den 23 november

Interpellation

2007/08:228 Arbetslivsforskningen

av Josefin Brink (v)

till arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin (m)

Vart tog dom vägen? heter en rapport som FAS och Vinnova tagit fram. Den presenterades den 21 november 2007. Det är en genomgång vad som hänt med personalen på Arbetslivsinstitutet efter nedläggningen.

I innehållet kan vi bland annat läsa:

- 140 personer har försvunnit från arbetslivsforskningen, varav 27 gått i pension.

- Många av dem som nu är kvar har tillfälliga anställningar eller går på uppsägningslön. Deras framtid är osäker.

- Under 2008 upphör det tillfälliga nedläggningsanslaget om 60 miljoner.

- Av doktoranderna har 80 procent av männen och 65 procent av kvinnorna gått vidare till arbetslivsrelaterad forskning.

- Bland de ej disputerade har 29 procent av männen och 13 procent av kvinnorna fortsatt med forskning. 25 procent av kvinnorna och 3 procent av männen är arbetslösa.

- Utredaren konstaterar att forskningen blivit mycket fragmenterad och utspridd. Arbetslivsproblemen kräver ofta samarbete över disciplingränserna och denna fragmentering gör det svårt att upprätthålla mångvetenskapligheten.

Denna verklighet ska ställas mot vad regeringen sade i budgetpropositionen:

”Kunskapsbildning, bl. a. genom forskning och utveckling, samt spridning av kunskaper och resultat av kunskapsbildningen behövs för att kunna följa och analysera arbetslivets utveckling och utforma den nödvändiga politiken samt för att förstärka arbetsplatsernas förmåga att hantera arbetslivsfrågorna i praktiken. Det är därför viktigt att kunskapsbildningen inom arbetslivet kan fortsatt ha en stark ställning och att resultaten kan tillgodogöras i den praktiska verksamheten. Spridningen av kunskaper liksom utbildning i arbetsmiljö är medel för att öka medvetenheten hos arbetsgivare och arbetstagare om arbetsvillkorens betydelse för såväl trygghet, hälsa och säkerhet som verksamheternas resultat och utveckling.”

Mot bakgrund av vad som sägs i rapporten kan man konstatera att förutsättningarna för att nå de mål regeringen sätter upp är kraftigt försämrade som en direkt effekt av nedläggningen av Arbetslivsinstitutet. Ett stort antal personer som besitter kunskap och erfarenheter av arbetslivsforskning har alltså lämnat forskningsfältet; ytterligare fler har en mycket osäker framtid. Rapporten visar tydligt att effekterna av regeringens politik innebär en förskingring av den viktigaste resursen inom arbetslivsforskningen.

Med anledning av detta vill jag fråga:

1. Vilka åtgärder tänker ministern vidta för att ta till vara de kunskaper och den kompetens som finns inom arbetslivsforskningen och som nu riskerar att gå förlorad?

2. Vilka åtgärder ämnar ministern vidta för att stärka den statliga insatsen för att utveckla den arbetslivsnära forskningen?