den 25 september
Interpellation
2007/08:21 Situationen i Burma
av Magdalena
Streijffert (s)
till
utrikesminister Carl Bildt (m)
Burma
styrs sedan 1962 av en av världens hårdaste militärjuntor. Åsiktsförtryck,
tvångsförflyttningar, systematiska våldtäkter, tortyr och slavarbete är en del
av vardagen. Hundratusentals människor har tvingats fly landet och lever under
svåra förhållanden i flyktingläger i Burmas grannländer. Efter år av vanstyre
och förtryck är Burma ett av världens fattigaste länder. Militärjuntan skyr
inga medel och utbredda brott mot de mänskliga rättigheterna rapporteras från
organisationer som Amnesty International, Human Rights Watch och FN.
Omfattande
studentledda protester 1988 ledde till en massaker liknande den vid Himmelska
fridens torg men tvingade fram ett parlamentsval. Oppositionen segrade men
valsegrarna fängslades, bland dem ledaren för oppositionspartiet och mottagaren
av Nobels fredspris, Aung San Suu Kyi. Valet ledde inte till några förändringar
utan juntan fortsatte att styra med järnhand, men lovade att en ny konstitution
skulle skrivas. Den är i dag fortfarande inte färdig.
I
dagens Burma trakasseras, torteras, fängslas och mördas oppositionella.
Sexuellt våld används systematiskt för att kuva, kontrollera och fördriva befolkningen.
Säkerhetspolisen försöker genom påtvingat angiveri vända burmeserna mot
varandra. Miljoner lever i landsflykt. Tvångsomflyttningar av etniska
minoriteter kväser spillrorna av det väpnade motståndet. Den demokratiska
oppositionens antivåldsmetoder och budskap om jämlikhet mellan etniska grupper
bemöter regimen med våld och övergrepp. Omvärldens politik för ett demokratiskt
Burma under senare år, att locka militären till förhandlingsbordet genom ökade
kontakter med juntan (så kallat engagement) har misslyckats.
De
demonstrationer, i protest mot chockhöjning av bränslepriser, som nu pågår i
Burma är de största sedan studentupproret 1988. Under den kommande veckan ska
juntan samlas, och omvärlden tror att det är under det mötet som Burmas framtid
kommer att avgöras. Antingen gör den ingenting åt det folkliga missnöjet och
blir en sårbar militärregim. Detta skulle kunna möjliggöra förändring i landet.
Eller så gör den som 1988, 1990 och 1996 och slår ned protester med våld. I så
fall riskerar den folklig vrede eftersom munkarna vördas högt.
Folket
i Burma behöver nu omvärldens stöd. Utrikesminister Carl Bildt uttalade sig den
25 augusti, då han fördömde de arresteringar som gjorts i Burma. Vad som händer
i Burma nu är historiskt; inte sedan 1988 har liknande aktivitet skett. Det
närmar sig en kritisk brännpunkt.
Min
fråga till utrikesminister Carl Bildt är därför följande:
Vilka
ytterligare åtgärder avser utrikesministern att vidta för att ge folket i Burma
sitt stöd för ett demokratiskt och fritt land?