den 23 november

Interpellation

2007/08:213 Resurser till kvinnojourer

av Marianne Berg (v)

till integrations- och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni (fp)

I dag gör landets tjej- och kvinnojourer enorma insatser för de flickor och kvinnor som har utsatts för våld, eller som känner fruktan för och hot om våld, från män som de står i nära relation till. Jourerna står i stor utsträckning för de praktiska stödinsatserna och är en fristad för tusentals utsatta flickor och kvinnor. Genom kvinnors ideella frivilligarbete i jourerna kan våldsutsatta kvinnor och barn få relevant hjälp trots att samhällets insatser brister.

I dag finns det kvinnojourer i ungefär hälften av landets kommuner. Jourerna besitter lång erfarenhet och bred kunskap om mäns våld mot kvinnor. Polis, socialtjänst och sjukvård anser ofta att de lokala kvinnojourerna ger ett mer heltäckande stöd till utsatta kvinnor än vad de själva kan erbjuda. Trots detta existerar jourerna och deras arbete under osäkra förhållanden.

Nyligen presenterade regeringen en handlingsplan mot våld i nära relationer som dock saknade en beskrivning av hur ekonomiska medel ska fördelas, vilket gör det svårt att bedöma var fokus kommer att ligga.

Förra mandatperioden genomfördes en ökad satsning med närmare 100 miljoner kronor på resurser för våldsutsatta kvinnor och barn. Medlen har fördelats av Socialstyrelsen till riksorganisationer som organiserar ideella kvinno- och tjejjourer, och av länsstyrelserna till kommuner och ideella kvinno‑, tjej- och brottsofferjourer för att utveckla omhändertagandet av brottsoffer.

Tyvärr har det visat sig att det ändå inte finns några möjligheter för kvinnojourerna att göra långsiktiga planeringar för sin verksamhet utifrån denna satsning, som framför allt har kommit att handla om projektbidrag. Dessutom vittnar flera jourer om problem kring de bidragsansökningar som sker i samarbete med kommunerna.

Med anledning av detta vill jag fråga jämställdhetsminister Nyamko Sabuni:

1. Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att garantera långsiktiga resurser till kvinnojourerna för att de ska kunna göra långsiktiga planeringar för sitt arbete?

2. Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att kvalitetssäkra att ekonomiska satsningar på kvinnojourernas verksamhet verkligen kommer dem till godo?