den 23 november
Interpellation
2007/08:213 Resurser till kvinnojourer
av Marianne
Berg (v)
till
integrations- och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni (fp)
I
dag gör landets tjej- och kvinnojourer enorma insatser för de flickor och
kvinnor som har utsatts för våld, eller som känner fruktan för och hot om våld,
från män som de står i nära relation till. Jourerna står i stor utsträckning
för de praktiska stödinsatserna och är en fristad för tusentals utsatta flickor
och kvinnor. Genom kvinnors ideella frivilligarbete i jourerna kan våldsutsatta
kvinnor och barn få relevant hjälp trots att samhällets insatser brister.
I dag
finns det kvinnojourer i ungefär hälften av landets kommuner. Jourerna besitter
lång erfarenhet och bred kunskap om mäns våld mot kvinnor. Polis, socialtjänst
och sjukvård anser ofta att de lokala kvinnojourerna ger ett mer heltäckande
stöd till utsatta kvinnor än vad de själva kan erbjuda. Trots detta existerar
jourerna och deras arbete under osäkra förhållanden.
Nyligen
presenterade regeringen en handlingsplan mot våld i nära relationer som dock
saknade en beskrivning av hur ekonomiska medel ska fördelas, vilket gör det
svårt att bedöma var fokus kommer att ligga.
Förra
mandatperioden genomfördes en ökad satsning med närmare 100 miljoner kronor på
resurser för våldsutsatta kvinnor och barn. Medlen har fördelats av
Socialstyrelsen till riksorganisationer som organiserar ideella kvinno- och
tjejjourer, och av länsstyrelserna till kommuner och ideella kvinno‑, tjej- och
brottsofferjourer för att utveckla omhändertagandet av brottsoffer.
Tyvärr
har det visat sig att det ändå inte finns några möjligheter för kvinnojourerna
att göra långsiktiga planeringar för sin verksamhet utifrån denna satsning, som
framför allt har kommit att handla om projektbidrag. Dessutom vittnar flera
jourer om problem kring de bidragsansökningar som sker i samarbete med
kommunerna.
Med
anledning av detta vill jag fråga jämställdhetsminister Nyamko Sabuni:
1. Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för
att garantera långsiktiga resurser till kvinnojourerna för att de ska kunna
göra långsiktiga planeringar för sitt arbete?
2. Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att kvalitetssäkra att ekonomiska satsningar på
kvinnojourernas verksamhet verkligen kommer dem till godo?