andra socialdemokrater, haft ett flertal diskussioner här i riksdagen om vad som egentligen ska hända. Senast var det med Mats Odell som i debatten presenterade två intressanta nyheter. Den första var att den försöksverksamhet som vi knappt förstod hade börjat nu var avslutad och att utnämningspolitiken därmed gått in i en fas där ordningen ska uppfattas som permanent.

Den andra nyheten föranleddes av min fråga vem som ska ta ansvar för att regeringens målsättning om att flertalet av statliga tjänster som omfattas av utnämningspolitken ska utannonseras. Då svarade Mats Odell att det var upp till varje departement som hade myndigheter och liknande under sig att bestämma vilka tjänster som ska utannonseras. Kontrollen av att flertalet av tjänsterna verkligen annonseras kommer därmed inte att ligga hos ansvarig minister, Mats Odell. Närmast till hands för att sköta om denna kontroll blir då Statsrådsberedningens samordningskansli.

Som punkt sju i ovan nämnda pm står det att det kommer att behövas en förstärkning av de personalresurser som ska hantera det förväntade merarbetet med det sätt som statsministern vill att utnämningspolitiken ska bedrivas, detta för att undvika att konsulter behöver anlitas för att sköta betydande delar av rekryteringsförfarandet. I flera av de rekryteringar som skett sedan statsministerns pm skrevs har dock konsulter skött om betydande delar av rekryteringsförfarandet. Uppenbarligen finns det inte sådana resurser i nuläget på respektive departement. Även här ligger det då nära till hands att tro att det är på Statsrådsberedningens samordningskansli en sådan resurs ska byggas upp.

Det finns också ett flertal myndigheter som är små och har en begränsad verksamhet. Där finns inga generaldirektörer utan myndigheten leds av en styrelse. Under Statsrådsberedningen finns två sådana myndigheter, Sieps och Harpsundsnämnden. Det vore intressant att veta om även dessa ska omfattas av kravet på annonsering då till exempel ordförande i en sådan myndighet ska utses.

Mina frågor till statsministern blir därför:

Kommer statsministern att verka för att Statsrådsberedningens samordningskansli arbetar med uppföljning av utnämningspolitiken vad avser regeringens målsättningar om annonsering?

Kommer statsministern att se till att det på Statsrådberedningen byggs upp kompetens för att undvika att konsulter behöver anlitas för rekryteringsförfarandet?

Hur kommer, enligt statsministerns avsikter, rekryteringen av styrelse till de myndigheter som lyder under Statsrådsberedningen, Sieps och Harpsundsnämnden, att gå till i den reformerade utnämningspolitiken?