den 23 november

Interpellation

2007/08:212 Könsmaktsperspektiv i kampen mot mäns våld mot kvinnor

av Wiwi-Anne Johansson (v)

till integrations- och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni (fp)

Samma dag som regeringen presenterade skrivelsen Handlingsplan för att bekämpa mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck samt våld i samkönade relationer (skr. 2007/08:39) skrev jämställdhetsminister Nyamko Sabuni i en debattartikel i Expressen att orsaken till att samkönat partnervåld har osynliggjorts är att ”man har stirrat sig blind på teorin om könsmaktsordning” och att denna grundas på ”att endast kvinnor är offer och män förövare”. (Expressen 15 november 2007)

Men föreställningar kring kön, makt, våld och sexualitet finns också i samkönat partnervåld. Därför blir det svårt att tolka jämställdhetsministerns uttalande som annat än att hon tar avstånd från den feministiska våldsförståelsen. Att man inte vill ”stirra sig blind på teorin om könsmaktsordning” blir också tydligt i inledningen till Handlingsplan för att bekämpa mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck samt våld i samkönade relationer där regeringen skriver att ”insatserna för att bekämpa mäns våld mot kvinnor måste göras utifrån ett rättsligt, socialt, ekonomiskt och hälsorelaterat perspektiv, samt inte minst ur ett jämställdhetsperspektiv”.

Detta markerar ett avståndstagande från ett strukturellt maktperspektiv och öppnar för ett individperspektiv där våldet ses som uttryck för avvikande beteenden hos enstaka individer och grupper.

Samtidigt slår regeringen fast i handlingsplanen att definitionen av mäns våld mot kvinnor grundas på FN:s deklaration om avskaffande av våld mot kvinnor. Detta dokument uttrycker ett tydligt könsmaktsperspektiv och menar att historiskt ojämlika maktförhållanden mellan kvinnor och män har lett till dominans och diskriminering av kvinnor. Våldet är både ett resultat av och ett sätt att vidmakthålla mäns maktposition. Vidare ser deklarationen inte olika uttryck av våld mot kvinnor som artskilda och det individuella våldet knyts ihop med våldet som utövas eller tolereras av staten. Sambandet mellan olika former av könsdiskriminering lyfts fram i FN-deklarationen och både bidrar till att synliggöra våldets omfattning och visar på möjligheter till en kraftfull institutionalisering av åtgärder mot våldet.

Den stora mängd våldshandlingar som både offentlig statistik och bland annat kvinnojourernas arbete vittnar om bekräftar FN-deklarationens strukturella könsmaktsperspektiv och att det inte är något som ett fåtal avvikande individer begår. Det är vanliga partner, hederligt arbetande familjefäder, våra bröder, män och pojkvänner som utövar kontroll och våldshandlingar. Våldet är strukturellt och i den patriarkala strukturen är föreställningar kring kön och sexualitet starkt förknippade med makt eller avsaknad av makt.

Med anledning av det som anförts vill jag fråga jämställdhetsminister Nyamko Sabuni:

1. Hur avser statsrådet att verka för att det strukturella könsmaktsperspektivet utgör utgångspunkten för kampen mot våldet?

2. På vilket sätt avser statsrådet att verka för förebyggande insatser och för att förändra de samhällsstrukturer som är orsaken till mäns våld mot kvinnor?